Både kommunledningen och oppositionen pekar nu ut företagandet som vägen framåt: mer planlagd industrimark, enklare myndighetsvägar för företag – och, enligt vissa lokalpolitiker, en tydlig kurs mot vackrare, mänskligare gestaltning för att höja trivseln och stoltheten.

Invånare vittnade om ett centrum utan puls – stängda lokaler, oinbjudande parkeringar och en miljö få vill stanna i efter ärenden. Flera nämnde otrygghet som en orsak till kvällsödeläggelsen, men också Hallstaviks styrkor: pappersbruket, djuphamnen, föreningslivet och speedwayen.

Hallstavik tillhör Norrtälje kommun. Under 2022–2024 styrde SD och initierade flera satsningar i orten, bland annat centrumupprustning. Efter valet 2024 tog S över med C, L och MP – och många av projekten ska nu fullföljas under nytt styre.

I den här brytpunkten blir både ansvar och riktning tydliga – vad fortsätter, vad förändras och vilka visioner lever vidare från det förra styret? Företagande.se har talat med Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och en lokal företagare om Hallstaviks utmaningar och möjligheter – och lyssnat till röster från Norge. Tillsammans tecknas en bild som speglar många svenska småstäders verklighet.

Norges väg: ett land där landsbygden fortfarande lever

Bara några timmar från Hallstavik ligger ett land som valt en annan inriktning. Sedan 1970-talet har Norge fört en konsekvent politik för att “hela landet ska leva”.

Den norska staten har gjort landsbygden till en del av sin nationella ryggrad: kommuner med svag arbetsmarknad får lägre arbetsgivaravgifter, lokala företag får särskilda utvecklingsstöd och en del av vinsterna från naturresurser – som vattenkraft – stannar i de kommuner där värdena skapas.

Små skolor och idrottshallar byggs nytt, lokala butiker hålls öppna och människor kan bo kvar. Staten fungerar som garant för att vardagslivet ska fungera även långt från huvudstaden.

I Sverige har landsbygdspolitiken i stället reducerats till projektbidrag, EU-program och tillfälliga satsningar som sällan överlever nästa budgetår. Skatteutjämningen gynnar centralorter, inte periferi, och statlig närvaro koncentreras snarare än sprids.

För orter som Hallstavik betyder det att visionen måste bäras lokalt, medan den nationella nivån i praktiken behandlar landsbygden som ett särintresse – inte som en grundförutsättning.

Stefan Sauk: “I Norge lever landsbygden – i Sverige förfaller den”

Skådespelaren Stefan Sauk har på senare år blivit en flitig samhällsdebattör. I korta videoinlägg kommenterar han politik och samhällsutveckling, ofta med fokus på vardagsnära iakttagelser.

I början av oktober beskrev han en resa genom Norge och jämförde med Sverige. Det som fastnade, sa han, var hur levande och välskött den norska landsbygden är – i kontrast till mycket av den svenska.

– Så fort man kommer över gränsen märker man – wow, vad det är vackert här. Det är inte naturen som skapat gränsen, det är vi människor.

Han skildrade en landsbygd med små gårdar, skolor, simhallar och samhällen som hålls i gott skick. I Sverige mötte han motsatsen:

– Det är stendött. Det är avfolkningsbygd. Hela byar står och förfaller. Det är som att komma till en öststat i förfall.

Påståendet att Norge bara “har oljan” avfärdar han:

– Fel. Den norska landsbygdspolitiken fanns långt innan oljan.

Enligt honom får norska kommuner behålla en del av vinsterna från sina naturresurser – medan pengarna i Sverige går till staten och kraftbolagen.

– Jokkmokk skulle vara en av världens rikaste kommuner, men är en av de fattigaste.

Han lyfter också konkreta verktyg som sänkt arbetsgivaravgift i utsatta områden och avskrivning av studielån för den som bosätter sig i glesbygd:

– Flyttar du ut på landsbygden skrivs delar av studielånet av, och ju längre ut du flyttar desto lägre blir arbetsgivaravgifterna.

Sammantaget beskriver Sauk en politisk samsyn i Norge om att hålla hela landet levande – och menar att Sverige skulle kunna ta intryck:

– Svenska politiker skulle kunna sätta sig ner, titta på vad man gör i Norge och Finland – och kopiera.

Medan Norge låter hela landet leva, brottas svenska småorter som Hallstavik med att hålla kvar både invånare och företag. Frågan är hur mycket som faktiskt går att göra lokalt.

“Hallstavik har enorma tillgångar” – Ulrika Falk (S)

Företagande.se kontaktar de politiker som har eller har haft ansvar för svenska Hallstaviks utveckling och framtid.

Kommunstyrelsens ordförande Ulrika Falk (S) framhåller ortens strukturella fördelar – och flaskhalsen som bromsat nyetableringar.

– Hallstavik har enorma tillgångar med djuphamn, med elektricitet. Det är en ort som är uppbyggd med ett väldigt stort kunnande inom industrin. Så det är en väldigt lämplig plats att etablera sig på.

Ulrika Falk (S), kommunstyrelsens ordförande i Hallstavik. Foto: Pressbild.

Problemet, menar Falk, är att kommunen inte haft tillräckligt med planlagd mark. Därför har man nu gett ett uppdrag om att ta fram mer industrimark, för att kunna möta framtida intresse.

Hon beskriver också kommunens företagslots, som ska fungera som en väg in för företagare:

– Det handlar om att samla alla ansvariga tjänstepersoner runt samma bord så att företagen enklare kan få hjälp och service. 

Det gäller lika mycket för befintliga företag som för nya etableringar.

När det gäller handeln i centrum är Falk tydlig med att kommunen inte kan lösa frågan ensam.

– Vill vi ha lokal service måste vi också handla lokalt. Vi kan underlätta, men i slutändan avgör invånarnas beteende om butikerna överlever.

Samtidigt pekar hon på de investeringar som gjorts i centrum. Offentliga rum och torg rustas upp, och satsningar på utsmyckning har förstärkts, berättar hon för Företagande.se.

– Vi har ökat på den offentliga utsmyckningen, bland annat blomsterarrangemang. Vi försöker göra mycket för att bidra till ett mer attraktivt centrum.

När samtalet kommer in på arkitekturen frågar vi Ulrika Falk hur mycket kommunen faktiskt kan påverka ett centrum som många upplever som fult och ödsligt.

– Visst kan vi påverka, men det finns stora begränsningar. Det handlar om privata fastighetsägare med giltigt bygglov, och byggnaderna är inte så förfallna att vi kan ingripa. Som kommun har vi väldigt lite inflytande, säger hon.

Hon fortsätter:

– Vi kan samverka, vi kan uppmuntra fastighetsägare att sätta upp belysning, plantera blommor eller fräscha upp sina fasader. Men vi kan inte driva igenom en rivning av privata byggnader.

Hallstavik centrum. Foto: Arvid Wernerfeldt

På 50- och 60-talen gick det att riva och bygga om hela centrum. Varför känns det omöjligt i dag – att börja om och skapa något mer småskaligt och levande?

– Jag har väldigt svårt att svara på hur man resonerade på 60-talet, jag var inte politiker då. Men det var ju politiska beslut som fattades, det stämmer. I dag är situationen en annan.

Många invånare och även lokalpressen har vittnat om droger, slagsmål och skjutningar i Hallstavik. Vad gör kommunen konkret för att öka säkerheten?

– I praktiken handlar det både om det fysiska rummet och om att samverka med polis och lokala handlare. Vi ser också i polisens trygghetsundersökning att Hallstavik faktiskt är en av de tryggaste platserna i kommunen.

Hon fortsätter:

– Men när något händer i en liten ort blir det väldigt påtagligt. Vi har ökat närvaron av kommunala ordningsvakter och vi samverkar nära med områdespoliserna.

Många invånare vi pratat med upplever att Hallstavik blivit mer segregerat. Hur ser du på den utvecklingen?

– Det är en utmaning. Hallstavik har mycket hyresrätter, och då blir det människor som inte är lika starka på bostadsmarknaden som flyttar in. När vi planerar nya bostadsområden är det självklart för oss att det ska vara blandad bebyggelse.

Menar du tvångsblandning då, rent konkret?

– Jag tycker begreppet ‘tvångsblandning’ är helt galet – människor har rätt att bosätta sig där de vill. Däremot behöver vi en aktiv bostadspolitik för att skapa inkluderande områden.

”Jobb först – industrimark, pendling och vacker gestaltning” – Andrea Kronvall (SD)

Andrea Kronvall (SD), gruppledare i Norrtälje, identifierar samma startpunkt som Socialdemokraterna: företagandet och industrimarken. Men hon trycker hårdare på pendlingens betydelse och vikten av estetik.

– Det som Hallstavik behöver är förutsättningar för människor och företag att växa och bli fler… där kommer ju företagsmark och industrimark in.

Hon pekar också på infrastrukturen som ett direkt hinder:

– Väg 76 är undermålig och jättejobbig att pendla på. Det behövs förutsättningar också för att människor ska kunna pendla till Hallstavik.

Andrea Kronvall (SD), ledamot kommunstyrelsen i Hallstavik. Foto: Pressbild.

I centrumfrågan menar Kronvall att potentialen är större än vad som hittills förverkligats. Hon vill se att de pågående projekten fullföljs men med större lyhördhet för invånarnas önskemål.

Det mest påtagliga projektet i Hallstaviks centrum just nu är upprustningen av torget, där arbetet delats in i etapper. Etapp 1 har redan genomförts och omfattade bland annat byte av belysning. De tidigare lyktstolparna, som Kronvall beskriver som “master” mer lämpade för en hamnmiljö, byttes ut mot mer klassiska varianter. Hon menar att det var ett svar på invånarnas starka kritik.

Nu väntar Etapp 2, en större ombyggnation av den del av centrum som sträcker sig ner mot Systembolaget. Kronvall betonar att detta är en del av det program som initierades under hennes styre, men som nuvarande majoritet ansvarar för att slutföra.

Hennes kritik är inte riktad mot själva projektet, utan mot risken att kommunen återigen driver processen inifrån förvaltningen utan tillräcklig dialog med Hallstaviksborna.

– Potentialen finns ju att göra torget bättre, säger hon, men understryker att det krävs lyhördhet och medvetna estetiska val för att satsningen inte ska landa i samma misstag som tidigare.

Kronvall framhåller vikten av klassisk gestaltning och tydliga estetiska ideal för att skapa trivsamma miljöer.

Vi ställer samma fråga till Andrea Kronvall (SD): varför skulle det inte gå att riva och bygga nytt i dag?

– Politik handlar om vilja. Vi måste våga bygga vackert och klassiskt, så att människor känner stolthet.

Hon fortsätter:

– Det finns ju säkert ingenting som hindrar det… Och kanske bygga sådär småskaligt och vackert och kvartersaktigt som man hade det innan. Ja, det hade ju varit drömmen. Alltså att göra det. En utopi nästan. Det är ju ingenting som vi är främmande för.

På frågan om migrationens påverkan på Hallstavik, som flera invånare lyft som en utmaning, menar Kronvall att koncentrationen blivit för hög, bland annat genom sociala kontrakt och bostad-först-modellen. Hon betonar att partiet vill se en jämnare fördelning mellan kommuner och uttrycker framtidstro inför kommande förändringar.

Rösten från orten: “Vill ni ha kvar salongen – kom hit och klipp er”

Molly Karlsson driver frisörsalongen Hårboden i Hallstavik. Hon ger en annan bild – mer jordnära och direkt kopplad till företagarnas vardag.

Kommunens tal om att underlätta för företagare, bland annat via en så kallad företagslots, har hon aldrig märkt av.

– Nej, ingenting alls. Jag har aldrig hört talas om det. Om de har det så har de inte gått ut med det tydligt nog.

Molly Karlsson driver frisörsalongen Hårboden i Hallstavik. Bild: Faksimil Facebook.

Hon delar politikernas uppfattning om vikten av att handla lokalt, men konstaterar att ansvaret hamnar på företagare och kunder.

– Vill ni ha kvar salongen så får ni komma hit och klippa er, annars försvinner den. Så enkelt är det.

Molly Karlsson ser också hur Hallstavik förändrats snabbt. Många nyinflyttade stannar bara kort tid, vilket enligt henne gör orten rotlös.

– Man ser människor komma och gå, och det sätter sig i stämningen. De hinner inte bli en del av gemenskapen, säger hon.

Hon menar att den höga omsättningen gör det svårt att bygga gemenskap – något som märks till och med i speedwayen, en stark symbol för Hallstaviks identitet.

För Molly Karlsson handlar Hallstaviks framtid i grunden om vardagliga val – att människor måste handla lokalt och stötta de företag som redan finns om de vill att de ska överleva.

Svensk vilsenhet och den norska lärdomen

Samtalen i Hallstavik visar en svensk politik som ofta blir administrativ där den borde vara strategisk. Kommunen försöker förbättra torget, byta belysning och locka företag – men verktygen räcker sällan för att påverka de strukturer som styr vardagen: incitamenten, skatterna, den statliga närvaron, den långsiktiga kapitalförsörjningen.

Norge erbjuder en kontrast. Där utgår politiken från att landsbygden är en del av nationens infrastruktur. Verktygen – sänkta arbetsgivaravgifter, riktade utvecklingsmedel, lokal återföring av resursintäkter och incitament för kompetensförsörjning – är samordnade och stabila över tid. Det gör att byar och småstäder förblir platser där människor kan bo, arbeta och investera.

För Hallstavik och andra svenska småorter återstår två vägar: fortsätta med punktinsatser som ger kortsiktig förbättring, eller kräva en mer grundläggande omprövning där de nationella spelreglerna ändras så att landsbygden faktiskt kan leva. Det senare kräver beslut långt över enskilda kommuners kontroll – men utan sådana beslut riskerar blomsterlådorna att bli symboler – över en förlorad möjlighet.