Hur kommer det sig att det är fritidsintressen, och inte arbete, som tar hand om människors bästa energi? Vi har alla grundläggande mänskliga behov av att få vara uppfyllda av någonting och av att få testa gränserna för vår förmåga, vare sig det gäller Tai chi, meka med femtiotalsbilar eller att driva det egna företaget.
Om företag och samhälle underlåter att ta vara på energin och erfarenheterna bakom detta så kommer det mesta flöda över till den privata sektorn av ens liv.
Hur skulle det vara att få utöva sitt största intresse som yrke och tjäna sitt uppehälle på det? Den frågan ställer sig många, ofta följt av ”men att jobba med sitt fritidsintresse på full tid går väl inte?”. Varningssignalerna är många och vi är därtill präglade att anse att det man gör på sin fritid ska vara något annat än det man tjänar pengar på.
Så finns de som låter expandera sitt fritidsintresse i den utsträckningen att de en dag finner sig utöva ett nytt yrke. Som t ex John Wallin Liberto i Solna, 27 år och världsstjärna inom området digital grafik. I hans tvårummare i Råsunda växer det fram miljöer till internationella storfilmer och TV-spel. Han har bland annat arbetat med grafiken till ”Gears of war”, ett nytt spel till Microsofts spelkonsol X-box 360.
På hans skrivbord finns två 24 tums LCD-skärmar och intill tangentbordet ett ritbräde med en penna. Med imponerande precision trakterar han sina arbetsredskap, byter snabbt mellan olika penselverktyg och färger som finns i den digitala paletten - utan att lyfta sin vänstra hand från ritbrädet och den högra från tangentbordet. Objekt han just skapat flyttar, förminskar och vrider han sedan till önskad form, storlek och plats. Ljudlöst växer bilderna fram på skärmen. De ser mycket naturligt ut, trots att de är helt digitalt utförda. Amatören på området uppfattar det John gör närmast som magi och höjden av yrkesskicklighet.
John är helt självlärd och har ingen annan utbildning än den han fick i gymnasiet. Redan i grundskolan upptäckte han att han kunde rita enkla bilder med datorns skrivprogram och använde det som omslag till uppsatser och arbeten han lämnade in. Under gymnasietiden kom han på att man även kunde använda grafräknaren för att rita bilder. Då en klasskompis undrade över om han verkligen valt rätt linje sökte han istället över till mediegymnasiet i Nacka utanför Stockholm.
Innan han lämnat gymnasiet var han fast i att rita och blev med tiden alltmer professionell i digital bildbehandling. Han ombads att hjälpa till i olika uppdrag och utan att han tänkte på det var hans hobby till slut ett yrke. Via sin hemsida på nätet blev han kontaktad av ett filmbolag. Han trodde först att mejlet var en fråga om några hans bilder, i själva verket hade han fått ett jobberbjudande. John kom nu att bo i England för att göra kulisser och karaktärer till filmer som ”Harry Potter och fången från Azkaban” och Tim Burtons ”Big Fish”.
Nu såg John sig på riktigt som etablerad yrkesman i branschen, från och med nu fick han göra det han är bäst på. Det är den konstnärliga friheten, att kunna jobba från vilken plats och land som helst, som han mest uppskattar. Han har kommit till en fas i sin karriär där kunderna anlitar honom för att få sina idéer visualiserade med hans stil. De låter honom ”måla” och litar på att han gör ett bra jobb, vilket han säger känns väldigt bra.
Vid sidan om kunduppdragen ”målar” han egna bilder som han lägger ut till försäljning på nätet.
Det blir mest surrealistiska ökenlandskap, änglar, en nattlig ängsmark fylld av klockor som alla visar en obestämd tid. Tavlorna ger intryck av att vara målade på traditionellt sätt, men de är i själva verket helt digitala. Bilderna skapar han med programmet Photoshop och resultatet skriver han sedan ut på en vanlig målarduk. Johns ambition är att i framtiden kunna försörja sig på detta sätt.
