Hur blir man varse behov och brister?
Lite förenklat kan det sammanfattas som att ifall förmågan till handling är varje entreprenörs fader så är förmågan till iakttagelse dennes moder. Båda måste till för att avkomman ska bli en framgångsrik entreprenör.
Men att iaktta och därefter bli medveten om behov och brist är inte självklart, för det krävs vakna och ofärgade ögon. Vi gör oss alla föreställningar av olika slag om hur världen kring oss ser och kanske borde se. Av det formas en uppsättning av tankar om verkligheten, ett ”mind set”. Då gäller att inte låta detta ”mind set” helt ta över så att vi tolkar det vi ser med förutfattade meningar. Drar vi igång en verksamhet på falsk grund riskerar den att snabbt haverera.
Här kan vi lära av japansk tradition. För den traditionelle japanske krigaren i japansk historia, samurajen, gällde att hålla ögonen på varje motståndare och inte på vad han eventuellt trodde om denne. Falska föreställningar om verkligheten kunde leda honom fel och vara skillnaden mellan liv och död för honom. Därför använde sig samurajen av ken, att utnyttja ögonen, men även av kan, att blicka in i och förstå. I en kamp på liv och död kunde allt hända och han måste därför vara beredd på allt. Då var det nödvändigt att tydligt observera varje rörelse hos motståndaren, förstå dennes avsikter men på samma gång hålla iakttagelsen fri från alla värderingar och hänsyn.
Samma syn bör vi själva tillämpa idag, särskilt som händelser ofta utvecklas snabbt i vår tid. Att observera omvärlden noga innebär med andra ord att kunna släppa värderingar som bygger på alltför snabb iakttagelse och brist på eftertanke. Med ett alert och klarsynt seende går det att tränga bakom de mest kompakta fasader.
Ett exempel från vardagen. Om någon kör om dig i hög hastighet på motorvägen är det lätt att dra slutsatsen att ”han hade verkligen bråttom”. Men vad vet du om det? Att ha bråttom är bara en av flera tänkbara förklaringar till att ”han körde fort”; andra kan vara fel på hastighetsmätaren, ett föda barn är nära att födas eller att man helt enkelt gillar att köra fort. Synintrycket är detsamma även om avsikterna är olika.
Bara för att man dagligen verkar inom en ram av upprepade procedurer behöver allt där inte vara sant. Just på grund av långvarig närhet trubbas synen omärkligt av, man tror sig veta utan att det är så. Om vi blir ombedda att beskriva ett helt vanligt svenskt mynt får de flesta av oss märkvärdigt svårt att göra det (även om kortanvändning börjat ta över). Därför är det nödvändigt att distansera sig från de mest dagliga ting, att emellanåt bryta ut saker från sitt sammanhang. Först då ser vi hur det i själva verket ser ut, vackert eller slitet, mer spännande eller intetsägande än vi trott.
Inte bara ögonen utan också våra öron är viktiga instrument i sökandet efter behov och brister. Hur ofta hör vi inte repliker som ”det borde egentligen finnas …” eller ”varför har ingen tänkt på att …” eller ”jag skulle vilja ha …” och andra liknande uppfattningar som regelbundet dyker upp i de dagliga samtalen. De här är tydliga signaler på behov och brist, berättigade eller inte. Då är det läge att använda frågeorden, de som så effektivt kan dyrka upp de flesta problem, ”vad betyder egentligen det som sagts?”, ”vad bottnar uttalad önskan i?” eller ”hur ser det bakomliggande behovet eller bristen ut?”
”Vår bil behöver verkligen ses över, men varifrån ska vi få tid att lämna den ifrån oss?”. ”Ute på Arlanda flygplats behöver vi parkera bilen enkelt och inte alltför dyrt, men det brukar sällan gå för sig”. Finns ett samband mellan de här två händelserna? Det tyckte i alla händelser Upplands motor och erbjuder sig att inför resan ta hand om bilen och vid ankomst lämna tillbaka i genomgånget skick.
Till synintrycken och hörseln får vi sedan lägga en känsla – den i maggropen.
