Det betyder att eftersom ingen prövat på något tidigare så är det heller inte möjligt, vilket ofta bara är konservatism eller feghet. Det här har många entreprenörer handgripliga erfarenheter av och fenomenet är säkert mer vanligt än man kan tro.
Världens vinindustri är omfattande, omsätter stora värden och den är knappast lågmäld till sin natur. Till för några årtionden sedan kännetecknades den av stor konservatism, med tydliga regler om vad som gick för sig och inte. Så blev den satt i stark omvandling, av nya spelare, nya EU-direktiv och av kundernas önskan om högre kvalité till rimliga priser. Men inom näringen finns ännu bestämda uppfattningar och mest beroende på att enskilda tillverkare ofta är saliga på sin tro.
En uppfattning bland somliga vinkännare är att ”det bästa sättet att föröda kapital är att kommersiellt odla vin i norra Europa”, vilket antyder att all samlad erfarenhet talar emot att odla vin, t ex i Sverige. Men om ingen har prövat på det, hur kan man då vara så säker på det?
Lauri Pappinen är vinbonde i Hablingbo på södra Gotland. Där driver han bolaget Gute Vingård AB som är ett av tre som i Sverige producerar och säljer vin på egna vindruvor i kommersiellt syfte. Han drevs av en dröm om att få tillverka vin på svenska druvor, men ännu 1991 visste han inte mycket om vinodling. Tio år senare satte Lauri igång att förverkliga sin dröm. Han fick då höra att det var omöjligt att odla på våra nordliga breddgrader. För hand sattes de första plantorna i april 2000 och ett år senare med maskin. Den första skörden gjordes i oktober 2002 och det första vinet var klart 2003.
Invändningarna var således många och skepsisen betydande inför etableringen av en fullskalig vingård i Sverige, ”det går aldrig”. Lauri Pappinen hade en stark tro på sin idé och mötte invändningarna tålmodigt genom att sätta sig in i sakförhållandena, läsa in sig på fakta och ta hjälp utifrån. Den svenska vingurun Lars Torstensson, med bakgrund som framgångsrik odlare i Frankrike, kom att bli ett bra stöd i detta. Tillsammans har de även skrivit en bok om att odla vin i Sverige.
Den första viktiga invändningen var att det är för kallt för vinodling här i norr. Lauri Pappinen studerade temperaturdata från SMHI för en lång följd av år och räknade fram ett växtindex som Gotland klarade gott och väl. Dessutom valde han ett område på Näsudden på sydvästkanten av ön, där det omgivande havet lagrar värme långt in på hösten och marken dessutom består av grovkornig kalk som samlar på sig dagens solvärme. Då kom nästa invändning, Näsudden är maximalt olämpligt eftersom det blåser ofta där och därtill starkt. Därför låter Lauri klasarna utvecklas på den lägsta tråden, belägen trettio centimeter över marken, där den får lä och del av markens värme.
Ännu fler invändningar lät inte hejda sig. Men frosten då, den går väl inte att lura? Och de nordliga druvorna kan väl aldrig hävda sig mot de mer ädla på kontinenten – åtminstone inte om man vill göra kvalitetsvin. Och på hösten då, när druvorna närmar sig skörd och stora fågelsvärmar anländer för att kalasa på druvorna? Missionen att i praktiken visa att det verkligen går att odla nordligt har inneburit ständigt nya utmaningar. På varje fråga dyker tio nya upp, menar Lauri Pappinen. Som entreprenör har han aldrig tidigare tagit så många beslut under så kort tid som de senaste åren.
Sverige är officiellt utnämnt till vinland. Men i början var Lauri Pappinen nära att knäckas av de tillståndsgivande myndigheternas okunnighet och ointresse, ”ja, men vin är väl bara ett livsmedel bland andra”. Därför har han fått ägna åtskillig tid åt att utbilda också makthavarna så att de vet vad de ska besluta om. Idag fungerar samarbetet till båda parters belåtenhet.
Så hur blev det då med ”det går aldrig”. Något entydigt svar går ännu inte att få. Men med åren växer vinstockarnas rötter allt djupare ner i jorden och ger därmed allt bättre druvor ifrån sig. Odlarnas kunskaper fördjupas också den med tiden. Och vem är vinnare i klimatförändringarnas tidevarv? Kanske dröjer det ändå inte så längre innan vi kan avskriva ännu en etablerad myt.
