”Jag har följt vartenda ord Musk skrivit sedan 2016”
När Anders Nyman beskriver sin väg in i Tesla-världen börjar allt långt innan Elon Musk blev en politisk figur. Han har arbetat med konsumenträtt och digitala omdömen sedan slutet av 1990-talet.
– Jag är en gammal konsumentjournalist. Mitt första riktiga jobb var på en av världens första omdömessajter i slutet av 90-talet. Sedan 2016 är jag aktieägare i Tesla, och jag har följt vartenda ord Musk postat på Twitter sedan dess, säger han till Företagandes reporter.
För Nyman handlade intresset om teknikskiftet, inte om personen Elon Musk.
– Det var fascinerande. Jag förstod inte varför inte fler såg vilken framtid det skulle bli. Tesla var på väg att göra något ingen annan gjorde.
Men parallellt med att Tesla växte började Musk förändra sin framtoning. Hans politiska utspel blev fler, hans närvaro på sociala medier mer uppskruvad, och reaktionerna i Sverige hårdare.
– Jag tyckte mycket bättre om Musk när han sysslade med sina företag och inte blev mer och mer till höger. Han gör dumma saker. Men Tesla är inte hans privata projekt. Det är över hundra tusen anställda. Det är inte rimligt att behandla ett stort industriföretag som om det vore en enmansshow.
Tesla-hat, klistermärken och vardagsaggressioner
Tesla är i dag en del av svensk gatubild, men också en del av en kulturell stridszon. På sociala medier publiceras regelbundet bilder på vandaliserade bilar. I diskussionsforum vittnar ägare om påhopp och glåpord. Det finns till och med klistermärken som deklarerar ”Jag köpte min Tesla innan Elon Musk blev galen” – ett ironiskt sätt att markera avstånd.
Nyman har själv hamnat i sådana situationer.
– Jag blev påhoppad i Lund. Någon galning sprang ut och skrek. I Malmö har bilar vandaliserats. Det är enstaka personer, men det händer.
Samtidigt påpekar han att bilden av ett allmänt hat är överdriven.
– Tesla är Sveriges mest sålda elbil. Model Y ser du överallt. Det blir lite löjligt att gå runt och hata ett bilmärke som är så vanligt. De flesta människor bryr sig inte – det är alltid några få som skriker högst.
Han tror också att en del av klistermärkena handlar om ren självbevarelse.
– Det finns folk som sätter märkena för att slippa få bilen vandaliserad. Man vill markera att man inte är politiskt kopplad till Elon Musk. Det är den världen vi lever i nu.
I samma spricka mellan kultur och politik hamnar nu även Jan Emanuel, entreprenör, författare och tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot. Han ska nu upp i rättegång efter att ha anmälts för att ha tagit en selfie iförd militärkläder. Anmälan kommer från en vänsteraktivist som, enligt Jan Emanuel själv, i sociala medier syns göra en Hitlerhälsning framför en parkerad Teslabil.
Händelsen har blivit ännu ett exempel på hur Tesla i Sverige ofta hamnar mitt i konflikter som egentligen inte handlar om bilen, utan om människors ilska, misstankar och symboliska markeringar. Det är en samtid där en amerikansk elbil kan råka bli bakgrund till absurda strider mellan människor som egentligen har problem med varandra – inte med själva fordonet.
Facket, kommunerna och den svenska modellens skuggsida
Strejken mellan IF Metall och Tesla har blivit en av de mest uppmärksammade arbetsmarknadskonflikterna i modern svensk tid. Blockader, varsel, sympatiåtgärder, upphandlingsbeslut och politiska utspel har gjort att frågan om kollektivavtal fått en symbolisk betydelse långt större än det rent arbetsrättsliga.
Nyman är kritisk till hur konflikten behandlats av offentliga aktörer.
– Det finns helt klart en politisk dimension. I Enköping röstade nämnden nej till Teslas ansökan i februari. I Uppsala vill de inte ens berätta hur beslutet fattades. Det är konstigt när man säger att den svenska modellen ska vara parternas, men ändå fattar politiskt färgade beslut.
Under ytan finns också en annan dimension som blivit allt tydligare. I intervjun återkommer Anders Nyman till hur kommunala beslut, upphandlingsprocesser och tjänstemannabedömningar tycks färgas av politiska preferenser – snarare än av lagtext och sakskäl. Det finns en föreställning om Tesla som ”Musk-företaget”, och därmed som en förlängning av den amerikanska höger som många inom svensk förvaltning instinktivt misstror. Resultatet blir en sorts tyst, halvuttalad motvilja som spiller in i allt från upphandlingar till frågor om självkörande testtillstånd.
“Tesla behandlas annorlunda. Jag är övertygad om att det finns politiker som tycker ‘Nej, Tesla ska vi inte ha med att göra’. Det är inte alltid uttalat, men det märks i hur besluten faller.” – Anders Nyman
I flera kommuner har Tesla fått avslag utan tydlig motivering, samtidigt som andra elbilstillverkare – med lika stora eller större globala frågetecken kring arbetsvillkor och politiska kopplingar – släpps igenom. I praktiken formas en situation där tjänstemän och politiker inte vill associeras med Elon Musk, och därför, medvetet eller omedvetet, blockerar beslut som rör Tesla som företag. Det är en märklig spegelbild av den svenska modellens ideal: att staten ska stå utanför parternas konflikter och behandla bolag likvärdigt.
I stället har Tesla blivit ett undantag, en symbol man ogärna vill knytas till. För Nyman är det uppenbart att besluten i flera fall bottnar i just den politiska antipatin mot Musk – inte i Teslas faktiska verksamhet i Sverige. Det skapar ett klimat där förvaltningen inte längre uppfattas som neutral, och där företaget bedöms utifrån ledarens personliga utspel, snarare än utifrån lagar, regler och den sakliga prövning som borde vara självklar i ett rättssamhälle.
Anders Nyman pekar på juridiska motsägelser.
– Lagen om offentlig upphandling förbjuder att man kräver kollektivavtal. Men ändå fattas beslut som behandlar Tesla som om de vore skyldiga till något innan processen ens är klar. Det blir en skuggsida av den svenska modellen.
Just frågan om självkörande bilar är ett exempel där flera kommuner stoppat Teslas ansökningar, medan andra märken fått grönt ljus.
– Tesla behandlas annorlunda. Jag är övertygad om att det finns politiker som tycker ‘Nej, Tesla ska vi inte ha med att göra’. Det är inte alltid uttalat, men det märks i hur besluten faller.
Musk, politiken och varför Tesla måste stå för sig själv
Elon Musks politiska framträdande de senaste åren har inte lämnat någon oberörd. Från utspel om amerikanska val, till hyllningar av kontroversiella politiker, till det virala klippet där Musk gör en gest som av många uppfattades som en fascisthälsning.
Nyman är rak i sin kritik.
– Det som fick mig förbannad var när han spred ryska konspirationsteorier om Zelensky. Jag känner människor i Ukraina. Det var ett otroligt korkat utspel.
Han säger också:
– Hans politik är inte min politik. Jag gillar inte hans utspel om Trump heller. Men det betyder inte att Tesla ska dras över samma kam.
Han menar att det är en farlig princip att döma stora bolag efter en enda person.
– Ska man boykotta företag för att vd:n gör dumma saker? Spotify har skänkt pengar till Trump. Facebook också. Ska folk sluta använda dem? Det går inte att leva så.
”Man måste kunna gilla Tesla utan att gilla Musk.” – Anders Nyman
När det gäller det omtalade ”hajl-klippet” säger han:
– I USA är gesten vanlig. Problemet var att han gjorde den med så mycket svung att det såg ut som något helt annat. På sociala medier spreds det utan kontext, och då blir han kallad fascist direkt. Sådant äter sig fast.
Trots allt menar Nyman att Musk fortfarande gjort mer gott än ont.
– Tesla är fortfarande ett nettogott för mänskligheten. Jag säger inte att Musk är perfekt – men att kasta ut allt han byggt för att han gjort dumma saker är att kasta ut barnet med badvattnet.
Elpriser, laddning och effektbristen
På frågan om Sveriges elkris och om elbilar riskerar att göra läget värre, avfärdar Nyman det rakt.
– Det finns ingen elbrist. Sverige har jättestort elöverskott och exporterar. Problemet är inte mängden el utan när folk använder den. I natt kostade elen fyra öre. Det går alldeles utmärkt att ladda elbilen.
Han menar att hela elbilsdebatten plågas av förenklingar.
– Folk tänker att elbilar kräver något magiskt. Det gör de inte. Man får planera laddningen, precis som allt annat. Elbilar funkar i Sverige.
Samtidigt finns en annan bild som ofta lyfts av energiexperter, industriföreträdare och politiker på Tidö-sidan. De menar att Sverige visserligen har ett elöverskott sett över ett helt år, men att landet saknar tillräcklig planerbar produktion – framför allt efter stängningen av kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1 och 2.
Kritikerna beskriver situationen som en ”effektbrist”, där det inte handlar om mängden energi totalt, utan om att elen inte alltid finns tillgänglig när den behövs som mest. Under kalla vinterdagar, särskilt i södra Sverige, har priset därför stigit kraftigt, vilket för många förstärkt upplevelsen av att infrastrukturen inte klarar av den ökande elektrifieringen.
En annan återkommande invändning är att det svenska elöverskottet till stor del är beroende av import- och exportbalanser där kol- och gaseldade kraftverk i våra grannländer spelar en central roll. När vinden inte blåser eller vattenmagasinen är låga, importerar Sverige ibland el från exempelvis Danmark, Tyskland eller Polen – länder där en betydande del av elmixen fortfarande är fossil.
De som kritiserar elbilspolitiken pekar på just detta: att övergången till eldrift är beroende av ett europeiskt system där kolkraft fortfarande håller uppe frekvensen. I den argumentationen blir frågan mindre teknisk och mer ideologisk – den handlar om vilken sorts energiproduktion som ska bära framtidens transportsektor, och hur realistiskt det är att förlita sig på så kallade förnybara alternativ som vind och sol.
Ett bilmärke som blivit kulturkrig
Tesla är inte längre bara ett bilmärke. Det har blivit en projektionsyta för klimatpolitik, facklig ideologi, amerikanska kulturkonflikter, sociala medier-linser och privata känslor gentemot Elon Musk. I Sverige – kanske mer än i många andra länder – har Tesla blivit ett sätt att positionera sig.
Anders Nyman hör till de röster som försöker hålla isär sakerna. Han ogillar Musks politiska utspel, men uppskattar bilarnas teknik. Han kritiserar strejkens politisering, men förnekar inte att bolag bör granskas. Han ser vandalismens extremfall, men påpekar att Tesla samtidigt är den mest sålda bilen i landet.
Det är i den paradoxen Tesla lever i Sverige: ett vardagsföremål som blivit symbolkamp, en teknisk produkt som fått bära politiska fantasier, och ett företag som – vare sig man vill det eller inte – blivit en del av samtidens ideologiska nervsystem.
Och kanske är det just därför Nymans ord i intervjun sammanfattar konflikten bäst:
– Man måste kunna gilla Tesla utan att gilla Musk. Och man måste kunna kritisera Musk utan att hata Tesla.
Frågan vi lämnas kvar med är om man kan gilla både Elon Musk och Tesla och vilka konsekvenser det isåfall skulle få.
Bli medlem och hjälp oss försvara företagarnas villkor
Vi är en fri röst för företagare – utan presstöd eller särintressen. Med ditt stöd kan vi fortsätta granska
myndigheter, dela kunskap och driva debatt i frågor som påverkar dig som företagare.
Tillsammans gör vi skillnad för landets värdeskapare.
