Med bakgrund som praktiskt yrkesverksam och självlärd inom avancerat hantverk har han byggt upp sin kompetens genom erfarenhet, experimenterande och ett starkt personligt driv. I dag är han bosatt på Åland, där han kombinerar sitt företagande med politiskt engagemang och ett tydligt intresse för frågor som rör entreprenörskap, innovation och villkoren för småföretagare.

Men när han själv beskriver sitt entreprenörskap är det inte i första hand affärsstrategi, marknadsanalys eller expansion han talar om.

Drivkraften har, enligt honom, varit något mer grundläggande.

– Jag drevs ju av att jag ville skapa något, något som betydde något, säger han.

Där skiljer han också mellan olika typer av entreprenörskap. Vissa ser en lucka i marknaden och bygger verksamhet utifrån efterfrågan. Själv beskriver han snarare ett skapardrivet företagande, där utgångspunkten varit lusten att bygga, testa gränser och se om det går.

För Egeland är hantverk inte bara teknik, utan också intuition. Han återkommer flera gånger till att mycket av det han gör bygger på känsla – något som inte enkelt kan reduceras till instruktioner, manualer eller administrativa system.

Här flyter hantverksskicklighet och ett konstnärskap samman?

– Ja, men man vill ju utmana sig själv också och se om man faktiskt klarar av det här. Men jag har oftast ganska klart för mig, innan jag ger mig in i ett projekt, att det här kommer jag att klara av. 

Han beskriver hur man i praktiskt arbete känner materialet, verktyget och motståndet i handen – när varvtalet är rätt, när plåten måste formas på ett visst sätt, när något håller på att gå fel. Det är kunskap som finns nära kroppen, snarare än på papperet.

Samtidigt är han tydlig med att den sortens kunnande i dag ofta undervärderas i samhällen där allt större tyngd läggs vid administration, digital hantering och formella processer. Egeland är ödmjuk men tuff i sin beskrivning av förutsättningarna:

– Sådana entreprenörer som jag, och sådana finns det ju många av, de är duktiga på hantverket men spyr på allt det andra. De kan producera jättemycket mervärde för samhället. Men man kan inte kväva dem med en massa byråkrati.

”Politiker kan inte ens drömma om vilka branscher som de aldrig ens hört talas om, som skulle kunna blomstra om förutsättningarna fanns. Gör det så enkelt som möjligt. Ju enklare det är att driva ett företag, ju fler kommer vilja driva ett företag.” – Stellan Egeland, entreprenör och innovatör.

Han menar att detta inte bara slår mot den enskilde företagaren, utan i förlängningen också mot staten själv. När regler, administration och kontrollsystem blir alltför omfattande, riskerar det enligt honom att leda till färre innovationer, mindre skapande – och i vissa fall även mer svartarbete.

– Om det är enkelt, då gör man det gärna. Men om det blir för bökigt, då är det lättare att kunden betalar kontant, tänker nog många, säger Egeland.

Interbus vd: Politiska beslut hindrar i hög grad möjligheten att driva företag

Stad och landsbygd

På frågan om skillnaden mellan Sverige och Åland gör Egeland en viktig avgränsning. Den avgörande skillnaden handlar enligt honom inte nödvändigtvis om Sverige kontra Åland, utan lika mycket om stad kontra landsbygd.

Han beskriver hur livet på en ö och i en mer lantlig miljö skapar en annan sorts problemlösning. Man kan inte alltid beställa nytt, åka till närmaste butik eller luta sig mot ett stort system av leverantörer och tjänster. I stället måste man oftare lösa saker med det man har.

– Man är van att lösa problemen själv och man är van att lösa dem med vad man har till buds.

Det präglar också synen på företagande, menar han. Samtidigt pekar han på att Åland i praktiken också har särskilda hinder, inte minst för företag som är beroende av import. Skattegränsen mot övriga EU gör att handel kan bli betydligt krångligare.

– För småföretagare som inte behöver importera varor, då är det lika enkelt här som det är i Sverige – eller lika svårt, beroende på hur man ser på det. Men när du ska importera varor så är det mycket bökigare här.

Det åländska undantaget, som bland annat hänger samman med taxfree-systemet, får alltså konkreta konsekvenser för företagare. Varor från andra EU-länder kan i praktiken hanteras som om de kom från ett tredjeland, vilket leder till extra administration, momsfrågor och förseningar.

Men trots att Sverige på flera sätt är mer praktiskt gynnsamt för hans egen typ av verksamhet valde han att lämna landet. Det beslutet var, som han själv beskriver det, inte affärsmässigt.

– Nej, det var helt och hållet ett civilisationsval.

Han säger rent ut att han hade det bra i Sverige som företagare. Verkstaden fungerade, kundunderlaget var gott och verksamheten rullade.

– Rent företagsmässigt, eller affärsmässigt, så hade jag det väldigt bra i Sverige.

Just därför blir hans slutsats desto tydligare – flytten var inte ett sätt att optimera affären, utan ett uttryck för en bredare bedömning av samhällsutvecklingen.

För samtidigt som Egeland menar att Sverige fortfarande kan vara lättare än Åland när det gäller tillgång till underleverantörer, specialverkstäder och kunder, ser han en politisk utveckling som han uppfattar som allt mer fientlig mot frihet, äganderätt och praktiskt skapande.

”Politiker ska inte skapa entreprenörskap. De ska skapa förutsättningar.” – Stellan Egeland, entreprenör och innovatör.

Ett område han återkommer till är fordonskulturen. Han lyfter fram att Sverige länge haft relativt unika möjligheter för amatörbyggda fordon – ett regelverk som gjort det möjligt att bygga fritt, så länge fordonen är trafiksäkra. Det beskriver han som något ovanligt i Europa och som vuxit fram genom eldsjälars arbete.

Samtidigt ser han hur olika politiska initiativ, både i Sverige och på EU-nivå, enligt honom gått i motsatt riktning. Han nämner försök att begränsa cruisingkultur, politiska angrepp på bensinfordon och EU-förslag som i hans ögon riskerar att undergräva äganderätten.

Särskilt upprörd är han över den så kallade ELV-förordningen [End of Life Vehicles Regulation, red. anm.] och resonemang där myndigheter eller överstatliga institutioner i praktiken ska kunna avgöra att ett fordon är uttjänt och därför ska bort, oavsett ägarens egen syn på dess värde.

– Det är ju så jävla absurt. Hur kunde vi ens hamna i en sådan situation? Att man börjar peta på äganderätten.

Egeland menar att denna logik är större än just fordonsfrågor. I hans beskrivning handlar det om ett gradvis skifte där staten och överstatliga aktörer inte längre bara sätter ramar, utan också i ökande grad vill styra innehåll, val och prioriteringar.

På den punkten är han också mycket kritisk till EU:s arbetssätt. Han beskriver hur extrema förslag först läggs fram, varefter de värsta delarna förhandlas bort. Kvar blir ändå, enligt honom, regleringar som i praktiken är långtgående – men som då framstår som rimliga eftersom utgångsbudet var ännu mer drastiskt.

– Första förslaget är helt absurt. Sen lyckas man få bort de värsta delarna av det. Men förslaget är fortfarande, och det som genomförs är fortfarande helt förödande.

Han återkommer också till hur den av politikerna och EU påtvingade klimatomställningen gör det allt svårare att bedriva verksamheter:

– Om man går in för det här, ”for the greater good”, att det här är något vi måste göra eftersom det är ett hot mot hela mänskligheten – och ställer sig över äganderätten. Han fortsätter med ett ironisk tonläge: 

– Det kan ju inte vara möjligt för ”Nisse Hult” att förstöra hela planetens levnadsmöjligheter, eftersom han har kvar sin gamla Ford Fiesta.

”Lägre trösklar. Mindre administration. Färre hinder.”

Det är också här hans syn på politikens roll i entreprenörskap blir tydligast. Han avvisar tanken på att politiker kan “skapa” innovation eller företagande uppifrån.

Hur bör politiker agera för att underlätta för företagare?

– Politiker ska inte skapa entreprenörskap. De ska skapa förutsättningar.

I hans ögon är det ett grundfel när politiken försöker styra fram vilka branscher, tekniker eller affärsmodeller som ska växa. Det verkliga entreprenörskapet uppstår ofta i miljöer som makten varken förutser eller förstår, menar han.

– Politiker kan inte ens drömma om vilka branscher som de aldrig ens hört talas om, som skulle kunna blomstra om förutsättningarna fanns.

Vad som däremot behövs, enligt Egeland, är enkelhet. Lägre trösklar. Mindre administration. Färre hinder mellan idé och handling. 

– Gör det så enkelt som möjligt. Ju enklare det är att driva ett företag, ju fler kommer vilja driva ett företag.

Samtidigt beskriver han sig inte som den klassiska tillväxtentreprenören med sikte på att bygga en stor organisation eller maximera omsättning. Hans ideal är ett friare, mer personligt företagande, där man får arbeta med det man är bra på, där kunden blir nöjd och där arbetet i sig känns meningsfullt.

– Jag har aldrig haft någon önskan om att bygga upp ett stort företag. Jag är ganska nöjd att vara egen.

En annan nyckel till hans väg som företagare, säger han, har varit relationer. Inte bara yrkesskicklighet, utan förmågan att lära känna människor, skapa förtroende och bygga nätverk över olika miljöer och åsiktsskillnader.

Han menar att detta både gett honom kunskap, nya perspektiv och praktisk hjälp längs vägen.

– Man kommer inte så långt själv.

I den meningen blir entreprenörskapet hos Egeland något större än affärsverksamhet i snäv mening. Det handlar om skapande, självständighet, yrkesglädje, frihet och mänskliga relationer – men också om motstånd mot ett system han upplever blir allt mer tungrott och styrande.

Och när han sammanfattar vad som faktiskt gör att människor lyckas, återkommer han inte till policyprogram eller stödpaket, utan till något enklare.

Att göra något man tycker om. Att skapa ett verkligt värde. Och att få fortsätta göra det utan att kvävas av allt runt omkring.

– Jag skulle aldrig kunna bli duktig på något som jag inte tyckte var kul. Eller som jag inte tyckte gav ett mervärde.