Enligt rapporten "Avgiftsbelagda tjänster – risk för ineffektivitet när myndigheter bestämmer och disponerar avgifterna" (RiR 2025:9) har flera myndigheter tagit ut kraftigt för höga avgifter – gång på gång.
Resultatet? Hundratals miljoner i överskott.
Bland de värsta exemplen finns:
- Karolinska institutet, Umeå universitet, Malmö universitet och Högskolan Dalarna – tillsammans har de byggt upp ett överskott på 198 miljoner kronor för uppdragsutbildning och uppdragsforskning.
- Länsstyrelsen i Västra Götaland – överskott på 48 miljoner kronor från s.k. ”resurshantering”.
- Transportstyrelsen – tog ut 14 miljoner för mycket via sms-tjänsten ”Vem äger fordonet?”.
- Även Spelinspektionen, SCB, och Livsmedelsverket finns med på listan över myndigheter som tjänat för mycket på sina avgifter.
Exempel på statliga avgifter där myndigheterna själva sätter priset och behåller intäkterna, samtidigt som det inte finns möjlighet att välja en annan leverantör:
- Lantmäteriet: Avgifter för lantmäteriförrättningar
- Transportstyrelsen: Säkerhetskontrollavgifter
- E-hälsomyndigheten: Avgifter för läkemedelsregistret och e-recept
- Livsmedelsverket: Kontrollavgifter för livsmedelsanläggningar
- PTS (Post- och telestyrelsen): Avgifter inom elektronisk kommunikation och post
När staten får bestämma pris – och behålla vinsten
Det största problemet ligger i konstruktionen av finansieringssystemet. Många myndigheter får nämligen själva sätta priset på sina tjänster – och sedan själva disponera intäkterna. Riksrevisionen menar att det är ett recept för ineffektivitet:
”Tjänsterna utvecklas inte med den effektivitet eller produktivitet som vore möjlig”, skriver de i rapporten.
Och när myndigheter dessutom sitter på monopol – vilket ofta är fallet – har företagen ingen möjlighet att välja bort tjänsten eller förhandla om priset.
Statskontoret har i en tidigare rapport varnat för att detta leder till att myndigheter ”får svagare incitament att effektivisera verksamheten och minska sina kostnader”.
Företagare skulle aldrig komma undan med detta
Företagare vet att varje kund kan välja att gå till konkurrenten. Man måste leverera, vara effektiv, produktiv – annars är man ute. Den verkligheten gäller inte för de myndigheter som nu kritiseras.
– Det är utmaningar som vi påtalar successivt och som myndigheterna måste åtgärda, säger Sven-Olof Junker till TN. Men han konstaterar också att problemen är inbyggda i systemet.
Det är en form av förtäckt beskattning – utan att kallas skatt. För även om man lyckas få ner sina andra kostnader, slipper moms eller deklarerar klokt, kan staten ändå kräva överpris för exempelvis ett pass, en bygglovshandläggning eller en tillståndsansökan.
Kommunernas process för byggnadslov är inte med i denna rapport men tidigare granskning av Näringslivets regelnämnd, NNR, har visat att det kan skilja över 200 000 kronor i avgiftskostnader mellan den billigaste och dyraste kommunen. För att få bygga på en tomt du själv äger.
"En grundbult i demokratin" – som krackelerar?
Riksrevisionen varnar också för att tilltron till myndigheterna är i fara. När avgifterna inte stämmer med kostnaderna – och ingen tar ansvar – undergrävs förtroendet.
”Det är ju en grundbult i demokratin att myndigheter verkställer politiska beslut på ett trovärdigt sätt”, säger Junker.
Det här är inte bara en fråga om pengar – det är en fråga om principer. När staten börjar agera som en vinstdrivande aktör utan konkurrens, samtidigt som företag kämpar för varje krona, blir systemet snedvridet.
Det är väl ändå folket myndigheterna ska tjäna – inte tvärtom?
