Avsändaren, Anna Blom, inleder:

“Herregud, ta BORT mig från era utskick, jag kan aldrig mer läsa något från er och ta det på allvar! Artikeln om Tillväxtverket och jämlikhet får mig att vilja kräkas!”

Anna Blom är verksam som modejournalist och har tidigare skrivit om frågor som rör identitet, representation och det som kallas ”normkritik” inom mode- och kultursektorn.

”I Anna Bloms reaktion kan man också ana ett drag av hämndlogik – där upplevda historiska orättvisor mot kvinnor används som argument för att i dag motivera särbehandling av män.”

Hennes reaktion på artikeln placerar sig tydligt i den bredare diskussionen om feminism och upplevda makthierarkier – och det är tydligt vilken ideologi som färgar Bloms syn på världen. Hon fortsätter:

“Det är svårt att formulera för det BRINNER i skallen på mig!”

Missa inte: Kompetensbrist och könsretorik – hur ideologin stryper företagsamheten

Från argument till affekt

Den ursprungliga artikeln tog upp en konkret fråga – om statliga stöd riktas utifrån kön, hur påverkar det principen om likabehandling? I mejlet försvinner den frågan snabbt ur fokus. I stället riktas kritiken mot vem som uttalar sig, alltså journalisten Arvid Wernerfeldt:

”Jag tänker att det blir lite tondövt att låta en man (för han identifierar sig som man?) uttala sig om kvinnors möjligheter som företagare?” 

Det är ett skifte från sak till person – där argumentet inte bemöts, utan avfärdas utifrån avsändarens kön. Blom markerar samtidigt hur hon också är anhängare av trans- och genusideologi – och ser hudfärg och ålder som en anledning att bedöma den text hon ogillar. Hon ger alltså uttryck för ett både sexistiskt och rasistiskt synsätt.

Det här är mejlet i sin helhet:

”Ja, jag känner att jag gärna svarar på det här... Men det är svårt att formulera för det BRINNER i skallen på mig! Tur att jag är kvinna och inte tar till knytnävarna (jag vet, "inte alla män"...)

”Jämställdhetsdebattör”, vad har man för utbildning för att få göra anspråk på den titeln? Jag får allvarlig ”kränkt vit 50-årig man” allergi!

Och jag tänker att det blir lite tondövt att låta en man (för han identifierar sig som man?) uttala sig om kvinnors möjligheter som företagare och hur en satsning för att få samhället mer jämlikt skulle vara diskriminerande? Diskrimineringen vi levt med i hundratals år och fortfarande begränsas av då? Satsningen är ju till för att MOTVERKA diskrimineringen!

När han (och alla andra män) har haft lägre lön pga kön i några hundra år, när han (och alla andra män) varit utan rösträtt i några hundra år och när han (och alla andra män) nekats finansiering till en startup pga kön  i några hundra år då kan vi överväga att sätta in extra resurser för att stötta MÄN.

Och att jämföra det med statistik om arbetsplatsolyckor och matchokultur [sic.] är bara ännu värre.

Det är upp till varje MAN att använda skyddskläder tex, oavsett matchokultur [sic.] eller ej. Det är ett fritt val. Huruvida en kvinna ska få lika lön eller finansiering via investerare är ju INTE hennes val! Antipluggkultur och maskulinitetsnormer står det alla män fritt att STÅ UPP EMOT! Gör ert f-ing jobb så behöver kvinnorna snart varken skyddad identitet eller extra resurser i företagandet!

Jag undrar liksom om han skrivit det här på riktigt eller om det är på skoj?”

Män fick full rösträtt efter kvinnor

Rösträttshistorien i Sverige är mer komplex än den ofta framställs. Före 1909 hade endast en begränsad grupp män rösträtt i riksdagsval, baserat på inkomst och förmögenhet. 

Samtidigt hade vissa kvinnor – främst ogifta och änkor med tillräckliga tillgångar – rösträtt i kommunala val redan från 1862. År 1909 infördes allmän rösträtt för män till riksdagen, men den var fortfarande i praktiken villkorad, bland annat genom det så kallade värnpliktsstrecket, som kunde utesluta män som inte fullgjort sin värnplikt.

”Mejlet från Anna Blom illustrerar något mer än en enskild läsares ilska. Det visar hur snabbt en principiell diskussion kan glida över i affekt – där argument ersätts av reaktion. Och kanske är det just där problemet uppstår.”

Först genom besluten 1919–1921 infördes allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män. Det innebär att rösträtten inte var fullt ut universell för män före kvinnor – och att även män under lång tid var uteslutna från det politiska systemet beroende på ekonomiska och civila villkor.

I Anna Bloms reaktion kan man också ana ett drag av hämndlogik – där upplevda historiska orättvisor mot kvinnor används som argument för att i dag motivera särbehandling av män. 

Det var just denna typ av resonemang som låg till grund för redaktionens ursprungliga artikel om Tillväxtverket. Utgångspunkten var att ett sådant synsätt riskerar att fördjupa motsättningar, snarare än att lösa dem – med konsekvenser inte bara för företagandet, utan för samhällsutvecklingen i stort.

En politisk reaktion – när känslorna tar över

Samtidigt är det viktigt att sätta mejlet i sitt sammanhang. Det var inte representativt för reaktionerna i stort. Tvärtom var merparten av svaren till redaktionen positiva, och flera läsare pekade på behovet av just den diskussion som artikeln försökte föra – om hur statliga stöd ska utformas, var gränsen för likabehandling går och när riktade insatser riskerar att övergå i diskriminering.

Mejlet från Anna Blom illustrerar något mer än en enskild läsares ilska. Det visar hur snabbt en principiell diskussion kan glida över i affekt – där argument ersätts av reaktion. Och kanske är det just där problemet uppstår.

Inte i att frågan väcker känslor. Utan i att känslorna tillåts ersätta själva frågan. Det som återstår är därför inte bara en enskild läsarreaktion, utan en större fråga om riktning.

När offentliga medel börjar fördelas utifrån kön, och kritik bemöts med affekt i stället för argument, förändras också spelplanen för hela debatten.

Att en läsare i samma andetag uppmanar män att “göra sitt f-ing jobb” säger också något om tonläget – och om en syn där ansvar och skuld läggs kollektivt på en grupp, snarare än diskuteras sakligt.

Det var den utvecklingen artikeln om Tillväxtverket tog sikte på. Och reaktionerna som följde visar att frågan är långt ifrån avgjord.