I denna nya verklighet räknas inte längre kunskap, utan åsikt. Den student som lärt sig analysera maktordningar, tolka symboler och misstänka mäns privilegier belönas – medan den som vill lära sig hur en maskin fungerar, hur en bro dimensioneras eller hur en verksamhet effektiviseras betraktas som förlegad.

Från verkstad till värdegrund

Företagen märker konsekvenserna direkt. Produktionen bromsar, leveranser skjuts upp och småföretag tvingas tacka nej till order när tekniker saknas. Samtidigt flödar skattemedlen till kurser som lär ut "normkritiska perspektiv". Ett växande antal HR-avdelningar anlitar genuscoacher och värdegrundskonsulter i stället för att satsa på kompetensutveckling.

Den som vill se konsekvenserna behöver bara besöka en verkstad, ett bygge eller ett vårdrum. Där finns de verkliga behoven. Där står de tomma platserna, maskinerna går på halvfart och personalen väntar på kollegor som aldrig utbildades.

Samtidigt pågår på universiteten en annan sorts produktion: ett oändligt flöde av uppsatser om kön, makt och normer. Den ena rapporten efter den andra beskriver hur män tar för mycket plats i beslutsrum, hur västerländska strukturer genomsyrar vetenskapen och hur “patriarkatet” måste avlägsnas från samhället. Det är en berättelse som, i sin iver att skapa rättvisa, i stället odlar misstro – mellan könen, mellan generationerna och mellan människor som i grunden är beroende av varandra.

Det är inte vetenskap, det är retorik. Och det är retorik som skadar företagsamheten och samhället i stort, eftersom den lär unga människor att se sin omgivning som ett problem att bekämpa snarare än en verklighet att förstå. När en nyutexaminerad kommunikatör kommer ut från universitetet och tror att företagskulturen är ett fält för könskamp snarare än för produktivitet och samarbete, då har något gått sönder. När den offentliga sektorn rekryterar på värdegrund snarare än kompetens, då försvinner effektivitet, initiativ och ansvar.

Misstro som splittrar

Företagande bygger på förtroende – mellan ägare och anställda, mellan kund och producent, mellan människor som tror på gemensamma mål. Men när akademin systematiskt lär ut misstro, när man i föreläsningssalar undervisar i hur män som grupp är förtryckare och västerlandet en struktur av skuld, då undergrävs hela den kulturella grunden.

Detta har blivit särskilt tydligt inom den offentliga sektorn, där kurser i ‘jämställdhetsintegrering’ köps in för att bekämpa ‘maskulina normer’. Samtidigt möter småföretagare unga praktikanter som fått lära sig mer om normkritik än om kundbemötande, och nyanställda som tvekar inför beslut eftersom varje handling måste tolkas i maktstrukturer.

Politiker talar gärna om innovation, men innovation kräver tillit och frihet. Den kräver en kultur där människor vågar tänka fritt, samarbeta och pröva idéer utan att ständigt riskera att bli anklagade för fel värdegrund. Den kultur som växer fram från genusinstitutionerna är raka motsatsen – en kultur av misstänksamhet, där allt ska analyseras genom kön, där kreativitet kvävs av korrekthet och där människor inte längre vågar tala öppet på jobbet. Sverige håller på att skapa en utbildad elit som är oförmögen att bidra till den ekonomi som föder den.

Dra ur sladden till genusflummet

Det är dags att fråga vad utbildning är till för. Är det en plats för moralisk och ideologisk uppfostran – eller för kunskap, forskning och arbete? Om svaret är det första, då har vi redan förlorat. Ett land som inte utbildar människor för arbete kommer förr eller senare att behöva importera dem. Ett land som misstror sitt eget företagande kommer snart att stå utan företag.

Sverige måste återupprätta sambandet mellan utbildning och verklighet. Vi behöver mindre genus, mer genialitet – det som en gång byggde vårt land. Färre föreläsningar om privilegier – fler människor som kan svetsa, vårda och undervisa.

Kort sagt: vi behöver ett land som tror på arbete igen.

Av Arvid Wernerfeldt