När länsstyrelsen vid två tillfällen gick in på mjölkbonden Nils Erik Bergkvists gård utanför Fåker och lät avliva sammanlagt 15 fjällkor, förlorade han inte bara djur. Flera av korna ingick i ett långvarigt avelsarbete och Bergkvist uppskattar själv sitt ekonomiska bortfall till över två miljoner kronor.

Företagande.se har tidigare granskat fallet och intervjuat veterinären Ingrid Hyttsten, som besökte gården efter det första ingripandet och beskrev de kvarvarande djuren som sociala, lugna och i normalt hull.

Nu reagerar Olle Larsson, 72, som under stora delar av sitt liv engagerat sig politiskt för fjällbönderna och deras rättigheter.

För honom är händelserna på Bergkvists gård inte bara en fråga om djurskydd. Han ser dem som en del av en betydligt större konflikt om vem som ska få bruka mark och bedriva näring i de svenska fjällområdena.

– Det här är en strategi från länsstyrelsen att systematiskt göra det svårt för fjällbönder att bedriva sin näring.

Missa inte: Länsstyrelsen sköt Nils Eriks fjällkor – veterinären: ”De såg glada och stressfria ut”

Uppvuxen bland fjällbönder

Olle Larsson är inte själv lantbrukare, men fjälljordbruket har funnits nära honom sedan barndomen.

– Jag är ju uppväxt i den kulturen. Min farmor och farfar var fjällbönder. Så jag är uppväxt med fjällkor, men jag har själv aldrig ägnat mig åt jordbruk.

Hans engagemang har i stället varit politiskt. Larsson har suttit i Härjedalens kommunfullmäktige och tjänstgjorde 2013 som riksdagsledamot. I dag är han engagerad i Ambition Sverige.

”Länsstyrelsen i Jämtlands läns agenda är att man ska ta död på fjällkorna och utradera fjällbönderna.” – Olle Larsson, politiskt engagerad i fjällböndernas näring

En ko byggd för fjällen

Fjällkon skiljer sig från de högproducerande mjölkkor som dominerar det moderna svenska lantbruket.

Det är en liten svensk lantras, anpassad till ett klimat och en typ av bete där större och mer högproducerande djur kan ha svårare att klara sig. SLU-material beskriver svenska lantraskor som generellt betydligt mindre än konventionella mjölk- och köttraser.

Det är viktigt för förståelsen av Bergkvist-fallet, menar Larsson.

– Fjällkon är ju en enormt tålig ras. Den har ett fodersök som är bättre än andra kor ute på fjällbete.

I Bergkvists fall hade länsstyrelsen bland annat synpunkter på djurens hull. Myndigheten har stått fast vid att avlivningarna var befogade och länsveterinären har uppgett att djuren utsattes för lidande.

Men veterinären Ingrid Hyttsten, som Företagande.se tidigare intervjuat, uppgav att de djur hon själv undersökte hade lagom hull och att de var lugna och sociala.

Larsson menar att fjällkons utseende kan missförstås av den som är van vid moderna mjölkraser.

– De är mindre än vanliga mjölkkor. De kanske också kan uppfattas lite mer beniga. Trots att de är välnärda kanske benen syns lite tydligare. Men det här är ju sådant som veterinärer ska ha kunskap om.

Hur vill du kommentera att Länsstyrelsen sköt 15 av Nils Erik Bergkvists fjällkor? Obduktion visade att djuren var vid god vigör.

– Det här är så tydligt. Länsstyrelsen i Jämtlands läns agenda är att man ska ta död på fjällkorna och utradera fjällbönderna. Här avlivar man friska djur. Larsson fortsätter:

– Det är ett sätt från Länsstyrelsen att systematiskt göra det svårt att bedriva den här näringen. Man vill osynliggöra och helt enkelt få bort den här svenska kulturen.

Larsson pekar också på de ekonomiska villkoren för dem som försöker hålla den gamla fäbodkulturen vid liv. Enligt honom står brukare i bland annat Bruksvallarna inför mycket kraftiga höjningar av arrendena för fäbodarna – i vissa fall på över 1 000 procent.

Samtidigt, säger han, är möjligheterna att faktiskt bedriva traditionell verksamhet begränsade.

– De ska höja arrendena för de som nu förvaltar de här fäbodarna med många gånger över tusen procent. Det här är ett systematiskt sätt att utradera den ursprungliga kulturen, säger Larsson och tillägger att brukarna dessutom är förbjudna att hålla djur på fäbodarna.

Vad beror det på, menar du, att Länsstyrelsen gör på det här sättet?

– Det verkar som att staten vill utplåna den ursprungliga kulturen och näringen, både i Jämtland och Härjedalen. Markerna där ska tilldelas samerna och rennäringen.

Miljarder växer ute i markerna

För Larsson handlar fjällkon också om svensk livsmedelsproduktion.

Han hänvisar till den norske forskaren Yngve Rekdal vid NIBIO, Norsk institutt for bioøkonomi, som under lång tid studerat värdet av utmarksbete.

Rekdals forskning visar hur stora arealer som inte lämpar sig för konventionellt jordbruk ändå kan producera livsmedel genom betande djur. Larsson menar att motsvarande potential finns i Sverige.

– Utmarksbetet har ett värde för att producera världens förnämsta kött- och mejeriprodukter. Och gäller det hela Sverige så rör det sig om flera miljarder.

”Fjällkorna har rötter 2 000 år tillbaka i tiden i Sverige, medan rennäringen och renarna som vi har i Sverige i dag till övervägande del kom till Sverige under 1500-talet.” – Olle Larsson

Han har försökt få Härjedalens kommun att kartlägga värdet av områdets utmarksbete.

– Jag har själv bett att Härjedalens kommun skulle göra en sådan utvärdering av värdet. Men två motioner i den frågan från mig har Härjedalens kommun sagt nej till.

”Spåren går tusentals år tillbaka”

Larsson hävdar också att fjälljordbruket har betydligt djupare historiska rötter än vad många känner till.

– Den ursprungliga kulturen och näringen har rötter 4 000 år tillbaka i Härjedalsfjällen. Det finns pollendiagram från Fjällnäs i Härjedalen som visar på en tidig form av fjälljordbruk.

En pollenprofil från Fjällnäs av forskaren Lars-König Königsson finns registrerad i European Pollen Database och innehåller bland annat pollen från spannmål och kornsläktet. Larsson hänvisade till samma forskning i en riksdagsmotion 2013.

Exakt vilka slutsatser som kan dras om kontinuerligt fjälljordbruk och vilka befolkningsgrupper som stod bakom det är däremot en betydligt mer komplicerad historisk fråga.

”Rennäringen var inte bunden till en etnisk grupp, vilket rennäringen är i dag. Det ifrågasätter jag kraftfullt, att vi ska ha en näring som är baserad på etnisk tillhörighet.” – Olle Larsson

Sedan 2024 finns svensk och norsk fäbodkultur upptagen på Unescos lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.

Konflikten om marken har en lång historia. Äldre riksdagsmaterial visar omfattande statliga förvärv av fjällbönders fastigheter i Jämtland och Härjedalen. I materialet beskrivs också hur tidigare ägare i vissa fall senare fått arrendera sina gamla fastigheter.

Larsson pekar också på fjällkons långa historia i Sverige. Enligt honom går rasens rötter omkring 2 000 år tillbaka i tiden, medan den form av rennäring som senare kom att dominera i fjällvärlden är betydligt yngre.

– Fjällkorna har rötter 2 000 år tillbaka i tiden i Sverige, medan rennäringen och renarna som vi har i Sverige i dag till övervägande del kom till Sverige under 1500-talet, säger han.

Läs också: Stefan Sauk om Norges levande landsbygd

Kritisk till näring baserad på etnisk tillhörighet

Den mest kontroversiella delen av Larssons resonemang handlar om rennäringen.

Enligt rennäringslagen är renskötselrätten knuten till den samiska befolkningen och utövas genom medlemskap i sameby. Larsson motsätter sig principen att en näring på detta sätt är knuten till etnisk härkomst.

– Rennäringen var inte bunden till en etnisk grupp, vilket rennäringen är i dag. Det ifrågasätter jag kraftfullt, att vi ska ha en näring som är baserad på etnisk tillhörighet. Det hör inte hemma i en riktig demokrati.

”Om nu tjänstemannaansvaret inte bara är en papperstiger, då borde den här tjänstemannen fällas för grovt tjänstefel. Och förhoppningsvis fängelse, för att visa att tjänstemän inte kan begå den här typen av övergrepp.” – Olle Larsson

Det är en uppfattning Olle Larsson drivit länge. Som riksdagsledamot motionerade Larsson 2013 om att lägga ned Sametinget och ville även jämställa andra traditionella näringar och kulturer med rennäringen.

Samtidigt är rättsläget komplicerat. I statliga utredningar beskrivs renskötselrätten som en civilrättslig rätt grundad på urminnes hävd, och renskötselrätten reglerades första gången i lag redan 1886.

Larsson vill i stället att statlig mark ska förvaltas mer lokalt.

– Jag vill att all statlig mark ska förvaltas av lokalbefolkningen, oavsett vilken etnisk tillhörighet man har, under samma rättigheter och skyldigheter. Men det ska vara ett mycket strikt regelverk.

Han hänvisar till Nobelpristagaren Elinor Ostroms forskning om hur lokalsamhällen under rätt förutsättningar kan förvalta gemensamma naturresurser.

Elinor Ostrom, som 2009 blev den första kvinnan att tilldelas Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, ägnade en stor del av sin forskning åt hur gemensamma naturresurser kan förvaltas.

Genom studier av bland annat betesmarker, skogar, fiske och bevattningssystem visade hon att resurser inte alltid behöver privatiseras eller styras centralt av staten för att förvaltas hållbart.

Lokalsamhällen kan själva skapa fungerande och långsiktiga system, förutsatt att det finns tydliga regler, möjlighet till lokal kontroll och konsekvenser för den som bryter mot reglerna. Arbetet utmanade föreställningen om att gemensamt ägda resurser oundvikligen överutnyttjas.

Vill se fängelsestraff för ansvarig tjänsteman

Vad skulle du säga till de politiker som är ansvariga för den här utvecklingen för fjällbönderna?

– Jag skulle vilja säga att börja med att göra en saklig, historisk granskning, utan att enbart fokusera på samernas historia. Förutsättningslöst studera vilka det är som historiskt har brukat landet. Han fortsätter:

– Jag tycker också att det är tid att avskaffa de särrättigheter som samerna lever under. Vi ska ha samma rättigheter och skyldigheter, oavsett etnisk tillhörighet.

Hur tycker du att LRF, Lantbrukarnas riksförbund, borde agera?

– De borde kraftfullt ta ställning för de få bönder som finns kvar, inte vara så undfallande som idag.

Samtidigt fortsätter historien om Nils Erik Bergkvist att utvecklas.

Kammarrätten beslutade den 7 augusti att tills vidare stoppa hans djurförbud i väntan på fortsatt prövning. Den 21 augusti kom ytterligare en vändning när Arla öppnade för att återuppta mjölkhämtningen från gården, förutsatt att Bergkvist klarar företagets öppningsrevision.

Samtidigt har frågan om myndigheternas ansvar blivit högaktuell. Den 1 augusti trädde ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar i kraft.

Ingen tjänsteman i Bergkvist-fallet har konstaterats ha begått något brott. Men om det skulle visa sig att friska djur avlivats till följd av ett allvarligt fel från myndighetens sida vill Olle Larsson se kännbara personliga konsekvenser.

Med den nya lagen om tjänstemannaansvar, om det visar sig att Länsstyrelsen har skjutit 15 friska fjällkor, hur vill du se att det får konsekvenser?

– Om nu tjänstemannaansvaret inte bara är en papperstiger, då borde den här tjänstemannen fällas för grovt tjänstefel. Och förhoppningsvis fängelse, för att visa att tjänstemän inte kan begå den här typen av övergrepp.

Larsson pekar också på att Bergkvist inte bara förlorade produktionsdjur utan djur som ingick i hans långsiktiga avelsarbete.

– Försök sätta dig in i bonden som blev av med sina fjällkor som han har vårdat och värnat. Han försöker ha en avelsstam och de avlivar genetiskt bevarande fjällkor.

Larsson anser att ett eventuellt tjänstefel i ett sådant fall bör bedömas så strängt som lagen medger.

– Det är ett övergrepp mot denna kämpande bonde som det inte går att beskriva. För min del så är det ett grovt tjänstefel och den tjänstemannen borde få det absolut högsta straff som kan utdelas för tjänstefel.

För Larsson har Bergkvists 15 dödade djur därmed blivit en symbol för en större fråga – vilka möjligheter har den enskilde företagaren att värja sig när en myndighet fattar ett beslut som får oåterkalleliga konsekvenser?