Svagare arbetsnormer bland utrikes födda – även efter uppväxt i Sverige

Rapporten Arbetsnormer i utsatta områden bygger på en enkät från Demoskop med drygt 5 800 svarande. De fick ta ställning till vad en långtidsarbetslös bör acceptera för att få jobb, till exempel obekväma arbetstider, monotona uppgifter eller att flytta.

Andra generationen som den första

Utrikes födda har i genomsnitt svagare arbetsnormer än personer som är födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar. Den som är född i Sverige men har två utrikes födda föräldrar har lika svaga normer som de utrikes födda.

Skillnaderna krymper när forskarna tar hänsyn till ålder, kön, utbildning, sysselsättning och ekonomi. Men de består, och de är ungefär lika stora för andra generationen som för den första. Svensk skola och svenska som modersmål räcker alltså inte för att utjämna skillnaden.

Resultatet går emot tidigare forskning. I boken Normboken från 2022 fann Nima Sanandaji och Gabriel Heller-Sahlgren inga skillnader i arbetsnormer mellan inrikes och utrikes födda.

Svagast i utsatta områden

Arbetsnormerna är svagast i de utsatta områdena, där drygt hälften av de svarande är utrikes födda. Där är också självförsörjningen lägst. I hela landet är omkring 1,2 miljoner personer i arbetsför ålder inte självförsörjande. Gränsen går vid en arbetsinkomst på 19 050 kronor i månaden före skatt.

Reformer biter sämst där de behövs mest

Slutsatsen är obekväm. Reformer som gör det mer lönsamt att arbeta riskerar att få minst effekt i just de grupper där behovet är störst. Svenskt Näringsliv vill ändå se hårdare krav på arbetslösa, större skillnad mellan bidrag och lön samt krav på att flytta dit jobben finns.

Chefsekonomen Sven-Olov Daunfeldt har tidigare varnat för att Sverige rör sig ”från en arbetskultur till en frånvarokultur”, i en krönika i Tidningen Näringslivet.

För företagen är frågan konkret. Nästan hälften av Svenskt Näringslivs medlemsföretag säger att de inte kan växa eftersom de inte hittar personal med rätt kompetens. Även Tillväxtverket har rapporterat om att tre av tio företag ser brist på arbetskraft som ett stort hinder.

Normer eller diskriminering?

Alla köper inte förklaringen. Ahmed Abdirahman, vd för Järvaveckan, menar att problemet sitter hos arbetsgivarna lika mycket som hos de arbetssökande.

– Sverige är ett av de svåraste länderna att ta sig in på arbetsmarknaden i, sa han när rapporten presenterades.

Enligt Järvaveckans undersökningar anser var fjärde tillfrågad i näringslivet att ett utomeuropeiskt klingande namn försämrar chanserna till jobb. Sex av tio säger detsamma om religiös eller kulturellt präglad klädsel.

Hans Seerar Westerberg, forskare vid Handelshögskolans forskningsinstitut, ifrågasätter också hur mycket normerna betyder. Enligt honom stänger de höga ingångslönerna ute många i utsatta områden innan normerna ens hinner spela roll. Samtidigt tror han inte att skillnaderna försvinner av sig själva, eftersom andra generationen inte skiljer sig från den första.

Rapporten visar samband, inte orsaker. En majoritet i alla grupper anser att långtidsarbetslösa bör acceptera sämre villkor för att få jobb. Svarsfrekvensen i de utsatta områdena var 17 procent. Rapporten är gjord av Svenskt Näringsliv, som företräder arbetsgivarna.