Den 12 maj genomförde länsstyrelsen en kontroll på gården. Nils Erik berättar att inspektören gick igenom djuren och att det fanns anmärkningar – bland annat kring öronmärkning, rengöring, gödselgaller och klövar.

Men enligt honom fick han då ingen bild av att myndigheten ansåg att flera djur befann sig i ett sådant akut tillstånd att de riskerade att behöva avlivas. Fyra dagar senare, den 16 maj, befann han sig på begravning.

Då återvände länsstyrelsen till gården. Den här gången slutade besöket med att nio nötkreatur avlivades.

Nils Erik berättar att han fick veta vad som pågick medan han befann sig borta från gården. Hans bror försökte enligt honom ta sig dit, men hindrades av polisen. När Nils Erik kom tillbaka var det för sent.

Nio av hans djur var döda. Senare, den 1 juli, avlivades ytterligare sex djur. Sammanlagt förlorade han därmed 15 nötkreatur genom myndigheternas ingripanden.

Tre djur skickades till SVA

Men efter den första avlivningen gjorde Nils Erik något som skulle få stor betydelse för den fortsatta konflikten.

Han såg till att tre av de nio döda djuren transporterades till SVA för obduktion. De övriga fjällkorna hade legat döda på gårdsplanen i sommarhetta och hunnit börja ruttna.

Enligt Nils Erik stod resultaten i skarp kontrast till länsstyrelsens beskrivning av djurens tillstånd.

Han beskriver hur djuren bedömdes vara i medelgott hull och hur magarna innehöll rikligt med föda. Han menar att obduktionerna inte visade den undernäring som enligt honom varit en central del av myndighetens bedömning.

Företagande.se har inte haft tillgång till själva SVA-protokollen och kan därför inte självständigt slå fast exakt hur varje formulering i dem lyder.

Men en veterinär som har läst rapporten är Ingrid Hyttsten. Och hennes bedömning är intressant.

Veterinären: ”Nej, det såg man inte”

Hyttsten är kliniskt verksam veterinär och har dessutom själv besökt Nils Eriks gård och undersökt hans kvarvarande djur.

Hon betonar att hon inte var närvarande när länsstyrelsen lät avliva djuren och därför inte kan uttala sig om exakt vad myndighetens veterinärer såg vid just det tillfället.

Däremot har hon läst SVA:s obduktionsrapport.

– SVA är ett ackrediterat laboratorium. Alltså, det betyder att de gör bra analyser, de är pålitliga, säger hon.

Enligt Hyttsten fanns i rapporten ingen notering om sjukdom eller patologiska förändringar. Hon förklarar samtidigt att det kan vara svårare än många tror att med säkerhet avgöra om ett nötkreatur är kliniskt avmagrat enbart genom att titta på det.

– Mager i klinisk mening, då ska man ha ett visst tillstånd som innebär förändringar i vävnaden. Och det kan man egentligen bara se vid obduktion.

På frågan om sådana förändringar syntes i de obducerade djuren svarar hon:

– Nej, det såg man inte.

När länsstyrelsen återvände den 1 juli avlivades ytterligare sex djur. Den här gången fördes kropparna bort direkt med en kadaverbil, vilket innebar att Nils Erik inte kunde låta SVA obducera dem. Han menar att han därmed förlorade möjligheten till en oberoende efterhandskontroll av djurens hälsotillstånd.

Han beskriver själv agerandet som en ”kriminell handling”.

Skjutna fjällkor.

”De hade nog satt sig i knät på mig”

Hyttsten beskriver de kvarvarande djuren som ”glada och stressfria”.

– De var otroligt nyfikna. Och hade de kunnat hade de nog satt sig i knät på mig.

På frågan om hennes observationer tyder på att djuren haft det bra svarar hon:

– Ja, det tycker jag.

Länsstyrelsen: ”Allvarliga och återkommande brister”

Länsstyrelsen ger en helt annan bild av djurhållningen. Urban Westbye är biträdande enhetschef vid Djur- och miljöenheten på Länsstyrelsen Jämtlands län.

Han säger till Företagande att myndigheten haft kontroller på gården under många år och att man sett ett antal allvarliga brister.

– Några av djuren har varit i så väldigt dåligt skick att man tyvärr fick ta beslut om att avliva ett antal.

Hur vill du kommentera att obduktionen av de tre djuren visade att de var vid god hälsa?

– Jag kan inte utgå från de bitarna, utan vi får ju utgå från vad vi finner vid våra kontroller. Sen har det ju överklagats till förvaltningsrätten, så det ligger ju där.

Kan det ha gjorts en missbedömning från Länsstyrelsens sida i det här fallet?

– Nej, vi utgår från de indikationer och anmälningar vi har fått in. Det är ju andra indikationer också som har kommit in, att det inte är bra.

Dessa andra indikationer och uppgifter som ni har fått in, vad handlar det om?

– Att man får in en anmälan från utomstående. Externa anmälningar.

Vad betyder det, handlar det om en granne eller någon som har varit på besök?

– Det vet jag inte, jag är inte så insatt.

Westbye säger vidare att länsstyrelsens bedömning inte bara byggde på myndighetens egna djurskyddshandläggare. Distriktsveterinärer har också varit involverade, och länsstyrelsen har fotografier och annan dokumentation från kontrollerna.

Han nämner bland annat brister kring vatten och förväxta klövar och säger att problem förekommit återkommande sedan 2010, även om en del har åtgärdats längs vägen.

Det är framför allt förhållandena under de senaste åren som länsstyrelsen lagt till grund för det aktuella ärendet, menar Westbye.

Lundvall ville inte svara

Länsveterinär Maria Lundvall ville inte kommentera ärendet utan hänvisade till Urban Westbye. Hon beskrev sig själv som ”en vanlig handläggare”. Jessica Ulander på LRF säger samtidigt att Lundvall står som den som fattat besluten och skrivit under dem i de handlingar hon fått från Bergkvist.

Länsveterinär Maria Lundvall (Faksimil Facebook)

LRF: Oro kring kunskapen om gamla lantraser

Jessica Ulander arbetar inom LRF, Lantbrukarnas Riksförbunds omsorgsgrupp och har stöttat Nils Erik och hans familj. Hon understryker att LRF inte tar ställning till vem som juridiskt har rätt i den pågående processen.

– Vi blandar oss ju inte i den juridiska processen.

Däremot beskriver hon konsekvenserna för Nils Erik, familjen och företaget som mycket stora.

LRF ser också en mer principiell fråga kring myndigheternas kunskap om äldre svenska lantraser. Fjällkor ser inte ut som moderna högproducerande mjölkkor.

– Vi ser ju en oro kring just de här gamla svenska lantraserna som inte har det typiska utseendet, säger Ulander.

Hon jämför med dagens Holsteinkor, som är betydligt större och har en helt annan kroppsbyggnad.

Ulander frågar sig hur stor exponering veterinärstudenter får för äldre och ovanligare raser under utbildningen.

– Det är viktigt att man får hela bilden.

Hon säger att det även vid andra kontroller förekommit diskussioner om huruvida kontrollanter haft tillräcklig kännedom om ovanligare raser.

”Hängandet i sig har ingen djurskyddsbetydelse”

Även Ingrid Hyttsten berör skillnader mellan djur och raser. Hon är samtidigt försiktig med att dra slutsatsen att fjällkor skulle behandlas annorlunda bara därför att rasen är ovanlig. Djurets lidande måste enligt henne stå i centrum oavsett ras.

”När man här kommer hem och djuren är döda så finns det ju liksom ingen juridisk process att ta till för djuren är ju döda. Det vanliga steget om det är extremt illa, då är det ju att djuren ska omhändertas. Och det gjorde man ju då inte här.” – Jessica Ulander, LRF

Men vissa egenskaper måste bedömas korrekt. Ett exempel är juvrets utseende hos äldre kor.

– Hängandet i sig har ingen djurskyddsbetydelse, säger hon.

När Företagande.se påpekar att juvrets utseende ska ha funnits med bland omständigheterna i myndighetens dokumentation och det som ledde till omedelbar avlivning reagerar hon:

– Det var ju himla dumt.

Den oåterkalleliga myndighetsåtgärden

För LRF och Jessica Ulander finns ytterligare ett problem som går långt utanför frågan om fjällkor.

Vad händer med rättssäkerheten när myndighetens beslut inte går att göra ogjort?

– När man här kommer hem och djuren är döda så finns det ju liksom ingen juridisk process att ta till för djuren är ju döda. Hon fortsätter:

– Det vanliga steget om det är extremt illa, då är det ju att djuren ska omhändertas. Och det gjorde man ju då inte här, utan här gick man ju direkt på avlivning som är den absolut mest extrema åtgärden som de får ta till.

Om djur omhändertas och placeras någon annanstans kan ägaren överklaga beslutet och försöka få tillbaka dem.

Ulander beskriver direkt avlivning som en så extrem åtgärd att hon anser det särskilt viktigt att få frågan juridiskt prövad.

Avelsdjur som inte går att ersätta

Det handlar inte heller bara om värdet på köttet. Flera av de avlivade djuren hade enligt Ulander ett avelsvärde.

– Rent genetiskt, det fanns det ju inte bara om man säger köttvärdet, utan det fanns ju också genetiskt avelsvärde i dem.

Det är enligt henne särskilt svårt att ersätta när det handlar om en ovanlig ras och en äldre stam.

För Nils Erik tog konsekvenserna inte slut med de 15 döda djuren. Enligt honom slutade Arla hämta mjölken från gården den 17 juni.

Bonden Nils Erik Bergkvist.

Jessica Ulander beskriver en företagare som samtidigt belastas från flera håll.

Han har enligt henne fått betala kostnader för extrakontroller som länsstyrelsen gjort. Därtill kommer juristkostnader och konsekvenser för EU-stödet.

Och utan mjölkhämtning försvinner själva intäkten från mjölkproduktionen.

– Det är ju få som skulle klara av att fortsätta driva sin verksamhet under de här förutsättningarna.

Ulander går så långt som att säga:

– Indirekt så försätter man faktiskt ett företag i konkurs genom den här handläggningen.

Nils Erik har uppgett att verksamheten kunnat fortsätta bland annat tack vare stöd och hjälp från omgivningen. Vi frågar honom:

Hur vill du kommentera att Maria Lundvall inte vill svara på frågor med hänvisning till att hon inte är insatt i ärendet och bara är handläggare?

Nils Erik skrattar rakt ut:

– Men det är ju hon som har orsakat allt det här. Hon har sagt att hon skiter i inhibition [Inhibition innebär att ett beslut tills vidare inte får verkställas i den del som domstolens beslut omfattar, red. anm.] Hon har sagt till mig att jag får inte obducera mina egna djur och så säger hon att hon inte är insatt? Alltså det är ju ett jävla skämt.

Ett djurförbud kan slå ut hela företaget

Veterinären Ingrid Hyttsten pekar också på vad ett djurförbud i praktiken innebär för en mjölkgård. Eftersom djuren utgör själva grunden för produktionen innebär ett sådant förbud i praktiken att verksamheten måste läggas ned.

Även om företagaren senare får rätt efter ett överklagande går beslutet därför inte enkelt att rulla tillbaka – en ny besättning måste köpas in och produktionen byggas upp på nytt.

Hyttsten anser att länsstyrelsen i Bergkvistfallet har agerat mycket ingripande och varit drivande för att få till stånd ett omedelbart djurförbud.

Hon reagerar också på att myndigheten, enligt hennes bedömning, inte i stället valt mindre ingripande alternativ, exempelvis ett föreläggande förenat med vite. ”Det är ett mycket ingripande förfarande från myndigheten mot ett företag”, säger hon.

Bergkvists son tillsammans med familjens fjällkor.

”Orimligt mycket kontrollerade”

Veterinären Ingrid Hyttsten lyfter också den stora kontrollbördan för mjölkföretagare.

– Mjölkbönder, jag kan tycka när jag åker ut som kliniker att de är orimligt mycket kontrollerade.

”Om det någon gång skulle bli en felaktig bedömning av någon enskild handläggare på länsstyrelsen så har man ju väldigt svårt att få det prövat i en tid som gör att det inte påverkar företaget väldigt hårt.” – Jessica Ulander, LRF

Hon pekar på att flera kontrollsystem överlappar varandra. LRF lyfter samtidigt en oro för att nyutbildade veterinärer ibland har för lite klinisk erfarenhet och gårdspraktik.

– De nästan känner att de själva som djurskötare har större kunskap om djuren än den veterinär som kommer ut, säger Jessica Ulander.

Oro – och över två miljoner i ekonomiskt bortfall

Jessica Ulander beskriver också hur det här fallet skapar oro. Genom sitt arbete får hon samtal från lantbrukare som kan känna misstro inför djurskyddskontroller.

Hon betonar att hon inte hävdar att länsstyrelserna generellt gör felaktiga bedömningar. Men Bergkvistfallet aktualiserar enligt henne frågan om vad som händer den gång en bedömning faktiskt blir fel.

– Om det någon gång skulle bli en felaktig bedömning av någon enskild handläggare på länsstyrelsen så har man ju väldigt svårt att få det prövat i en tid som gör att det inte påverkar företaget väldigt hårt.

– Det har ju skapat en oro, inte bara i Jämtland utan jag skulle faktiskt säga i hela landet.

För Nils Erik har konsekvenserna blivit stora även ekonomiskt. Han uppskattar själv det samlade bortfallet till mer än två miljoner kronor, där han räknar in värdet på djuren, utebliven produktion och andra kostnader som följt av processen. 

Femton djur går inte att få tillbaka

Tvisten om vad som egentligen hände på Nils Erik Bergkvists gård är inte avgjord.

Länsstyrelsen står fast vid att allvarliga och återkommande brister förekommit och att djurens tillstånd motiverade ingripandet. Myndigheten hänvisar till kontroller, fotografier, anmälningar och veterinärmedicinska bedömningar.

Nils Erik bestrider den bilden och har tagit strid mot besluten. Tre obducerade djur och vad SVA fann i dem har samtidigt blivit en central del av konflikten.

Den rättsliga processen får avgöra om myndigheten haft fog för sitt agerande.

Men för Nils Erik finns en skillnad mellan den här processen och nästan alla andra myndighetstvister en företagare kan hamna i.

En skatt kan betalas tillbaka. Ett tillstånd kan återfås. Ett felaktigt beslut kan upphävas. Men femton döda djur går inte att lämna tillbaka.

Det är just därför fallet har blivit större än Nils Erik Bergkvist och hans fjällkor.

För bakom striden om hullbedömningar, veterinärintyg och djurskyddslagstiftning finns en fråga som berör varje företagare vars verksamhet står under offentlig tillsyn:

Vad är rätten att överklaga värd om myndighetens beslut redan har hunnit bli oåterkalleligt?