PRODUKTANSVAR

Om Ditt företag är agent eller återförsäljare har Du i regel ingen kontroll över hur produkten tillverkas.  Därför är det viktigt att Du är uppmärksam på Lagen om produktansvar och produktsäkerhet.

Om produkten skadar någon på grund av att den brister i säkerhet kan Ditt företag bli skadeståndsskyldigt.Till skillnad från de vanliga skadeståndsreglerna krävs det inte för produktansvar att Du har varit vårdslös. Det räcker med att produkten har en s.k. säkerhetsbrist och att skada har uppkommit till följd av denna brist – att det föreligger ett s.k. strikt ansvar.

De som är skadeståndsskyldiga enligt Produktansvarslagen är tillverkaren, importören eller den som marknadsför produkten som sin egen,dvs. under sitt varumärke. Om Ditt företag importerar en produkt och någon av företagets kunder skadas av produkten, kan kunden kräva skadestånd av företaget.

Det är därför viktigt att Du i avtalet med den utländska tillverkaren ser till att det finns en klausul som ger Ditt företag möjligheten att kräva ersättning från tillverkaren med minst ett belopp som motsvarar det skadestånd som Du har blivit tvungen att betala ut till Din kund.

För att undvika skada på person eller egendom finns Produktsäkerhetslagen.  Med stöd av denna lag kan Marknadsdomstolen ålägga Ditt företag att lämna säkerhetsinformation exempelvis på produkten, i bruksanvisningen eller i annonser.

Om produkten anses medföra en särskild risk för skada kan Marknadsdomstolen t.o.m. förbjuda Ditt företag att sälja produkten överhuvudtaget.  Ditt företag kan även åläggas att återkalla alla produkter som redan är sålda.

Lagen om produktansvar och Lagen om produktsäkerhet kan således förorsaka Ditt företag stora kostnader om Du inte har varit noggrann i företagets val av produkt.

DINA KUNDER

När företaget ska marknadsföra sin produkt genom bl.a. reklam finns vissa regler som man måste följa.  Dessa regler finns främst i Marknadsföringslagen, som innehåller grundläggande bestämmelser om vilken marknadsföring som är tillåten.

Lagen innehåller också ett antal uttryckliga förbud för vissa typer av marknadsföringsåtgärder. Exempelvis får inte reklamblad utformas på ett sådant sätt att de uppfattas som en tidning, och förpackningar får inte felaktigt ge en bild av att varans mängd eller storlek är större än vad den verkligen är.

Företagets marknadsföring och reklam får överhuvudtaget inte vara vilseledande. Allt som företaget påstår i sin marknadsföring ska i princip kunna bevisas vara sant. Marknadsdomstolen kan förbjuda den företagare som bryter mot Marknadsföringslagen att fortsätta med marknadsföringsåtgärden i fråga.

Företaget kan också åläggas att betala en s.k. marknadsstörningsavgift, som Marknadsdomstolen kan fastställa till lägst 5 000 kronor och högst 5 000 000 kronor. Avgiften får dock aldrig överstiga 10 procent av företagets omsättning.

Om Ditt företags kunder är konsumenter – privatpersoner – måste Du också känna till innehållet i följande lagar:

• Konsumentköplagen
• Konsumenttjänstlagen
• Prisinformationslagen
• Avtalsvillkorslagen
• Hemförsäkringslagen
• Konsumentkreditlagen.

Dessa lagar syftar till att skydda konsumenten i förhållande till producerande och säljande företag. Brott mot dessa lagar kan orsaka Dig höga och onödiga kostnader.

DINA ANSTÄLLDA

Som arbetsgivare måste Du känna till innehållet i främst följande lagar:

• Lagen om anställningsskydd (LAS)
• Medbestämmandelagen (MBL)
• Arbetstidslagen
• Semesterlagen
• Föräldraledighetslagen
• Studieledighetslagen
• Arbetsmiljölagen
• Lagen om jämställdhet i arbete
• Lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen.

Framför allt måste Du känna till den juridiska skillnaden mellan anställningsformerna provanställning, visstidsanställning och tillsvidareanställning.

Ett anställningsavtal behöver inte vara skriftligt utan även muntliga avtal gäller. Skriftliga anställningsavtal är dock att rekommendera. I ett skriftligt anställningsavtal ska det klart framgå vilken anställningsform som gäller i det enskilda fallet.

Om anställningsformen inte har diskuteras anses det handla om en tillsvidareanställning, s.k. fast anställning.  Det som kännetecknar en tillsvidareanställning är att den inte är begränsad i tiden.

Anställningen gäller för obestämd tid och ska normalt upphöra genom iakttagande av uppsägningstid, som varierar i längd beroende på hur lång tid den anställde har varit anställd i företaget.

Reglerna om uppsägningen av en tillsvidareanställning är viktiga. Huvudregeln är att en arbetsgivare inte kan säga upp en fast anställd utan att ha en saklig grund för detta.

Arbetstagaren behöver däremot inte redovisa några skäl för sin uppsägning. Båda parter ska dock respektera uppsägningstiden. En tidsbegränsad anställning gäller för en bestämd tidsperiod; sedan upphör anställningen utan att det krävs en uppsägning från några av parterna.

Lagen tillåter emellertid endast tidsbegränsad anställning i vissa fall. Dessa fall räknas upp i LAS.  Det rör sig exempelvis om visst säsongsarbete, vikariat eller praktikarbete. Fall som inte räknas upp i LAS anses vara tillsvidareanställning.

Som arbetsgivare har man rätt att provanställa. En provanställning får dock vara högst sex månader.  Det kan finnas längre tider i vissa kollektivavtal (avtal mellan arbetsgivarorganisation och fackförening).

Både arbetsgivaren och arbetstagaren kan avbryta en provanställning i förtid, om inte annat har avtalats.  Några skäl behöver inte redovisas. En provanställning övergår automatiskt i en tillsvidareanställning om inte någon av parterna har givit besked om annat.

Det bör understrykas att en arbetsgivare inte är skyldig att låta en provanställning övergå i en tillsvidareanställning. Arbetsgivaren behöver inte heller vid avslutandet redovisa några skäl till varför man inte önskar fortsätta anställningsförhållandet.

Om arbetsgivaren vill avbryta en provanställning i förtid eller avsluta den utan att låta den övergå i en tillsvidareanställning ska arbetstagaren få besked om detta minst två veckor i förväg.

Om arbetsgivaren bryter mot ovannämnda lagar och regler riskerar arbetsgivaren att drabbas av höga kostnader.Förutom skillnaden mellan olika anställningsformer måste Du slutligen också känna till skillnaden mellan en anställd och en s.k. uppdragstagare.

En anställd skyddas av de lagar och förordningar som gäller för arbetstagare och som exempelvis ger den anställde anställningsskydd och rätt till semester.  En anställd är vidare inte skyldig att själv betala sina skatter och sociala avgifter.

Det gör arbetsgivaren. En uppdragstagare är däremot en egen företagare och faller således inte in under nämnda lagar och förordningar och är skyldig att själv betala sina skatter och avgifter. Gränsen mellan anställd och uppdragstagare dras efter en helhetsbedömning. Det som kännetecknar en uppdragstagare är hans självständiga ställning.

Uppdragstagaren bestämmer själv sina arbetstider, håller med egna verktyg, har flera uppdragsgivare, kan ha anställda, betalar F-skatt och kan bedriva sin verksamhet i bolag. Det som kännetecknar en anställd är att han/hon inte har en självständig ställning.

Han/hon utför arbete för en och samma huvudman och hanterar de arbetsuppgifter som tilldelas honom/henne, arbetar på bestämda tider och på det sätt som anvisas honom/henne och använder huvudmannens maskiner och redskap.

Gränsdragningen kan ibland vara svår att göra i ett enskilt fall.

TA HJÄLP AV EN EXPERT

Som Du säkert märkt är beskrivningen i detta kapitel av olika lagar inte uttömmande. Varje fall är unikt. Kontakta därför någon expert i exempelvis Din branschorganisation.

Gör Du fel kan Ditt företag drabbas av onödiga kostnader.

I KORTHET

• Det finns en omfattande lagstiftning som reglerar produktansvar, marknadsföring och anställningsförhållanden.
• Som företagare är det nödvändigt att ha åtminstone en översiktlig kunskap om lagarna.
• Varje fall är unikt, anlita alltid en expert.