Under den gångna mandatperioden har majoriteten av Sveriges kommuner, 162 stycken, höjt sin skatt. Endast 16 kommuner har sänkt skatten under perioden och resterande har haft oförändrad skattesats. Under samma period har de statliga skatterna höjts med 47 miljarder netto. Höjningarna – på 68 miljarder – är i stor utsträckning sådana som drabbar arbete och företagande. Medan de väsentligt mindre sänkningarna, 19 miljarder, inte på något sätt kompenserar. Tvärtom är en av regeringens större skattesänkningar avdragsrätt för fackföreningsavgifter.
När företag och privatpersoner drabbas av skattehöjningar har man ofta ett och i bästa fall två alternativ: Att dra ner utgifterna eller, om möjligheten finns, öka intäkterna genom att jobba mera eller höja priser. Men oftast är det bara minskade kostnader som står till buds oavsett om du är privatperson eller företagare. Det kan handla om att skjuta på inköp, minska löneuttag eller för privatpersonen skjuta upp eller hoppa över ett besök hos frisören (något som inte gagnar vare sig ekonomin eller företagandet i landet).
Så fungerar det inte i offentlig sektor. Där tycks intresset för besparingar vara begränsat. Vad får exempelvis invånarna i Borlänge, Göteborg, Söderhamn och Gävleborg? Tja, till exempel en ny kommunlogotyp och grafisk profil för 270 000 kronor. Och integrationsprojektet Coherent City - kommunalt sponsrat med 140 000 kronor - som bland annat gick ut på att under tio möten låta deltagare testa små öronmätare i ett ”biofeedbacksystem” för att få kunskap om sin inre balans. Ett kommunalt finansierat kamelcenter. Eller varför inte ett tvåvåningshus i Visby för drygt 750 000 kronor ex moms under Almedalsveckan som sedan stod tomt i på grund av ett havererat regionalt projekt? Dessa exempel är tagna från Skattebetalarnas och vår Slöseriombudsmans årliga tävling ”Årets värsta slöseri”. Var för sig kan prislapparna för dessa projekt ses som småsummor. Men de sätter fingret på problemet. Att beslutsfattare så ofta ser medborgares och företagares surt förvärvade pengar som småsummor. När medlen sedan slösas bort på projekt som syftar till att ”sätta kommunen på kartan” och andra satsningar som ligger långt utanför kommunal kärnverksamhet förringas de av politiker genom att de räknas om till pizzor, chipspåsar och annat. Men det är inte den enskilda satsningen som är problemet utan siffran man får när allt räknas samman.
Att Sverige står inför stora utmaningar som kommer att sätta den offentliga sektorns resursanvändning i fokus är ingen hemlighet. Precis därför är diskussionen om och granskningen av vad skattepengarna går till så oerhört viktig. För det är förstås frestande att lösa alla problem genom att höja skatten. Men här måste Sveriges politiker och tjänstemän oavsett nivå hålla emot och ständigt påminna sig om vem pengarna egentligen tillhör. För skattehöjningar kan inte alltid vara svaret. Så ser vardagen ut för landets företagare. De vet att man hela tiden måste jobba med effektiviseringar och prioriteringar för att spara pengar och strama upp utgifterna, annars blir man utkonkurrerad av dem som bättre lyckas leverera varor och tjänster till ett lägre pris.
Skattepengarna ska användas på rätt sätt och gå till rätt saker. Att lägga en enda krona på oväsentligheter är respektlöst mot hårt arbetande skattebetalare. Att det går att sänka skatten utan att välfärden drabbas har vi sett genom att studera hur framgångsrika kommuner arbetar och genom våra granskningar av slöseri och vanskötsel i offentlig sektor. Det finns offentlig verksamhet att effektivera eller helt sluta med. Då kan företagare och anställda få behålla en större del av pengarna som de själva arbetat ihop. Det skulle stärka svensk ekonomi, men framförallt skulle det göra Sverige rättvisare.
