Analys: ”Oerhört akut” – nu vill den gröna omställningsindustrin ha mer skattepengar

LKAB:s satsning på fossilfri järnsvamp i malpåse. Koldioxidinfångningen på Gotland stoppad. Omställningen i kemiindustrin på västkusten uppskjuten. Flera e-bränsleaktörer borta. Så ser listan ut när Sveriges Radio summerar läget för den gröna industrin.

Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige, pekar på ”tre tunga faktorer”.

– Tre till fem års fördröjningar på grund av pandemin, krig i Europa och Donald Trump, säger han till SR.

Han har bråttom.

– Det är akut, oerhört akut.

Alltid bråttom

Svante Axelsson har länge velat se högre tempo i den gröna omställningen. Redan när han utsågs till nationell samordnare 2016 talade han om möjligheten att snabbt göra Sverige fossilfritt.

2023 var budskapet lika brådskande som i dag.

– Världen brinner, läget är akut, sa han till tidningen Chef.

När industriprojekten började få problem 2024 beskrev han förseningarna som ”ett gupp på vägen”. Så sent som i slutet av september i år var framtidstron fortsatt stark.

– Utvecklingen kommer gå fortare än vi kan föreställa oss, sa han till Byggvärlden.

Nu är budskapet betydligt mer pressat. Omställningen har bromsat in och Axelsson vill att politikerna agerar.

Den 9 oktober fick Axelsson möjlighet att föra fram industrins omställningsfrågor direkt inför partiledningarna för S, V, MP och C på Högberga gård på Lidingö. Centerpartiet hade bjudit in nio externa talare, däribland Fossilfritt Sverige.

Mitt under den olösta regeringsfrågan fick Axelsson alltså möjlighet att presentera sin syn på omställningen för politiker som kan komma att utforma nästa regerings industripolitik.

Staten ska täcka upp och höja bränslepriserna – ”Riskdelning”

Fossilfritt Sverige har redan tagit fram ett framgångsrecept. I förslaget ”Ny industripolitik i en ny tid” är riskdelning ett centralt begrepp.

Ett av förslagen är att staten ska garantera ett visst pris på utsläppsrätter. Om marknadspriset blir lägre ska staten täcka mellanskillnaden. Blir det högre betalar företaget tillbaka.

– Då får man en garanti och fungerar inte priserna på utsläppshandeln går staten in och säkrar upp glappet, sa Axelsson till Byggvärlden i september.

Tanken är att företagen ska våga investera även när de framtida intäkterna är osäkra.

Men det väcker också frågor: Om investeringen inte bär sig, hur stor del av risken ska då skattebetalarna ta? Och varför bara den gröna industrin?

Ett exempel är Heidelberg Materials, som pausat sin planerade koldioxidinfångning i Slite på Gotland. Vice vd Karin Comstedt Webb har förklarat att projektet ”förutsätter att staten är med” och bidrar ekonomiskt. Efterfrågan på cement med låga utsläpp är ännu inte tillräcklig.

Om det ens kommer att bli någon efterfrågan står oklart.

Axelsson vill dessutom höja bränslepriserna så att elektrifieringen blir lönsam. Tidigare i år skrev han att Sverige länge haft en ”beröringsskräck” för en aktiv stat och efterlyste riskdelning mellan företag och stat.

Miljarderna som redan rullat

Staten har inte direkt hållit igen. Bara till koldioxidlagring har Energimyndigheten beviljat 29,3 miljarder kronor. Om projekten genomförs ska de lagra koldioxid som motsvarar knappt fyra timmar av världens utsläpp.

Och tidigare industrisatsningar visar vad som står på spel när kalkylerna spricker.

Northvolt gick i konkurs. De fyra AP-fonderna hade investerat sammanlagt 5,8 miljarder kronor i batteritillverkaren, en investering som skrevs ner till noll. Även AMF och Folksamgruppen hade stora belopp investerade. Hur mycket Northvolts konkurs totalt har kostat skattebetalarna är ännu inte klarlagt.

Även Skellefteå kommun har gjort stora investeringar kopplade till etableringen. Det kommunägda bolaget Skellefteå Kraft hade dessutom satsat 100 miljoner kronor för att bli delägare i Northvolt. Samtidigt har mindre företag som satsade hårt på Northvolt drabbats ekonomiskt och i vissa fall gått i konkurs.

Nu är det Stegra som söker nytt kapital. I våras rapporterades om en finansieringslösning på omkring 15 miljarder kronor med Wallenbergsfären som central aktör. Trots detta uppges stålbolaget behöva minst 10 miljarder kronor ytterligare.

Den 15 oktober kom ännu ett bakslag. Storägaren Kinnevik meddelade att bolagets innehav i Stegra nu värderas till noll.

Även staten har en ekonomisk exponering. Riksgälden har beslutat om en kreditgaranti kopplad till ett lån på 1,2 miljarder euro.

Det är mot den bakgrunden Fossilfritt Sverige vill se nya former av statlig riskdelning.

Skattebetalarna: sänk skatterna i stället för stöd

Alla anser inte att staten bör ta en större ekonomisk risk.

– Politiker är många gånger dåliga på att avgöra vilka bolagsinvesteringar som håller över tid, sa näringsminister Ebba Busch till TT när Northvolt krisade hösten 2024.

Skattebetalarnas förening går längre. I en debattartikel i Dagens Industri uppskattar organisationen kostnaden för den svenska industripolitiken till minst 50 miljarder kronor om året, pengar som sällan skapar något bestående värde. Föreningen vill se sänkta företagsskatter i stället för riktade stöd.

Även nationalekonomen John Hassler, regeringens tidigare klimatutredare, efterlyser tydligare spelregler för industrin. Men direkta företagsstöd är sällan rätt väg, säger han till Sveriges Radio.

Varför skattebetalarna alls ska bära risken för industrins gröna riskprojekt frågar SR varken Axelsson eller Hassler. Den 25 november lämnar Fossilfritt Sverige över sina förslag till regeringen.