Gröna miljarder, röda siffror – striden om vindkraftens framtid

Utbyggnaden har möjliggjorts genom teknisk utveckling, omfattande kapitalinvesteringar och politiska ambitioner att ställa om energisystemet.

Men den ekonomiska utvecklingen har inte motsvarat alla förväntningar.

I en omfattande genomgång av svenska vindkraftsbolags årsredovisningar konstaterar forskaren Christian Sandström och företagsekonomen Christian Steinbeck att branschen redovisade sammanlagda förluster på 6,3 miljarder kronor under 2024. 

Förlustmarginalen uppgick till 51 procent och hela 80 procent av vindkraftverken i undersökningen fanns i bolag som redovisade förlust. Analysen omfattar anläggningar motsvarande omkring 85 procent av Sveriges beräknade vindkraftsproduktion.

”Det är ju en investering i infrastruktur. Det görs på extremt lång sikt. Därefter har parkerna i princip inga löpande kostnader. Det är väldigt billigt att producera el från en vindkraftpark som redan är realiserad.” – Anton Johansson, ansvarig för analys och marknad på Green Power Sweden

Förlusterna är särskilt omfattande i norra Sverige, där vindkraftsutbyggnaden varit stor samtidigt som flera planerade industrisatsningar, som skulle förbruka betydande mängder elektricitet, har försenats eller fått ekonomiska problem.

Branschen: ”Det är en investering i infrastruktur”

Anton Johansson, ansvarig för analys och marknad på Green Power Sweden, anser att diskussionen om vindkraftens ekonomi ofta blir missvisande när enskilda årsresultat används för att bedöma investeringar som ska fungera under flera decennier.

– Det är ju en investering i infrastruktur. Det görs på extremt lång sikt.

Han förklarar att moderna vindkraftsparker kan planeras för en livslängd på 30–40 år och att de största kostnaderna uppstår under byggnationen. När anläggningen väl är färdig är kostnaderna för själva elproduktionen relativt låga.

– Därefter har parkerna i princip inga löpande kostnader. Det är väldigt billigt att producera el från en vindkraftpark som redan är realiserad.

Johansson framhåller också att elpriserna under 2025 var mycket låga, framför allt i norra Sverige, vilket påverkade producenternas intäkter negativt. 

Samtidigt betonar han att låga elpriser i grunden är positiva för svensk konkurrenskraft.

Varför redovisar då så många svenska vindkraftsbolag förluster?

– Så klart finns det vissa bolag som redovisar negativa resultat och andra som redovisar positivt.

Johansson säger att han inte har full insyn i de enskilda bolagens räkenskaper, men framhåller att man måste undersöka när parkerna byggdes, hur de finansierades och vilka kostnader som belastar verksamheten.

Är det inte ett problem att vindkraften producerar som mest när det blåser mycket, vilket samtidigt pressar ned priset på den el som ska säljas?

Johansson medger att detta är en ekonomisk utmaning, men pekar på möjligheterna att kombinera vindkraft med energilagring. 

Han nämner bland annat ett batterilager i Eskilstuna med en effekt på 30 megawatt och en lagringskapacitet på 60 megawattimmar.

– Det är ju ett superbra komplement till varandra.

”Det är inget entreprenörskap precis”

Madeleine Staaf Kura har granskat vindkraftsindustrin i mer än ett decennium och driver Vindkraftsupplysningen. 

Hennes engagemang började i samband med en vindkraftsetablering som berörde familjens mark i Turkiet. 

Sedan dess har hon ägnat sig åt att granska tillståndsprocesser, ekonomiska förhållanden och konsekvenserna för människor som bor eller driver verksamheter i närheten av vindkraftsparker.

Hon är betydligt mer kritisk till industrins affärsmodell än Johansson.

– För det första så bygger det ju på det här gröna narrativet att vi ska ställa om.

Enligt Staaf Kura har politiska beslut och gröna finansieringsinstrument skapat förutsättningar för en omfattande utbyggnad som hon anser saknar tillräckliga ekonomiska konsekvensanalyser.

Hon pekar särskilt på utländska ägarstrukturer och menar att olika aktörer kan tjäna pengar på projektutveckling, finansiering och försäljning av tillstånd även om de färdiga vindkraftsparkerna senare går med förlust.

– De som tjänar pengar på det här, det är ju framförallt de bolag som tillhandahåller tillstånden.

Hon beskriver också hur internationella ägare kan finansiera svenska dotterbolag genom interna lån och ta betalt för koncerninterna tjänster.

– Man lånar ut pengar till sitt dotterbolag i Sverige. Och sedan när det inte går med vinst så får man trycka in mer pengar.

Hon hävdar att ökade räntebetalningar och konsultavgifter kan innebära att pengar förs vidare inom koncernerna samtidigt som de svenska driftbolagen redovisar förluster.

Sådana transaktioner är inte i sig otillåtna, och intervjun innehåller inga belägg för att de skulle vara olagliga i något utpekat bolag.

Staaf Kura menar också att de som utvecklar och säljer projekten inte nödvändigtvis är samma aktörer som senare får bära den långsiktiga ekonomiska risken.

– Så att affärsmodellen, det är ju inget entreprenörskap precis.

Madeleine Staaf Kura har granskat vindkraftsindustrin i över tio år. Hon ifrågasätter branschens affärsmodell och menar att kostnaderna för vindkraften inte alltid bärs av dem som tjänar pengar på utbyggnaden.

Vill att Ekobrottsmyndigheten granskar kopplingar till politiker

Staaf Kura går längre än att kritisera bolagens lönsamhet. Hon anser att även relationerna mellan vindkraftsbolag, markägare och kommunala beslutsfattare borde granskas närmare.

Hon beskriver hur hon genom sitt arbete kommit i kontakt med uppgifter om släktförhållanden och andra personliga kopplingar mellan personer som kan gynnas ekonomiskt av vindkraftsetableringar och personer med politiskt inflytande.

– Det är ofta någon i kommunen som är släkt med den som äger marken.

Hon menar att det finns anledning att undersöka om sådana relationer i vissa fall kan innebära intressekonflikter.

– Så det där är ju någonting som faktiskt Ekobrottsmyndigheten också borde titta på.

”Det är alltid billigt när någon annan betalar. // Vindkraften är ju som en gökunge, den levererar ju bara när det blåser.” –  Madeleine Staaf Kura, debattör och vindkraftsmotståndare

Staaf Kura riktar också kritik mot hur Sverige hanterar utländska investerare och efterlyser större uppmärksamhet på ekonomiska intressen bakom etableringarna.

– Vi har varit väldigt naiva i Sverige.

Vem betalar för hela systemet?

En central skiljelinje mellan Johansson och Staaf Kura handlar om vad som ska räknas in när vindkraftens kostnader beräknas.

Johansson framhåller att vindkraftens låga produktionskostnader gör den konkurrenskraftig och att utbyggnaden kan bidra till att pressa ned elpriserna för både hushåll och företag.

– Utbyggnad av vindkraft och förnybart, det i allra största allmänhet, trycker ju snarare ner elpriset för konsumenterna och industri.

Staaf Kura invänder att kostnaden för själva elproduktionen bara är en del av den totala ekonomiska kalkylen. Hon pekar bland annat på behovet av nätutbyggnad, balansering och tillgång till andra kraftslag när vindkraften inte producerar.

– Det är alltid billigt när någon annan betalar.

”Det har blivit mer osäkert att investera i vindkraften i Sverige.” – Anton Johansson, Green Power Sweden

Hon beskriver vindkraften som beroende av ett parallellt elsystem som kan leverera elektricitet oberoende av väderförhållandena.

– Vindkraften är ju som en gökunge, den levererar ju bara när det blåser.

Liknande invändningar har tidigare framförts av kärnkraftsexperten Jan Blomgren i intervju med Företagande.se. 

Han har särskilt betonat skillnaden mellan att producera stora mängder elektricitet under gynnsamma förhållanden och att kunna garantera tillräcklig effekt när efterfrågan är hög.

Blomgren har också pekat på att elsystemet behöver kunna hantera frekvens, stabilitet och överföringskapacitet. Det är egenskaper som inte framgår av en enkel jämförelse av produktionskostnaden per kilowattimme.

Det innebär inte att vindkraft saknar ekonomiskt värde. Däremot aktualiserar det frågan om hur kostnaderna för ett fungerande elsystem ska beräknas och fördelas mellan olika producenter och elkunder.

Batterierna delar experterna

Johansson ser batterilagring som ett sätt att förbättra vindkraftens ekonomiska förutsättningar. 

Genom att lagra elektricitet när priserna är låga och sälja den när efterfrågan och priserna stiger kan producenterna minska en del av sin exponering mot prisvariationerna.

Staaf Kura är skeptisk.

Anton Johansson menar att storskaliga batterilager kan lösa delar av vindkraftens lönsamhetsproblem. Vad säger du om det?

– Nej, men det finns ju inte, var är den någonstans?

Han menar att tekniken redan finns.

– Det stämmer inte, det han säger.

Hon ifrågasätter dessutom kostnaderna för att bygga stora batterianläggningar och vad som händer med batterierna när de tjänat ut.

Här finns en viktig skillnad mellan de två resonemangen. Mindre batterilager existerar och används redan i det svenska elsystemet, men det betyder inte att de kan lagra tillräckligt med elektricitet för att kompensera för flera dygn med låg vindkraftsproduktion.

Svenska kraftnät konstaterar att de flesta befintliga energilagringstekniker har relativt kort uthållighet och att nordiska batteriprojekt i stor utsträckning används för frekvensreglering.

Det ligger nära den distinktion som Jan Blomgren tidigare gjort i Företagande.se – batterier kan fylla viktiga funktioner för kortvarig lagring och stabilisering, men ersätter inte behovet av planerbar elproduktion under längre perioder med låg vindkraftsproduktion.

Kommunalt veto och företag som får betala priset

Johansson pekar också på politiska hinder som en viktig förklaring till varför investeringarna i ny vindkraft har bromsat in. Han nämner särskilt det kommunala vetot, som innebär att kommuner kan stoppa planerade vindkraftsetableringar.

– Det har blivit mer osäkert att investera i vindkraften i Sverige.

Han beskriver hur projektutvecklare kan lägga ned betydande belopp på planering och tillståndsprocesser för projekt som sedan inte får klartecken.

Staaf Kura håller med om att långdragna processer kan vara ekonomiskt problematiska, men vänder på perspektivet.

– Det är inte rimligt att ett företag ska investera flera miljoner och hålla på i flera år för att sedan få ett nej och inte kunna bygga.

Samtidigt anser hon att samma hänsyn måste tas till människor och företag som påverkas av etableringarna.

– Men med det sagt så måste jag också säga att det inte är heller rimligt att lokalbefolkningen ska behöva kämpa i flera år, kanske tio år.

Hon pekar på fall där vindkraftsprojekt återkommit med nya ägare och nya ansökningar trots tidigare motstånd.

”Det var ju väldigt tragiskt där, för det rörde sig om två verk som om de inte hade byggt dem så hade hon kunnat vara kvar med ridskolan.” – Madeleine Staaf Kura

För småföretagare kan konsekvenserna enligt Staaf Kura vara särskilt kännbara. Hon nämner bland annat en campingverksamhet i Pajala och en ridskola i Mönsterås som hon uppger tvingats lägga ned till följd av vindkraftsetableringar.

I Mönsterås beskriver hon hur ridskoleägaren Anna-Lena Eriksson enligt hennes uppgifter inte längre kunde bedriva verksamheten på ett säkert sätt när närliggande vindkraftverk började påverka hästarna.

– Det var ju väldigt tragiskt där, för det rörde sig om två verk som om de inte hade byggt dem så hade hon kunnat vara kvar med ridskolan.

Hon ifrågasätter också de långsiktiga sysselsättningseffekterna av vindkraftsetableringar och menar att många arbetstillfällen är koncentrerade till byggperioden, då specialiserade entreprenörer ofta arbetar på flera olika anläggningar.

Det kommunala vetot ger kommunerna möjlighet att säga nej till vindkraftsetableringar. Branschen ser det som en risk för investeringarna, medan kritikerna framhåller kommunernas och lokalbefolkningens rätt till inflytande.

Vem betalar när verken ska rivas?

En annan ekonomisk fråga gäller vad som händer när vindkraftverken når slutet av sin livslängd.

Johansson talar om investeringar med en livslängd på 30–40 år. Staaf Kura är mer skeptisk till hur länge anläggningarna kommer att kunna producera elektricitet utan omfattande reparationer.

Hon framhåller att vindkraftverk är stora maskiner som utsätts för kontinuerligt slitage och att kostnaderna för underhåll och komponentbyten måste ingå i de långsiktiga kalkylerna.

– Det är ju maskiner, du kan köpa en ny Mercedes och efter några år så är den inte ny längre.

Den stora frågan är enligt henne vem som ska betala för nedmontering och återställning av marken om ägarbolaget inte längre har ekonomiska resurser.

– Och då kommer det ju vara markägaren eller kommunen som behöver stå för det här.

Hon uppskattar att de ekonomiska säkerheter som avsätts för avveckling i vissa fall ligger omkring 1,2 miljoner kronor per verk, men ifrågasätter om det kommer att räcka.

Det faktiska ansvaret vid en konkurs beror dock på tillståndsvillkor, ställda säkerheter och tillämpliga regler. Att en vindkraftspark går i konkurs innebär därför inte automatiskt att markägaren eller kommunen blir betalningsansvarig.

Framtidens elbehov – men vem kan garantera leveransen?

Att Sverige kommer att behöva stora mängder elektricitet under kommande decennier råder det knappast någon tvekan om. 

Elektrifieringen av fordonsflottan, industrins omställning och inte minst den snabbt växande efterfrågan från datacenter och annan digital infrastruktur ställer allt högre krav på elförsörjningen.

”Och den här råvaran är ju vinden som är i den här vindfabriken, vindkraftfabriken. Och den är beroende av när det blåser, den kommer inte regelbundet helt enkelt.” – Madeleine Staaf Kura

Men för företagen handlar det inte bara om hur många kilowattimmar som kan produceras under ett år, utan också om att elektriciteten finns tillgänglig när den behövs.

Det är här den grundläggande motsättningen mellan vindkraftsindustrins företrädare och dess kritiker blir särskilt tydlig. 

Anton Johansson på Green Power Sweden framhåller vindkraftens låga produktionskostnader och möjligheterna att kombinera den med energilagring. 

Madeleine Staaf Kura menar däremot att investerarna underskattar den ekonomiska betydelsen av att produktionen är beroende av vädret.

– Jag tror ju att många av de här investerarna också har fått fel uppfattning om själva råvaran.

Hon pekar på skillnaden mellan vindkraftverkens installerade effekt och den elektricitet de faktiskt producerar.

– Och den här råvaran är ju vinden som är i den här vindfabriken, vindkraftfabriken. Och den är beroende av när det blåser, den kommer inte regelbundet helt enkelt.

Det är också en problematik som kärnkraftsexperten Jan Blomgren tidigare har uppmärksammat. 

Ett modernt elsystem måste inte bara kunna producera tillräckligt mycket elektricitet över tid, utan också upprätthålla balansen mellan produktion och förbrukning i varje ögonblick.

För verksamheter som datacenter, processindustri och annan elintensiv produktion kan leveranssäkerheten vara minst lika avgörande som priset.

Därmed återstår den kanske viktigaste företagsekonomiska frågan i hela vindkraftsdebatten: Hur billig är vindkraften egentligen när kostnaderna för lagring, reservkapacitet, elnät och leveranssäkerhet räknas in – och vem får i slutändan betala notan?