Vi satte i gång arbetet med att ta fram stadgar och skickade sen in vår ansökan till Länsstyrelsen. Det tog några veckor och sen var det klart. Eftersom vi redan hade lagt över ett år på att forska om konkurser och lägga grunden till Konkursombudsmannen, kände vi oss redo att komma i gång.

Men först behövde vi ett bankkonto, och det var då problemen började.

Bankerna ställer till det för många

Vår nuvarande bank ansåg att vi borde prata med de större aktörerna då de själva inte hade så bra koll på detta. Trots att de själva är en stiftelse ville vi inte behöva tjata om att få bli kund. Vi byter bank, tänkte vi.

Nästa kontakt blev med en av de större bankerna och sen betade vi av en efter en. Alla visade svagt intresse. En bank krävde att vi skulle bli privatkunder först i minst sex månader, sen kanske de kunde hjälpa oss med bankkonto. KYC (Kundkännedom) är förstås en viktig del för banken att lära känna och förstå en verksamhet, men vi ville inte vänta sex månader.

En av bankerna tog gärna emot ansökan men efter att vi lagt en hel arbetsdag åt att skicka in affärsplan, budget och övriga dokument som de bad om, fick vi inte ens svar.

Vad är det som händer?

Vi är seriösa och har inga anmärkningar i övrigt.

Vi började undersöka och kom i kontakt med andra stiftelser som hade samma problem.

Magnus Rosén, basist i rockbandet Hammerfall, har under flera års tid försökt hitta en väg framåt med sin stiftelse Culture Meets Industry som bland annat jobbar för ett drogfritt Göteborg.

- Vi har ett rent brottsregister, aldrig haft betalningsanmärkningar och en fin site. Min upplevelse är att dom inte vill ge ett konto och därför skyller dom på terrorism, penningtvätt, dålig webbsajt, osv, menar Magnus.

Jag pratade även med Freja B Franck som startat insamlingsstiftelsen Bifrost - Bridge to Future Life Foundation.

- Vi har sökt bankkonto i fem olika banker. Ett av projekten i stiftelsen kan se ut så här: "Rädda den lokala möllan". Stiftelsen gör ett projekt och samlar in pengar till ändamålet. Det långsiktiga målet för stiftelsen är att bygga en ekoby i nordvästra Skåne. Detta upplever Handelsbanken som suspekt och misstänker att vi ska utföra penningtvätt. Dessutom anser de att "ändamålet är för brett", säger Freja B Franck.

Deras stiftelse har en auktoriserad revisor vars uppgift är att kontrollera räkenskaper, det är inte bankens uppgift. Länsstyrelsen ska sedan kontrollera att stiftelsens verksamhet följer ändamålen.

- Banken har ingen myndighetsutövning men beter sig som om de har det och sätter sig, genom sitt beslut att neka oss ett bankkonto, över både en auktoriserad revisor och Länsstyrelsens beslut. Så nästan ett år efter det att vi bildat vår stiftelse har vi fortfarande inget bankkonto. Vi känner oss väldigt motarbetade och vår gnista och energi för att göra något gott har i stället gått till att kämpa mot ett system som begränsar möjligheter till att fritt bedriva verksamheter genom stiftelser, avslutar Freja.

Problemet är bankernas de-risking-system – eller lättja?

Bankernas de-risking system handlar om att minska risken för penningtvätt och stöd till terrorism. 

För den som har leverantörer på andra ställen i världen är detta tydligt. Det är i stort sett omöjligt att skicka pengar utomlands utan att först kontakta banken och be om lov.

Många företagare känner säkert igen den blankett man fått hemskickad där man tvingas svara på frågor om vart pengarna på ens konto kommer från och vilka man gör affärer med. Svarar man inte snabbt på detta kan kontot frysas.

I en kommentar i tidningen Epoch Times kan vi läsa att fenomenet de-risking ”innebär att banker och finansiella institut nekar fysiska eller juridiska personer att bli kund hos sig eller avslutar affärsförbindelser med befintliga kunder i de fall där man bedömt att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är för hög.”

Och här har vi troligen grunden till problemet som så många stiftelser har stött på.

Inte större risk för brott i en stiftelse

För att starta en stiftelse behöver man ansöka hos Länsstyrelsen och få den godkänd. Man behöver ta fram stadgar som man kan säga är stiftelses egna regler. Dessa måste följas av styrelseledamöter och förvaltare.

Alla stiftelser måste ha minst en revisor som granskar stiftelsens räkenskaper. När det som i vårt fall gäller en insamlingsstiftelse så är dessa alltid bokföringsskyldiga. Stiftelsens revisor ska även upprätta en revisionsberättelse och ur årsredovisningen ska det även gå att utläsa de exakta beloppen på hur mycket som samlats in under året samt hur mycket som delats ut i enlighet med ändamålet.

Det förefaller alltså inte finnas en större möjlighet att tvätta pengar eller finansiera terrorism i en stiftelse jämfört med exempelvis en enskild firma eller ett aktiebolag. Snarare tvärtom.

- ”Vi som organisation stångar oss blodiga då vi konstaterar att en och samma bank kan ge bifall och avslag trots att det är samma organisationsform med likvärdiga syften” säger Joacim Sager som är stiftelserådgivare på Connecting Group.

Direktiv om fler stiftelser inom EU

Stiftelser är i allmänhet något positivt för ett samhälle. Det borgar för en stabil ekonomi och även EU har lagt fram direktiv om att fler stiftelser ska starta. Sverige har i förhållande få stiftelser i jämförelsen med andra länder.

Fritt för tolkning – många blir lidande

Det uppstår problem när seriösa aktörer vill samla in pengar för att jobba fram lösningar som ska förbättra samhället och samtidigt blir hindrade från att komma i gång. I dagens digitala samhälle finns heller inga alternativ till att samla in och hantera pengar. En del sneglar på kryptovalutor men det är fortfarande för få som använder dem.

Vidare kan det även ifrågasättas vilka kan ses som terrorister. I Kanada stängdes arbetares bankkonton av då de protesterat mot långt gångna restriktioner. Oaktat vad man anser om lastbilsförarnas konvoj och protesterna så är det ett stort steg att stänga ner människors enda möjlighet att betala räkningar och köpa mat.

Den Europeiska Bankmyndigheten (EBA) lade nyligen fram ett yttrande som just tog upp riskerna med att bankerna kan neka och tom stänga konton. Så här skriver affärsjurist Niklas Svensson i Epoch Times: ”EBA noterade vidare att bankernas de-risking står i konflikt med kravet i betalkontodirektivet att alla EU-medborgare ska ha rätt till ett betalkonto med vissa grundläggande funktioner.” 

Så det är uppenbart att olika regelverk krockar med varandra vilket i slutändan även drabbar seriösa verksamheter och stiftelser.

Kanske är det så att bankerna helt enkelt har det lite för bra och behöver konkurrensutsättas mer.

Hur gick det sen då?

Till slut vi fick vi i alla fall ok av Marginalen bank och har nu satt i gång vårt arbete, om än många månader försenade.

Patrik Nilsson, Konkursombudsmannen