Samtidigt växer en hel bransch fram kring företag i kris — från konkursförvaltare och rekonstruktörer till rådgivare och juridiska specialister. Vem tjänar egentligen på konkurs?

"Det verkar bara finnas ett ord – konkurs"

Civilekonomen och företagsrådgivaren Bengt Hedberg, som i över 25 år hjälpt företag med ekonomiska problem, menar att Sverige i praktiken blivit betydligt bättre på att hantera konkurser än att rädda företag innan det gått för långt. Hedberg arbetar själv med rådgivning till pressade företag genom Konkursombudsmannen och möter dagligen företagsledare som försöker skapa kontroll och handlingsutrymme i pressade situationer. 

I tidigare intervjuer med Företagande har han riktat hård kritik mot hur framför allt Skatteverket hanterar företag med tillfälliga likviditetsproblem.

"Det verkar bara finnas ett ord i Skatteverkets vokabulär och det är konkurs."

– Staten skulle få in mycket pengar om Skatteverket minskade sitt ständiga fokus på konkurs, menar han.

Bengt Hedberg arbetar genom Konkursombudsmannen och har i över 25 år hjälpt företag att hantera ekonomisk press, likviditetsproblem och akuta krissituationer.

Kritiserad gräddfil för staten

Hedberg är inte ensam om att rikta kritik mot hur statens konkursansökningar hanteras. Riksrevisionen pekar på att hälften av landets tingsrätter har särskilda “stående tider” för Skatteverkets konkursansökningar — en ordning som Justitieombudsmannen tidigare kritiserat.

Samtidigt visar granskningen att särbehandlingen inte ens gör hanteringen snabbare. Vid tingsrätter med stående tider hölls bara 19 procent av Skatteverkets konkursförhandlingar inom den lagstadgade tvåveckorsfristen, jämfört med 31 procent vid övriga.

Reformen som inte räddade fler företag

De nya reglerna för rekonstruktion infördes bland annat för att minska antalet rekonstruktioner med låg sannolikhet att lyckas. Men trots reformen överlever fortfarande bara knappt hälften av företagen ett år efter avslutad rekonstruktion.

Enligt Riksrevisionen har tingsrätterna samtidigt svårt att bedöma vilka företag som faktiskt är livskraftiga. Bedömningen kräver företagsekonomisk kompetens som domarna inte alltid har — och Domstolsverket har trots ett känt behov inte erbjudit utbildning på området.

Samtidigt har Svea hovrätt ändrat över 80 procent av de avslagsbeslut om rekonstruktion som överklagats dit, vilket enligt Riksrevisionen väcker frågor om hur bedömningarna görs i tingsrätterna.

“Varken styrelse eller ekonomichef en garanti”

Enligt Hedberg börjar problemen ofta långt innan konkursansökan lämnas in.

Många företag som hamnar under ekonomisk press har under lång tid varit framgångsrika och vuxit snabbt. Men när fokus ligger på tillväxt är det lätt att ekonomistyrning, likviditet och kostnadskontroll hamnar efter.

– Och att ha en ekonomichef eller en styrelse är inte alltid någon garanti för att problemen upptäcks i tid, säger Hedberg.

Han beskriver hur många företagsledare hamnar i en situation där leverantörer väntar på betalning, banken börjar ställa frågor och den psykiska pressen snabbt växer.

– Vi har tagit emot papplådor med oöppnade kravbrev och Kronofogdeärenden där det ändå gått att hitta lösningar och skapa kontroll igen, säger han.

Enligt Hedberg är timing ofta avgörande. Ju tidigare företag söker hjälp, desto större är möjligheten att stabilisera situationen och undvika konkurs. I vissa fall har företag kunnat räddas trots att konkursförhandling varit planerad redan dagen därpå.

När hjälpen blir en ny fälla

Samtidigt varnar Bengt Hedberg för att företag i ekonomisk kris ofta blir måltavlor för aktörer som tjänar pengar på desperation och rädsla. Enligt honom riskerar företagare med likviditetsproblem att lockas in i dyra och ineffektiva “räddningslösningar” i hopp om att undvika konkurs.

”Företag i likviditetskris blir lätta måltavlor.”

Hedberg pekar bland annat på uppmärksammade fall där företag betalat hundratusentals kronor för rekonstruktionshjälp som enligt kunderna inte fungerat. I ett fall som uppmärksammats i Dagens Industri beskrev en företagare hur bolaget betalade omkring 500 000 kronor för rådgivning som senare beskrevs som både ineffektiv och inkompetent.

"Detta är en cynisk kapitalförstöring som slår mot hela samhället", skriver Hedberg.

Riksrevisionen konstaterar samtidigt att konkursförvaltarnas arvoden totalt sett varit relativt stabila över tid, men pekar också på en blind fläck i systemet: ingen myndighet följer i dag upp hur mycket borgenärerna faktiskt får tillbaka i konkurser. Uppgifterna finns hos Kronofogden men sammanställs inte. Samtidigt varnar Riksrevisionen för att de förändringar som träder i kraft i juli 2026 – då fler uppgifter flyttas till konkursförvaltarna – riskerar att höja arvodena och därmed minska det som blir kvar till borgenärerna.

Ett system byggt för avveckling?

Enligt Hedberg är ett problem att företagare söker hjälp alldeles för sent – men att det ofta finns fler möjligheter än företagaren själv tror.

Frågan är om Sverige är tillräckligt bra på att fånga upp företag innan konkursen blivit den enda vägen ut — eller om systemet fortfarande är betydligt bättre på att avveckla företag än att rädda dem.

Bengt Hedberg är civilekonom och verksam genom Konkursombudsmannen, där han hjälper företag att återfå kontroll och stabilitet i ekonomiskt pressade situationer.