-Behöver jag en psykolog, en coach eller räcker det med en god vän? Kanske behöver jag ingen alls?
-Är jag bara den jag är, en produkt av arv och miljö, inte mycket att göra åt?
-Har jag överdrivit "hjälp dig själv-tänket", lurar jag mig själv att tro att det går att göra förändringar?
-Tappar jag mig själv om jag försöker utvecklas som person?
-Om jag jobbar med mål, lever jag då i nuet?
-Är det bättre att ta det som det kommer, att bara köra på?
Frågorna är många.
Många likheter
Alla psykologer, terapeuter, coacher, mentala tränare och NLP-tränare mm har samma utgångspunkt, principer och mål när man jobbar med människor.
Utgångspunkten är samma: Alla människor har tankar, inre bilder, känslor och attityder och dessa mentala processer styr vårt beteende och hur vi mår.
Principen är samma: Att dessa mentala processer går att påverka. Genom att ändra innehållet i våra mentala processer kan vi påverka hur vi mår och fungerar.
Målet är samma: Man vill hjälpa människor att hjälpa sig själva att påverka sina mentala processer för att kunna må- och fungera ännu bättre och nå sina mål.
Det är det här som kallas personlig utveckling, att utifrån sin egen utgångspunkt målinriktat och framtidsorienterat utvecklas mot ett önskvärt läge samtidigt som man njuter av processen. Man vill känna glädje, lycka, mening, balans och energi i nuet, man vill helt enkelt må- och fungera bra. Detta tror jag gäller de flesta människor.
Samma mål - olika vägar
Det som skiljer alla dessa yrkesgrupper åt är vilka vägar man anser leder till målet. Det finns som bekant många vägar till ett mål och den bästa vägen är givetvis den som på enklaste och effektivaste sättet för personen till sitt mål.
Vissa anser att man först behöver få insikt om och göra upp med sitt förflutna innan man kan gå vidare, att man är en produkt av sitt förflutna.
Andra menar att det viktigaste är att veta var man är och vart man ska och att man accepterar sig själv och sitt utgångsläge utan att behöva gräva för mycket i gamla problem.
Vem är vad?
Den mentala träningen utvecklades av Fil Dr Lars-Eric Uneståhl redan på sjuttiotalet. Han fick motta mycket kritik för att han kallade det just mental träning, eftersom det kopplades samman med mentalsjukhus. Idag känns ordet helt ok.
Problemet med namnet var dock att vem som helst kunde kalla sig mental tränare eftersom all träning som inte är fysiskt är mental.
Även fast det i slutet av åttiotalet skapades en utbildning till licensierad mental tränare så kvarstod problemet att kunna skydda namnet och skilja det från annan mental träning.
Samma problem finns inom coaching och NLP, även om det börjar bli lite bättre i och med olika certifieringar.
Psykologer och terapeuter har hakat på trenden, även om det klagas över de korta utbildningar som krävs för att kalla sig coach och sen ha mage att ta bra betalt för sina tjänster. De har nu börjat förstå att det är värdet man presterar som räknas, inte tiden det tagit att komma fram till det.
Hur får man varaktiga effekter?
Men oavsett hur utbildningarna ser ut, vilken metod är bäst i längden? Behöver jag verkligen arbeta med mentala träningsprogram för att få varaktig personlig utveckling? Ja, kanske är det så, om man lägger till just ordet varaktig.
För nog kan vi skapa snabba resultat med diverse snabbtekniker, särskilt vad gäller fobier. Symtomen kan försvinna på nolltid med vissa snabbtekniker. Men orsaken till dem kan kvarstå.
Det är alltså när dessa kombineras med en långsiktig, utarbetad och systematisk träning av mentala processer som vi i ordets sanna mening kan prata om varaktig personlig utveckling.
Självhypnos - nyckeln till vårt undermedvetna
Det är när vi arbetar med både vår medvetna och omedvetna del under en längre tid som de stora och varaktiga resultaten kommer.
För att komma i kontakt och arbeta med det omedvetna på ett effektivt sätt har självhypnos varit det mest vanliga och är fortfarande.
Detta används i synnerhet i mental träning. Med mental träning syftar jag inte på det många andra kallar mental träning.
Vad är då mental träning?
Mental träning är en systematisk, vetenskaplig, långsiktig och utarbetad träning av mentala processer kombinerat med ett alternativt medvetandetillstånd (självhypnos, eller mentalt rum) med målet att må- och fungera ännu bättre.
På detta sätt skiljer sig mental träning från vissa andra metoder och man kan tydligt se vad som menas med mental träning och vad som inte är det.
Jag är övertygad om att det absolut bästa är att få mental träning live och skräddarsytt av en licensierad mental tränare eller motsvarande och kombinera det med coaching och andra metoder och snabbtekniker.
Men alternativet för många är att antingen träna själv med färdiggjorda träningsprogram eller inte träna alls, då alla inte har möjlighet att ha sin egen mentala coach.
Den största fördelen med att träna på egen hand är dock att man gör sig oberoende av en expert, man blir sin egen bästa coach.
Vikten av inre målbilder
En skillnad mellan mental träning och terapi är att man inom mental träning i ännu större grad arbetar med inre målbilder.
I det golfexperiment som vi utarbetat för nybörjare testar vi hur mycket kroppen egentligen styrs av målbilder. Flera av testpersonerna har intygat hur de känt hur musklerna aktiverats samtidigt som de under självhypnos tittat på golf på tv.
Vår hjärna är fantastisk och den följer en mycket intressant princip:
I ett avslappnat och avkopplat tillstånd kan inte hjärnan skilja på fantasi och verklighet.
Görs detta upprepade gånger blir framtidsbilder verkliga för kropp och sinne, något som är en av den mentala träningens stora fördelar.
"Mental träning är ute"
När jag i pausen på ett seminarium i Göteborg träffade en av Sveriges mest kända föreläsare och visade honom min nya broschyr för en kurs i mental träning, utbröt han:
"Glöm Uneståhls mentala träning, det är ute. Det går inte att få folk att lägga sig och lyssna på ett träningsprogram."
Min slutsats av den kommentaren var att han uppenbarligen hade kapat själva träningsbiten och gått direkt över till snabbtekniker kopplat med intellektuella resonemang.
Likadant konstaterade en annan av mina favoritföreläsare kort därefter mitt under ett föredrag med hundratals deltagare, att mental träning minsann inte betydde att man låg och lyssnade på träningsprogram.
"Det är ju inte avslappnad man ska vara, det är fel tillstånd för att prestera på topp".
Tillbaka till rötterna
Nu tycker jag mig dock se en ändring i den allmänna uppfattningen kring mental träning. Fler och fler går tillbaka till själva träningsdelen, inte minst inom idrotten, där just träning är en så naturlig del av utvecklingen.
Med hjälp av just träning finns det stora möjligheter att påverka sina mentala processer i positiv och önskvärd riktning. Med hjälp av träning kan du skapa förändring inifrån och ut. Resultat som kommer smygande och blir en del av din personlighet.
Med hjälp av träning kan du faktiskt bli både snyggare, sexigare och mer framgångsrik!
Men coaching då?
Coaching är här för att stanna. I framtiden tror jag dock att de mentala coacherna, de som kombinerar coaching med mental träning, kommer att vara de som uppnår de bästa resultaten.
Avslutningsvis, när ska man då ha tid för att lyssna på ett träningsprogram på 15 minuter, när dagen är full av andra aktiviteter?
Ja, kanske är det just i de lägena som den behövs som bäst? För inte sällan är det samma person som tidigare inte haft tid för mental träning som två år senare ligger i sängen och inte kommer upp pga utmattningssyndrom.
Det hade man tydligen tid med.
