Resonemanget är enkelt: om AI redan idag kan skriva kod, utföra administrativa uppgifter, köra fordon och till och med diagnostisera sjukdomar, vad kan teknologin då inte åstadkomma om 20, 30 eller 50 år?
AI:s framväxt hotar inte bara jobb – det kan skapa ett överflöd så stort att universell basinkomst inte blir en dröm, utan en nödvändighet.
Förespråkare tror att AI inte bara gör universell basinkomst (UBI) tekniskt möjligt utan också helt nödvändigt. Men är denna vision förankrad i verkligheten, eller är det bara en optimistisk och spekulativ tanke?
Vad är universell basinkomst?
UBI är ett koncept som hittar stöd i en mångsidig grupp inflytelserika personer. Milton Friedman, en nobelprisvinnande nyliberal ekonom, förordade en form av UBI genom sitt förslag om negativ inkomstskatt och hävdade att det förenklade välfärden och bevarade individens frihet genom att minska statlig inblandning.
Teknikmagnater som Elon Musk och Mark Zuckerberg stöder UBI som en buffert mot jobb som försvinner genom automatisering, där Musk ser det som avgörande för en framtid av överflöd där maskiner dominerar produktionen.
Ekonomen Friedrich Hayek förordade en lägsta inkomstnivå för att säkerställa stabilitet i ett marknadssamhälle. På senare tid har även OpenAI:s Sam Altman backat upp UBI och finansierat en stor studie som visar dess potential att öka ekonomisk flexibilitet utan att minska drivkraften att arbeta, vilket stärker dess relevans i en AI-driven värld.
UBI handlar om villkorslösa utbetalningar till medborgare, utformade för att täcka eller bidra till de grundläggande levnadskostnaderna. Till skillnad från traditionell social välfärd, som riktar sig till specifika grupper baserat på behov och ofta kopplar förmåner till villkor som att söka jobb eller ha låg inkomst. Det innebär utbetalningar till alla medborgare oavsett omständigheter – ett enklare alternativ utan stigma.
Stanford Basic Income Lab beskriver UBI utifrån fem punkter:
- en återkommande utbetalning (månadsvis, varannan vecka eller liknande) snarare än engångsbidrag
- kontant betalning
- universell – inte riktad till någon specifik grupp
- betalas till individer snarare än hushåll
- ovillkorlig – utan krav på arbete
Förespråkare menar att UBI kan tackla problem som försämrad folkhälsa, brottslighet och socialt utanförskap samtidigt som det frigör kreativitet och levnadsglädje som idag hämmas av ekonomisk press.
Kritiker varnar dock för att de universella utbetalningarna kan minska lusten att arbeta, vilket skulle kunna beröva ekonomier produktivitet och individer den livsmening som arbete kan ge. De anser konceptet ohållbart – hur ska regeringar kunna finansiera utbetalningar till alla medborgare oavsett om de arbetar eller inte?
Men studier visar att farhågorna om risker kan vara överdrivna, samtidigt som automationens finansieringsmöjligheter underskattas.
Tanken på storskaliga tekniska framsteg som ersätter mänskligt arbete är inte ny – redan under den första industriella revolutionen fanns rädslan för massarbetslöshet och social oro växte fram på grund av industrialiseringen. Även om dessa farhågor inte helt slog in – nya jobb uppstod ju vid sidan av maskinerna – införde många länder sociala välfärdsprogram för att stödja individer med låg eller ingen inkomst. Syftet var att minska extrem fattigdom och de utmaningar som följer.
Fungerar basinkomst?
Universell basinkomst (UBI) har testats i flera länder och visat positiva resultat som understryker dess potential att förbättra välbefinnande, hälsa och ekonomisk stabilitet.
I Finland fick 2 000 arbetslösa personer 560 euro månadsvis under ett tvåårigt försök 2017–2018. Studien visade att den minskade byråkratin och ökade ekonomiska tryggheten minskade stress samtidigt som det ökade tillfredsställelse och välbefinnande, även om sysselsättningen inte ökade markant.
Kanadas Mincome-experiment i Manitoba på 1970-talet förbättrade utbildningsresultat, där fler elever fullföljde gymnasiet tack vare ekonomisk stabilitet, och minskade sjukhusbesök, särskilt för psykisk ohälsa, vilket tyder på ett bättre samhällsvälbefinnande.
I USA visade en studie i Stockton, Kalifornien, 2019 att 500 dollar månadsvis ökade heltidsanställningar genom att ge mottagarna tid att söka bättre jobb. Samtidigt som det förbättrade ekonomisk, fysisk och emotionell hälsa. På liknande sätt rapporterade Hudson, New Yorks femåriga försök, startat 2020, efter tre år ökad ekonomisk trygghet, välbefinnande och förbättringar i personlig utveckling och relationer.
Trots dessa uppmuntrande resultat har experimenten inte skalats upp i större omfattning på grund av betydande finansiella utmaningar, det vill säga kostnaderna för universella utbetalningar. Politiskt motstånd och skiftande prioriteringar är andra anledningar till varför vi inte ser fler studier på ämnet.
Där UBI har införts har det gett konkreta fördelar trots sin begränsade omfattning. Iran lanserade 2011 ett landsomfattande ovillkorligt kontantprogram för att kompensera slopade subventioner på basvaror som bröd och bränsle, vilket gav hushållen 29 % av deras inkomst – motsvarande cirka 20 dollar per hushåll 2019 – och fungerade som en livlina under ekonomiska förändringar.
I Alaska har regeringen sedan 1982 delat ut årliga betalningar från oljeintäkter, vanligtvis mellan 1 000 och 2 000 dollar per medborgare, med en topp på 3 284 dollar 2022, vilket främjat ekonomisk stabilitet och visat en hållbar modell kopplad till naturresurser.
Dessa exempel belyser UBI:s förmåga att förbättra livskvalitet och visar att det i praktiken kan fungera effektivt i mindre skala – en antydan om dess potential om det kombineras med bredare resursfördelning.
AI och automation ändrar spelplanen
Uppkomsten av AI och automation har väckt ny oro för arbetslöshet, men innebär också ett starkt argument för UBI genom att skapa ett värdeöverskott som kan finansiera konceptet.
När Elon Musk 2022 presenterade Optimus, Teslas humanoida robot för under 20 000 dollar för att hantera repetitiva och riskfyllda uppgifter, eller när Figure AI:s Brett Adcock aviserade planer på 100 000 autonoma robotar för kommersiellt bruk till 2028, föreställde sig många en framtid med jobbbrist. Goldman Sachs uppskattade 2023 att AI kan påverka 300 miljoner jobb globalt. Men rapporterna förbiser en omvälvande fördel: när dessa maskiner effektiviserar industrier från tillverkning till vård, mångdubblar de produktiviteten och minskar spill, vilket skapar ett överflöd som långt överträffar tidigare industriella skiften.
I januari 2025 tillkännagav president Donald Trump en privat investering på 500 miljarder dollar i AI-infrastruktur tillsammans med OpenAI, SoftBank och Oracle, kallad Stargate, för att befästa USA:s ledning inom AI och datainnovation – områden han konsekvent lyft fram för ekonomisk tillväxt. Veckor senare, i februari 2025, undertecknade han en exekutiv order för en amerikansk statlig förmögenhetsfond, inspirerad av Alaskas medborgarutdelningar och med drag från Norges fond för framtida välstånd och Saudiarabiens för ekonomisk diversifiering bortom olja. Även om det är oklart om fonden kommer att prioritera infrastruktur eller teknik framför direkta medborgarförmåner, ser vi potential för AI-drivna vinster att stödja något som UBI.
En framtid av överflöd eller ett förändringsmotstånd?
Överskottet från AI och automation kan finansiera UBI och ge en ekonomisk grund för att frigöra människor till sysslor som konst, innovation eller samhällsarbete – områden där mänskligt värde lyser bortom maskiners räckvidd.
En McKinsey-rapport från 2024 förutspår att AI kan höja globalt BNP med 15–26 % till 2030. När teknologier som GPT-4:s multimodalitet från 2023 utvecklas förbi nuvarande hinder – hallucinationer, modellkollaps, hållbarhetsproblem – kommer denna vision allt närmare. Föreställ dig den framtiden nu: automatiserade arbetsuppgifter, produktivitet som skjuter i höjden, optimerade arbetsflöden, minimerat spill och mindre ansträngning med större utdelning. Ett överflöd som, om det återinvesteras rättvist, kan säkerställa att universell basinkomst gynnar alla, inte bara ett fåtal.
Men kommer samhället att ta denna chans att omdefiniera värde, eller hålla fast vid de gamla, bleknande, föreställningar om arbete?
