Tveksamhet till ny maktspelare präglade valet 1921

Valdeltagandet var lågt, bara 54 procent. Samtidigt fick Liberalerna – då Frisinnade landsföreningen – nästan en femtedel av rösterna. De drev linjen om personlig frihet, liten stat och stort ansvar för civilsamhället. Många såg med andra ord på staten med misstänksamhet.

Det är värt att notera: i en tid när staten ännu inte var självklar, valde människor antingen att stå utanför eller att rösta på ett parti som ville begränsa dess roll.

“Anyone who is capable of getting themselves made President should on no account be allowed to do the job.“ -Douglas Adams (Liftarens guide till galaxen)

Varför lockar makt fel människor?

Det är en fråga som filosofer och statsvetare har brottats med i århundraden.

• Montesquieu såg faran i koncentrerad makt och utvecklade maktdelningsprincipen för att stoppa maktmissbruk.
• James Madison skrev i The Federalist Papers: “If men were angels, no government would be necessary.” Därför måste institutioner byggas så att människor kontrollerar varandra. Han skrev inte att makten skulle kontrollera människorna och göra sig själv oantastbar.
• Lord Acton konstaterade krasst: “Power tends to corrupt, and absolute power corrupts absolutely.”
• Hayek visade i Vägen till träldom att det är just de mest hänsynslösa som når toppen när staten växer.
• Public choice-skolan (Buchanan & Tullock) påminde om att politiker och byråkrater agerar utifrån eget intresse, precis som alla andra, men utan samma konkurrens eller ansvar.

Gemensamt är insikten att staten, när den växer, fungerar som en magnet för dem som söker makt för maktens skull.

Logisk kullerbytta - som att fastna i vinkelvolten

Resonemanget brukar låta så här: ”Vanligt folk kan inte alltid förväntas göra rätt val för sig själva och andra. Därför måste staten kliva in och bestämma åt dem.”

Men det faller på sin egen orimlighet.

För om människor inte kan lita på att fatta kloka beslut för sig själva, varför skulle vi då lita på dem när de fattar beslut åt oss andra?

Det är nästan som en sketch ur Galenskaparna.

Incitamenten – varför politiken gynnar makthavarna själva

På marknaden måste man skapa värde, annars försvinner kunderna. Men i staten ser logiken annorlunda ut:

• En myndighet som misslyckas kan belönas med större budget.
• En politiker som skapar problem kan vinna makt genom att lova att ”lösa” dem.
• Den som utökar statens roll stärker också sin egen position.

Precis som alla andra drivs politiker och byråkrater av egenintresse – men till skillnad från resten av oss verkar de utan konkurrens eller ansvar, vilket gör staten till ett särintresse i sig.

Vi ska minnas första stycket i Regeringsformen (RF 1:1) som säger:

 “All offentlig makt i Sverige utgår från folket.”

Det betyder att makten ska tjäna folket, inte tvärtom. Politiker, myndigheter och staten är redskap för folkets vilja, inte herrar över folket.

När statens makt blev en självklarhet

På 100 år har mycket förändrats. Staten har blivit motor i nästan allt: skola, vård, media, kultur och forskning. Med skolplikt, public service och mediestöd formas generationer i en kultur där staten är självklar.

Den friska skepsis mot staten som präglade de första väljarna har försvunnit.

Demokrati är fiffigt då man ständigt bråkar om vem som för tillfället ska styra staten. Ingen frågar sig längre om vi behöver den, vilket syfte den fyller eller om vi kan organisera vårt samhälle på ett bättre sätt.

I stället har vi ett system med svaga kontrollmekanismer. Vi saknar riktig maktdelning. Riksdagen styr både regering och indirekt domstolar. Medier och kultur är starkt statligt finansierade. Civilsamhället är försvagat. Det gör att de som drivs av maktbegär får lättare spelrum – ofta utan insyn och ansvar.

Ovanpå detta kommer en överstatlighet vi inte kan påverka mer än med att putsa till fasaden med ord som ‘representativ demokrati’.

EU, FN, NATO med flera tar allt fler beslut åt oss, långt över svenskarnas huvuden.

Kontroll och balans

Historien lär oss att makt tenderar att locka till sig de som är minst lämpliga att styra över andra. Sverige har byggt en modell där makten koncentreras, men utan robusta skydd mot dess missbruk.

Om vi vill undvika att fel människor styr måste vi återupprätta kontrollmekanismer:

• Maktbalans och verklig maktdelning.
• Stärkt civilsamhälle, fria medier och skolor oberoende av staten. Ersätt bidrag med skattelättnader.
• Transparens och ansvar, där makt alltid granskas underifrån.

I USA kallas det “checks and balances” vilket är ett system för maktdelning där olika delar av staten kan granska och begränsa varandra för att undvika maktmissbruk. Ingen får all makt, alla håller koll på varandra.

För 100 år sedan litade svenskarna mer på varandra än på staten. Kanske är det där vi måste börja igen – med en medvetenhet om att staten inte är lösningen på allt, utan något som alltid måste granskas och hållas under uppsikt.

Det är hög tid att lätta upp kontrollen och övervakningen av folket och börja övervaka och kontrollera de som ägnat hela sitt liv åt att styra andra. 

Politiker.

Vi kommer fortsätta att granska makten i kommande artiklar.

Exempel på när staten fått fria tyglar