De nya 3:12-reglerna beskrivs ofta som en förenkling där många blir vinnare, vilket stämmer om man ser till höjt grundbelopp och enklare konstruktion.

Men det är inte hela bilden. Reformen innehåller en tydlig systemförändring som i praktiken missgynnar tillväxtbolag med spritt ägande och särskilt de nyckelpersoner som får mindre ägarandelar i bolag som bidrar till tillväxt och flera arbetstillfällen. Det nya regelverket gäller redan vid utdelning under 2026.

Från koppling till lönesummor till ”per-delägare-spärr”. Tidigare har 3:12-reglerna haft en tydlig koppling till bolagets lönesummor. Det har funnits en logik: Fler anställda och högre löneunderlag har gett ett större lågbeskattat utdelningsutrymme för delägare med minst 4 % ägarandel.

I de nya reglerna ersätts detta med en modell där varje delägare först får räkna fram sin andel av löneunderlaget och därefter görs ett avdrag om 8 inkomstbasbelopp innan 50 procent av återstoden får räknas.

Detta innebär en tydlig tröskeleffekt. Ta exempelvis ett bolag med 15 miljoner kronor i lönesumma. En nyckelperson som äger 4 procent med en andel av löneunderlaget på 

600 000 kronor, kunde med tidigare regelverk tillgodoräkna sig 50 av denna del till lågbeskattat utdelningsutrymme.

Men eftersom 8 inkomstbasbelopp 2026 motsvarar 644 800 kronor blir det lönebaserade utrymmet med nya regelverket noll. Effekten av ändrat regelverk drabbar även betydligt större ägare om lönesummorna är lägre. För en ägare med 10 % i ett bolag med en total lönesumma på 6 448 000 kronor blir den lönebaserade delen 0.

Ovanstående exempel är ofta ägande i bolag med målet att växa och därigenom bidrar till ökad sysselsättning. Med nya regelverket erhåller de 0 kronor i lönebaserat utdelningsutrymme - I det tidigare systemet hade samma ägare haft ett betydande lönebaserat utrymme.

Vissa delägare kan lösa detta problem helt eller delvis genom att bilda ett eget ägarbolag som tar över det privata ägandet. Kopplingen till lönesummorna i verksamhetsbolaget försvinner då helt, men de kan utnyttja det höjda grundbeloppet. Grundbeloppet ska fördelas mellan fysikerns alla innehav, vilket gör alla beräkningar ännu mer individuella och komplexa. Detta är förknippat med en hel del kostnader och administration och behöver analyseras från fall till fall.

Samtidigt höjs schablonutrymmet. Parallellt höjs grundbeloppet till 322 400 kronor (för år 2026). Det innebär att en ensam ägare i ett mindre eller personalfattigt bolag kan få ett relativt generöst lågbeskattat utdelningsutrymme utan att ha någon större lönesumma alls.

Det är svårt att se den samhällsekonomiska logiken i att förstärka villkoren för bolag utan anställda, samtidigt som man kraftigt försvagar incitamenten för delat ägande i bolag som växer och anställer.

Effekten på incitamentsprogram genom delägande till nyckelpersoner försämras i de flesta fallen kraftigt. Tillväxtbolag behöver kunna erbjuda attraktivt ägande till nyckelpersoner. Det är ett av de mest effektiva sätten att bygga långsiktigt värdeskapande företag.

Det innebär i praktiken att:

  • Ägarspridning blir skattemässigt mindre attraktiv.
  • Mindre minoritetsposter tappar värde.
  • Incitamentsprogram försvagas i bolag som faktiskt skapar arbetstillfällen.

Det är en oavsiktlig men tydlig effekt. Reformen förenklar men ändrar riktningen.

Det är rimligt att vilja förenkla 3:12-regelverket. Det är också rimligt att höja golvet för småföretagare. Men den nuvarande konstruktionen innebär att kopplingen mellan sysselsättning och utdelningsutrymme försvagas just där den tidigare varit som mest relevant i växande bolag med flera delägare.

Ett mer träffsäkert alternativ. Om lagstiftarens ambition är att både förenkla och främja sysselsättning finns bättre vägar. Exempelvis:

  • Låt 8-IBB-avdraget göras per bolag, inte per delägare.
  • Eller inför en proportionering av avdraget baserat på ägarandel.

Det skulle bevara förenklingen och återställa kopplingen mellan jobbskapande och utdelningsutrymme.

Slutsats: De nya 3:12-reglerna skapar vinnare. Men de skapar också tydliga förlorare. Den grupp som missgynnas är nyckelpersoner med mindre ägarandelar i bolag som växer, anställer och bygger svensk sysselsättning.

Om syftet är att stärka entreprenörskap och tillväxt behöver lagstiftningen justeras så att den premierar de som faktiskt skapar arbetstillfällen.

Niklas Högstedt, Skatterådgivare och delägare i Ekonomibolaget i Sverige AB.

Stöd vårt arbete

Bli medlem och hjälp oss försvara företagarnas villkor

Vi är en fri röst för företagare – utan presstöd eller särintressen. Med ditt stöd kan vi fortsätta granska myndigheter, dela kunskap och driva debatt i frågor som påverkar dig som företagare.
Tillsammans gör vi skillnad för landets värdeskapare.

Missa inga nyheter! Anmäl dig till ett förbaskat bra nyhetsbrev.