Här har du en guide som hjälpmedel när ni ska sätta ihop ett hållbart avtal som underlättar affärerna och om det skulle ske några oegentligheter eller saker ni inte är överens om.
Avtalets innehåll
Allmänt gäller när du arbetar med att formulera ett avtal att du bör fundera över vad som i en framtid kan inträffa. Vad behöver ni reglera? Har alla scenarier täckts in i avtalet? Behöver ni reglera ansvaret vid oförutsedda händelser? Känner ni er trygga med avtalet?
Ett avtal bör vara så tydligt som möjligt och gärna ha skriftlig form. Meningen är att vem som helst ska kunna förstå hur det avtal ni har upprättat exakt skall tillämpas i varje situation.
Checklista
Ett avtal bör i princip innehålla klausuler om följande ämnen:
1. Rubrik: Avtal XXX, Kontrakt XXX
2. Parterna, namn, organisationsnummer/personnummer, adress, telefon, e-post
3. Parternas avsikt och mål med avtalet
4. Vad avtalet avser, avtalsobjektet: är avtalet heltäckande för avtalssituationen?
5. Parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet
6. Tidpunkt när förpliktelserna senast skall vara fullgjorda
7. Tidpunkt när eventuella fel, förseningar eller dylikt senast skall påtalas
8. Eventuella vitesbestämmelser vid bristande fullgörelser
9. Eventuell dröjsmålsränta vid bristande betalning; ange procentsats och från vilken tidpunkt denna skall räknas
10. Eventuell reglering av force-majeure klausuler
11. Avtalets giltighetstid: Tills vidare eller viss angiven tid
12. Uppsägningsklausul, eventuellt skriftlighetskrav, uppsägningstid
13. Hur eventuell tvist skall lösas (förhandling mellan parterna i första hand, allmän domstol eller skiljenämnd)
14. Antalet exemplar avtalet upprättats i
15. Datering av avtalet, ort och datum
16. Undertecknande av samtliga parter (av firmatecknare eller befullmäktigat ombud) på samtliga avtalets sidor
17. Tidpunkt för avtalets ikraftträdande
18. Numrera sidorna i avtalet om detta består av fler än en sida. Ange även avtalets totala antal sidor.
Kompletterande bestämmelser:
1. Eventuell hänvisning till annat skriftligt avtal (t.ex. standardavtal)
2. Eventuell friskrivningsklausul
3. Eventuell konkurrensklausul
4. Eventuell jurisdiktionsklausul (t.ex. lagval)
5. Eventuell sekretessklausul
Avtalsrättsliga ramar
De friheter man har i tecknandet av ett avtal inskränks genom vissa tvingande lagregler, såsom ogiltighetsreglerna i 3 kap avtalslagen, konsumentskyddsreglerna i konsumentköplagen eller portalparagrafen i hyreslagen. I konsumentköplagen uttrycks dess tvingande ram genom 3 § ”Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för köparen är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen” och i hyreslagen uttrycks dess tvingande ram i 12 kap 1 § 5 st. jordabalken med följande ord ”Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans eller hennes ställe, om inte annat anges”. Om ni ska upprätta ett avtal, ska ni alltså först kontrollera om det finns lagregler på området och därvid de första paragraferna i aktuell lag, gällande om det finns gränser för hur avtalets villkor kan formuleras.
På vissa områden finns dessutom vissa vägledningar i lagen om hur avtalet skall upprättas, s.k. formalavtal. Exempel på sådana är avtal om fastighetsköp, som har vissa riktlinjer i jordabalken. Dessa riktlinjer är tvingande. Avtalet är ogiltigt om de inte följs. Inom vissa områden finns vidare standardavtal, som i byggbranschen. Dessa är dock inte tvingande, men vill du inte upprätta ett entreprenadavtal från grunden kan du hänvisa till branschens standardavtal gällande många av de bestämmelser du bör upprätta med din motpart.
Ogiltigförklaring av avtalsklausuler
Förutom de olika områden som kan regleras i ett avtal angivit ovan i checklistan och direkta begränsningar i lag om hur ett avtal får utformas inom olika områden, så finns också en yttre gräns, en yttre ram, byggt på särskilda generalklausuler och allmänna avtalsrättsliga principer som kan leda till ogiltigförklarande av avtalsklausuler.
Generalklausulen
En viktig lagregel i sammanhanget är generalklausulen i 36 § avtalslagen. Denna har betecknats som avtalslagens kanske mest betydelsefulla bestämmelse. Domarens prövning enligt denna bestämmelse går ut på följande sätt:
1. Prövningen avser ett eller flera avtalsvillkor
2. Avtalsvillkoret skall vara oskäligt
3. Oskäligheten kan bero på a) själva avtalsinnehållet, b) omständigheterna vid avtalets tillkomst, c) senare inträffade förhållanden, eller d) omständigheterna i övrigt.
Avtalstolkning
Den självklara utgångspunkten för all avtalstolkning är avtalets ordalydelse. Ibland förmår dock språket inte förmedla tanken. Vissa ord är flertydiga och andra är obestämda. Särskilda svårigheter uppkommer när parterna medvetet använt uttryck med oklar innebörd. Man bör även göra en ändamålsenlig tolkning. När man får klart för sig ändamålet med avtalet så kan det ge stöd för att bättre förstå mångtydiga uttryck eller hur man ska förhålla sig till sådant som inte framgår uttryckligen av avtalet.
I vissa fall saknas uttryckliga bestämmelser inom ett område. I ett sådant fall fylls luckan i avtalet ut med den lag som har en bestämmelse inom området – är det ett köpeavtal mellan näringsidkare kan i sådant fall köplagen tillämpas. Dock kan det vara så att parterna har en underförstådd gemensam partsvilja. Inte endast sådana bestämmelser som uttryckts i lag kan här vara av betydelse. Även andra bestämmelser, t.ex. sådana som etablerats genom handelsbruk eller branschpraxis, kan fylla luckor i avtalet och påverka tolkningen av oklara begrepp. Man skall vid avtalstolkningen ta hänsyn till vad som är ett vanligt förekommande avtalsinnehåll eftersom det ligger i linje med vad parterna antagligen har förväntat sig. Därför är även tidigare ingångna avtal mellan parterna inom samma område av betydelse, s.k. partsbruk. En yttre ram här är också att vid otydlighet bör avtal tolkas så, att det medför det minst betungande resultatet för den förpliktade. Denna princip kallas för minimiregeln. En annan princip kallas för oklarhetsregeln och innebär att avtal vid otydlighet ska tolkas till nackdel för den part som har lagt fram den otydliga texten.
Det är rimligt att en part åläggs skyldighet att varna motparten när han under avtalsförhandlingarna förstår att den andra parten missuppfattat vad avtalet går ut på. Ondtros- eller dolusprincipen innebär att den part som känt till att motparten uppfattat avtalet på ett annat sätt än han själv blir bunden av motpartens uppfattning. Den ondtroende får alltså bära risken för missförståndet.
Läs mer: Avtalsrättens grundläggande principer
En annan princip som även är lagfäst i avtalslagen går under benämningarna öppen- och dold dissens. Öppen dissens är när parterna är medvetna om att de har lämnat icke-identiska förhandlingsförslag, här är regeln enkel och klar: Den orena accepten anses som avslag i förening med ett nytt anbud. Men vid dold dissens, dvs. när en part eller båda parter inte uppmärksammat eller förstått att det förelegat oenighet, vad gäller då? Detta handlar om att det i efterhand visar sig att parterna saknade gemensam partsvilja. Enligt den s.k. giltighetsregeln bör man i sådant fall utgå från att det föreligger ett bindande avtal och försöka fastställa ett rimligt avtalsinnehåll.
Dessa principer är ingen uttömmande beskrivning av de principer som rör ogiltighet av avtalsklausuler. De är enbart ämnade att verka som smakprov. Det finns andra kända principer som reglerar olika situationer.
Ni kan själva skriva ett avtal. Det är inte svårt. Det kräver bara lite engagemang. Men, se till att vara ärliga och självkritiska till era tolkningar. Lagens långa arm, är mycket lång.