För att förstå den praktiska verkligheten har jag bland annat talat med en företagare som under flera år arbetat i en verksamhet som är både synlig och rörlig, och som därför ofta hamnar i blickfånget. Av skäl som snabbt blir uppenbara vill han vara anonym.

Han beskriver inte sitt arbete i termer av konflikt. Snarare som ett ständigt tillstånd av vaksamhet. Att man måste våga ta risker och samtidigt förlita sig på sunt förnuft – ofta i en verklighet där regleringarna och byråkratin inte alltid når hela vägen fram.

Hur märks det att man som företagare är under ständig tillsyn?

– Det är inte bara enskilda händelser. Det är mer en grundläggande känsla. Man gör sitt jobb, följer regler, tar ansvar – men man vet aldrig vad som senare kan komma att bedömas som fel. Osäkerheten finns alltid där.

Ett arbete som syns – och därför granskas

Han arbetade som busschaufför i en kommersiell verksamhet med fokus på evenemang. Körningarna skedde ofta kvälls- och nattetid, med unga människor, musik och högt tempo. Det krävde disciplin, nykterhet och omdöme.

– Det är ett stort ansvar och kräver faktiskt mer av dig som förare än vad till exempel turistbusstrafik gör. Människor står och dansar under färd och oftast finns det en hel del medhavd alkohol, vilket i sig inte är olagligt. Han fortsätter:

– Du har människor bakom dig som litar på att du gör rätt. Säkerheten går alltid först. Det finns inga genvägar där. Man måste vara extremt fokuserad, absolut aldrig tvärbromsa och alltid läsa av trafiken framför korrekt.

Samtidigt, säger han, räcker det inte alltid att göra rätt.

– Vissa verksamheter syns mer än andra. De rör på sig, låter och märks i stadsbilden. Det gör också att de sticker i ögonen på en del.

Kan du beskriva en situation där du upplevt att bedömningar eller ingripanden inte varit rimliga?

– Jag gjorde en körning i Gävle. Just där verkar polischefen eller någon politiker ogilla att människor är glada och festar på det här sättet. Jag hade kontrollerat bussen innan och gjort en säkerhetsgenomgång – allt var i sin ordning.

– Inne i centrala Gävle blev jag sedan stoppad av polisen, med passagerare ombord, mestadels glada studenter. Tydligen hade höger framljus på bussen gått sönder. Det blev en bot på 2 000 kronor direkt, lägger han till.

En trasig lampa brukar innebära att polisen bara uppmanar dig att byta den?

– Inte om de har fått order att motarbeta din verksamhet. Polisen sade till mig att jag åtminstone fick behålla körkortet. Jag hade faktiskt svårt att hålla mig för skratt. Att ett halvljus slutar fungera under färd – hur kan det rimligen vara möjligt?

Samtalet kommer också in på de olika bilfestivaler och träffar som myndigheterna har slagit ner på de senaste åren, exempelvis ”Summer Meet” i Västerås.

– Jag har varit i Västerås flera år under dessa evenemang och fascinerats över hur stort allt har varit – massor av småföretag som säljer sina varor, produkter och tjänster. Det är som ett helt ekosystem kring gamla bilar, framför allt amerikanska. Han fortsätter:

– Och alla tusentals matställen och mobila kiosker som säljer allt som går att äta. Det är verkligen en folkfest.

Vad har hänt med Summer Meet nu?

– För några år sedan bestämde några politiker att de inte gillade evenemanget, jag tror att det var Miljöpartiet, och så stängde de ner allting och stoppade cruisingen i stan – vilket är anledningen till att de flesta åker dit. Så var det slut med det roliga. Han fortsätter:

– Tusentals småföretagare blev av med sin möjlighet att bedriva affärer under dessa guldveckor. Jag tror att det var det största evenemanget för amerikanska veteranbilar i hela Europa, med över 70 000 jänkebilar. Han tillägger:

– Jag vet inte om de har öppnat upp igen. Jag hörde något om det. Kanske tog politikerna sitt förnuft till fånga – det var ju en jättegrej för staden Västerås. Men grundkänslan är att de inte vill se den här typen av verksamheter och att de ständigt motarbetas.

Kör du fortfarande buss i dag?

– Ibland, men ganska sällan. Det blev för osäkert. Men jag vet att andra framhärdar och kör vidare. Det finns en marknad och många vill ha dessa tjänster. Egentligen är det ju fantastiskt – att sprida glädje och erbjuda något som människor blir glada över och vill betala för.

Kan du ge något annat exempel på hur myndigheter motarbetar dessa entreprenörer?

– Jag hörde hur det var under pandemin. Då ville myndigheterna stoppa dessa festbussar eftersom de ansåg att de var ”festvåningar”, samtidigt som SL-bussar körde trafik intill med passagerare som stod packade som sillar. Han fortsätter:

– Men efter pandemin skulle de inte längre klassas som festvåningar utan som trafik igen – och då krävdes trafiktillstånd. Allt för att stänga ner verksamheten. En verksamhet som både är efterfrågad och sprider glädje. Det är ofattbart.

När regler prövas i efterhand

Det som slår mig under samtalet är hur lite detta handlar om regelbrott – och hur mycket det handlar om tolkningar. Om bedömningar som görs i efterhand. Om att företagaren inte bara förväntas följa regelverket, utan också förutse hur det kan komma att omtolkas.

Hur påverkar det sättet man arbetar på?

– Man blir försiktig. Inte bara i verksamheten, utan mentalt. Man dubbelkollar allt, tänker igenom varje beslut. Inte utifrån vad som är rimligt eller effektivt, utan utifrån vad som eventuellt kan ifrågasättas längre fram.

Han beskriver företagandet som något som gradvis förskjuts från skapande till riskminimering.

– Det finns ingen instans man kan ringa och få ett definitivt besked. Allt avgörs i efterhand. Och ofta av personer som aldrig varit i den situation man själv befinner sig i.

Det är här det psykologiska slitaget blir tydligt. Inte i form av öppna konflikter, utan som en ständig mental belastning.

– Man vänjer sig vid att vara beredd. Beredd på frågor, på krav, på att behöva förklara sådant som kändes självklart när man gjorde det.

Samtidigt betonar han att han inte ser sig som ett offer.

– Det här är inget unikt för mig. Pratar man med andra företagare hör man samma sak. Oavsett bransch. Det är en del av vardagen.

Samtalet lämnar mig med en känsla av paradox. Samhället säger sig vilja ha initiativ, ansvarstagande och entreprenörskap. Men i praktiken belönas ofta osynlighet, försiktighet och anpassning. Företagandet tillåts – men på nåder.

Det är kanske därför frågan inte är varför färre vågar starta företag. Utan varför så många fortfarande orkar fortsätta.