I det nu aktuella steget finns regler för stora nätplattformar och sökmotorer (t.ex. Facebook, Instagram, TikTok, X (f.d. Twitter), YouTube, Snapchat, LinkedIn, Pinterest, Amazon, Booking, AliExpress, Zalando, Google Shopping, Wikipedia, Google Maps, Googles och Apples app stores samt Google Search och Microsoft Bing). För mindre plattformar börjar reglerna gälla 24 februari nästa år.
Dels handlar det om stärkt rätt för användare, som att få information om varför ett inlägg plockats bort och en möjlighet att överklaga sådana beslut. Annonsering får inte längre målgruppsanpassas utifrån känslig data som religion, etnicitet, politisk åskådning och sexuella preferenser.
Dels handlar det om plattformarna som sådana. De kommer att behöva lägga betydligt mer resurser på byråkrati, avrapportering och transparensrapporter till EU.
Plattformar som inte följer reglerna kan dömas till jätteböter eller helt komma att förbjudas i EU (hur nu det är tänkt att gå till).
Det verkligt knepiga gäller yttrandefriheten online.
Plattformarna blir skyldiga att plocka bort olagligt innehåll, vilket möjligen låter rimligt.
Samtidigt uppstår problem med innehåll som är förbjudet i ett EU-land men inte ett annat – t.ex. information om abort eller hädelse.
Detta gäller speciellt då DSA öppnar för gränsöverskridande nedtagningsorder där en myndighet i ett EU-land kan beordra borttagning av innehåll på plattformar / servrar i andra medlemsstater.
Dessutom föreskrivs åtgärder mot desinformation och skadligt innehåll. Vilket är en knepig fråga.
Vad som är desinformation är inte alltid uppenbart, ibland förändras saken med tiden och här finns ett stort utrymme för subjektivitet. Frågan om vem som skall bestämma vad som är sant respektive falskt är öppen.
Genom sina användarvillkor kan plattformarna redan förbjuda innehåll som inte är olagligt. Vilket i och för sig är deras rätt som privata företag i ett ömsesidigt avtal med respektive användare. Men det är en möjlighet som politiker redan har utnyttjat för att få bort sådant från nätet som de inte vill eller vågar ge sig på i en offentlig, demokratisk lagstiftningsprocess.
DSA har väckt en oro för att innehåll som är politiskt avvikande eller ifrågasättande kan komma att censureras.
Det är förvisso inte ödesbestämt att så blir fallet. Men möjligheten öppnas nu. Och det saknas inte exempel på politiker (och myndigheter) som velat begränsa den fria debatten.
Under 2024 tas nästa steg i DSA - "uppenbart problematiskt"
I nästa steg för DSA – 2024 – kommer bland annat så kallade Trusted Flaggers (”betrodda anmälare”). Det kan vara organisationer, myndigheter och särintressen som får en direktlinje till de olika nätplattformarna för att rekommendera vilket innehåll som bör tas bort.
Detta kan dels leda till överdriven eller subjektiv nätcensur. Dels till att myndigheter/tjänstemän får en möjlighet att rekommendera censur av innehåll som inte är olagligt, utan föregående rättslig prövning. Vilket i så fall är uppenbart problematiskt.
Vi har sökt kontakt med Justitiedepartementet för att få veta hur systemet med Trusted Flaggers är tänkt att fungera i Sverige. Än så läge har vi inte fått något svar.
EU:s nya Digital Services Act beskrivs ibland som en lagstiftning för att stärka användarnas privatliv och rättigheter. Ibland som ett verktyg för censur och åsiktsförtryck. Det ena behöver inte nödvändigtvis utesluta det andra.
Texten är först publicerad på femtejuli.se
