Många tror att ekonomisk tillväxt och miljöskydd står i konflikt med varandra. Ett välkänt citat av Sir David Attenborough sammanfattar denna syn:

”Vi har en ändlig miljö – planeten. Den som tror att man kan ha oändlig tillväxt i en ändlig miljö är antingen galen eller ekonom.”

Men historien ger stöd åt de så kallade ”galningarna och ekonomerna”. Ekonomisk utveckling har inte lett till den ekokatastrof som många har förutspått, utan istället till högre levnadsstandard och bättre miljöskydd.

Malthusianismens misstag

Oron för en värld på gränsen till kollaps är långt ifrån ny. Redan 1798 varnade Thomas Malthus för att befolkningens exponentiella tillväxt skulle överträffa matproduktionen, vilket skulle leda till massvält. Hans lösning?

”Moralisk återhållsamhet” – människor måste tygla sina naturliga drifter och avstå från att skaffa barn för att rädda planeten.

Men Malthus missade två avgörande faktorer: den teknologiska utvecklingen inom jordbruket och folkhälsan, samt införandet av preventivmedel på 1900-talet. Trots bevisen på motsatsen fortsatte hans intellektuella arvtagare att måla upp dystra framtidsbilder.

Ett tydligt exempel är biologen Paul Ehrlichs bok från 1968, The Population Bomb, där han slog fast:

”Kampen för att föda hela mänskligheten är över. På 1970- och 1980-talen kommer hundratals miljoner människor att dö av svält trots alla nödlösningar som sätts in nu.”

Verkligheten blev en annan: jordbruksproduktiviteten sköt i höjden och matförsörjningen per capita ökade kraftigt från 2 196 kalorier per dag 1961 till 2 962 kalorier 2017.

När ekonomiprofessorn Julian Simon 1980 slog vad med Ehrlich om att priserna på valfria fem metaller skulle sjunka över ett decennium – trots växande befolkning – vann Simon med bred marginal. De inflationsjusterade priserna sjönk i genomsnitt med 36 procent.

Simon och överflödets paradox

Till Julians Simons ära skapade Human Progress-teamet vid Cato Institute Simon Abundance Index, som visar att 50 olika råvaror, från energi till livsmedel, blivit 509,4 procent mer överflödiga samtidigt som den genomsnittliga arbetstiden för att ha råd med dem minskat med 70,4 procent.

Detta till synes paradoxala förhållande beror på mänsklig innovation: varje ny individ innebär inte bara ytterligare en mun att mätta utan också ett nytt sinne som kan bidra till problemlösningar.

Begränsningar av befolkningstillväxt för att ”rädda planeten” är därför kontraproduktiva.

Ingen illustrerar detta bättre än Norman Borlaug, ”den gröna revolutionens fader”, vars utveckling av högavkastande och sjukdomsresistenta vetevarianter räddade över en miljard människor från svält – och minskade behovet av att exploatera mer jordbruksmark.

Därför är tillväxt nödvändig - och ofta missförstådd

Ekonomisk tillväxt är inte ett uttryck för överdriven konsumtion, utan ett tecken på framsteg. 

Tillväxt gör att vi kan producera mer med färre resurser.

Ekonomihistorikern Deirdre McCloskey visar hur den genomsnittliga levnadsstandarden varit nästan konstant genom historien, fram till en sextonfaldig ökning de senaste 200 åren, tack vare ökad frihet, mer innovation och fler idéer.

I sin bok More from Less beskriver MIT-ekonomen Andrew McAfee fenomenet ”dematerialisering” – att skapa större välstånd samtidigt som resursförbrukningen minskar. Av de 72 resurser som övervakas av U.S. Geological Survey har användningen av 66 redan nått sin topp och börjat minska.

Klimatförändringar och grön tillväxt

Gällande koldioxid och klimatförändringar råder det delade meningar om vad som är sant: allt från jordens undergång och att vi människor håller på att förgöra oss själva, till att det är en bluff påhittad för att omfördela kapital.

Oavsett var man står i frågan så bidrar ekonomisk tillväxt till nya teknologiska lösningar som kan förbättra vår värld inom alla områden, även rädda oss från undergång, om det är vad vi står inför.

Genom ökat välstånd kan vi forska om och investera i nya energikällor och hitta andra lösningar som förbättrar omvärlden.

När människors grundläggande behov är tillfredsställda kan de också engagera sig i miljöfrågor – en insikt som bygger på Abraham Maslows behovstrappa.

Faktum är att 33 utvecklade länder redan lyckats koppla bort ekonomisk tillväxt från ökade koldioxidutsläpp, vilket bekräftar Simon Kuznets insikt om att miljöpåverkan först ökar med industrialisering men sedan minskar i takt med ökat välstånd och teknisk utveckling.

Tillväxt och omtanke om miljön hör alltså ihop – vi behöver båda för att komma framåt.

Den viktigaste insikten är att vår största resurs inte är de begränsade materialen under våra fötter, utan den obegränsade potentialen i människans sinne.