Kapar denna tråden. Vårt företag har tagit in en släkting och jag tycker det är skitsvårt att leda och vara chef. Jag blir för snäll (dumsnäll..) och har svårt att ställa krav på personen. Denne sköter sig helt ok men det finns saker jag inte är nöjd med.

Någon som har erfarenhet av detta och hur jag ska göra?

Vi är tre i företaget, jag, sambo och vår son.
Man får inte vara för flat om man är den som ska bestämma, även om jag försöker vårda mitt förhållande så drar jag mig inte för att kritisera min sambo om hon inte gör ett bra jobb, det som varit viktigt för mig är att inte bara kritisera, utan att också komma  med förslag på ändrade arbetssätt och rutiner som gör att samma misstag inte kan upprepas, att bara klaga löser sällan ett problem.
Om Sambo/barn/släkt/vänner är normalbegåvade så inser de att problemet var ett problem, och att vi jobbar tillsammas för att lösa det.
Att "hela familjen" drar åt samma håll är viktigt i vår verksamhet, tycker det är lätt att förklara och får förståelse för att vi måste lägga på ett kol för att få ordning på eknomin eller verksamheten som jag ser att något går åt fel håll, inte lika säkert det skulle funka med anställda utifrån.
Sen finns förstås alltid en risk med om förhållandet skulle ta slut, men det går aldrig skydda sig från, även om man anställer någon utifrån så kan ju denna någon bli din nya kärlek, och få ditt gamla förhållande att spricka. ;-)
Andra fördelar är förstås att man kan dela på både pengar, glädje och "oväntad ledig tid" i ett familjeföretag.
Det erbjuder också möjligheten för alla anställda att arbeta mer flexibelt utan att räkna varje timme och krona, man jobbar helt enkelt mer när det behövs, och mindre när det är lugnare perioder utan att precis allt behöver bokföras till sista kronan.
Jag hade t.ex. varit tvungen arbeta mycket mer om jag haft två anställda utifrån, min moral och etik hade förstås gjort att jag jobbat minst lika mycket som de anställda, inte minst för att kunna hålla dem i jobb hela dagarna.
Sånt där styr man mycket friare i ett familjeföretag.

Anställa släkt/vänner har jag mindre erfarenhet av, men anställde en systerson i ett år, för många år sedan, som hade problem att komma in på arbetsmarknaden, han kom med bidrag, och gjorde väl ett jobb som inte genererade så mycket intäkter.
Han fick jobb på öppna marknaden bara veckor innan anställningen hos mig skulle upphöra.

På min 60-årsdag fick jag en bok där alla mina nära och kära fått skriva något om mig, och systersonen beskrev för mig hur mycket det betytt för honom, "Tror inte du förstår hur mycket du betytt", och det värmde förstås - sånt är inte heller att förakta.