Hon bar sitt ansvar med stolthet, men också – som det visade sig – med en allt tyngre tystnad. Hon såg på mig över kaffekoppen och sa:
"Alltså... det känns tomt. Jag har allt – men inget känns riktigt."
Det är inte första gången jag hör det.
Och varje gång tänker jag samma sak: Hur många fler ska behöva uppleva det där innan vi börjar prata om det?
Det du känner är inte konstigt. Det är inte fel. Och du är inte ensam. Det är bara det att väldigt få vågar erkänna det – särskilt när allt på ytan ser ut att vara på plats. När man redan är 'framgångsrik'.
För sanningen är att det kan vara förbannat ensamt att vara framgångsrik. När du väl nått toppen är det inte alltid någon kvar att prata med om det som faktiskt känns. Du kanske har offrat relationer längs vägen – vänner du tappat kontakten med, barn du inte riktigt hunnit lära känna, en partner som slutat fråga hur du mår eftersom svaret alltid varit "bra, mycket nu bara."
Och kroppen? Den bär dig fortfarande – men den viskar saker du inte längre hinner lyssna på.
Framgång på bekostnad av mening, hälsa och relationer... är en dyr affär.
Många jag pratar med har skapat ett liv som ser bra ut för andra – men som inte längre känns bra inuti. Kalendern är full, men själen är tom. Karriären tickar på, men energin läcker. Du är 'på gång' –
men på väg mot vad?
Och det kan vara en jävligt skrämmande fråga att ställa:
"Vad händer om jag faktiskt stannar upp och lyssnar?"
Men det är där transformationen börjar.
För visst är det märkligt – hur jakten aldrig verkar ta slut? När du når ett mål så uppstår genast nästa. En ny milstolpe, en ny affär, en ny uppgradering. Som om du springer i ett lopp där mållinjen hela tiden flyttas fram.
Men vad är det vi jagar egentligen?
Mer beundran? Mer siffror? Mer... meningsfullhet?
Eller är det bara ett sätt att inte känna efter? Att slippa stanna upp och inse att vi kanske springer mot ett mål vi inte ens valt själva.
För ärligt talat – vill du vara personen som samlade på prestationer, men glömde bort att leva?
Det här kapitlet är inte en lösning. Det är en spegel. En chans att stanna upp – inte för att backa, utan för att våga byta riktning. Inte för att du misslyckats. Utan för att du kanske lyckats med något du inte längre vill ha.
Så... hur känns det just nu, egentligen?
