Debatten uppkom på 70-talet, då beskattningen av eget företagande var extremt hög. Idag hade de då omtalade 102 % i skatt varit en omöjlighet, men problemställningen kvarstår fortfarande. Astrid Lindgren gav sig in i debatten med hjälp av sagofiguren Pomperipossa i landet Monismanien, där riksskattemästaren tog en stor del av de pengar som man tjänat ihop och använde till välfärdskakan. Man fick t o m i vissa fall betala mer i skatt än vad man faktiskt hade tjänat ihop. Detta var verklighet under 70-talet.

Men pomperipossakänslan finns kvar.

När man idag får man som egen företagare betala in preliminärskatt i förväg varje månad – ofta innan intäkterna har kommit in.

När man får betala sjuklön för sina anställda för de första två veckorna.

När man som egen företagare knappt får någon A-kassa efter att man försökt driva sitt företag under några år och inte lade ner företaget efter en mycket kort försöksperiod.

När man som egenföretagare har sju karensdagar innan man får ersättning av Försäkringskassan jämfört med en dag om man hade varit anställd.

Detta är några exempel på hur livet idag för den lilla företagaren kan gestalta sig. Pomperipossa tillhör 70-talet – låt förbättringar av företagarnas situation tillhöra 2010-talet – låt oss få en debatt om hur vi förbättrar småföretagarnas villkor istället!

Anne-Christine Carlberg, f d egenföretagare