En av de mest tankeväckande listorna jag stött på på sistone kommer från Benjamin Carlson – PR-strateg och tidigare redaktör på The Atlantic. Carlson har en skarp blick för skärningspunkterna mellan media och makt, mellan stat och propaganda – historiskt såväl som i vår tid.

Hans lista över totalitarismens kännetecken förtjänar att tas på allvar:

1. Avvikande åsikter likställs med våld
2. Medierna kontrolleras
3. Rättssystemet görs till ett redskap för staten
4. Makt används för att tysta dissidenter
5. Statspolisen skyddar regimen – inte folket
6. Rättigheter – ekonomiska, juridiska och medborgerliga – är villkorade av lydnad
7. Massmässig likriktning av åsikter och beteenden krävs
8. Makten koncentreras till en inre krets av elitinstitutioner och -personer
9. Halvorganiserat våld tillåts – i vissa fall
10. Propaganda riktas mot statens och regimens fiender
11. Hela befolkningsgrupper pekas ut för förföljelse
12. Rättsvidriga åtgärder mot interna regimkritiker tolereras
13. Hård rättstillämpning mot missgynnade grupper
14. Privata och offentliga maktmekanismer används för att tvinga fram lydnad mot statsideologin

Listan är oroande. Inte för att den nödvändigtvis beskriver ett fullbordat totalitärt tillstånd – men för att flera av dessa tekniker går att känna igen i samtiden, även i länder som betraktar sig som stabila demokratier.

Se även: När masspsykos och hjärntvätt riskerar leda till totalitarism

Det är en viktig distinktion. Totalitarism är inte ett binärt tillstånd man antingen befinner sig i eller inte. Det är en riktning. Och auktoritära tendenser kan växa fram gradvis, nästan omärkligt, i samhällen som inte vaktar sin frihet.

Filosofen Karl Popper erbjöd en enkel men skarp skiljelinje:

"Det jag kallar demokrati är den typ av styrelseskick som kan avsättas utan våld. Det andra kallar jag tyranni."

Det är en påminnelse om att folket ytterst har rätten – och ansvaret – att välja sitt styre. En tanke som är djupt rotad i den liberala rättsstatstraditionen, från John Lockes grundläggande idéer om folksuveränitet och begränsad statsmakt till de principer som bär upp moderna konstitutionella demokratier:

• Jämlikhet – inte i meningen lika förmågor eller lika tillgångar, utan i meningen frihet från underkastelse
• Okränkbara rättigheter – till liv, frihet och egendom
• Folksuveränitet – regeringar ska inte vara herrar, utan tjänare
• Samtyckets princip – legitim makt förutsätter de styrda medborgarnas samtycke
• Begränsad statsmakt – statens enda legitima syfte är att skydda medborgarnas rättigheter
• Rätten till motstånd – en stat som trampar på de rättigheter den är satt att skydda har förverkat sin legitimitet

Ju längre staten avlägsnar sig från detta moraliska fundament, desto viktigare blir det att förstå vad som utgör gränserna för dess makt – och vad som händer när de överskrids.