Företaget hade fått ett nytt fikarum med öppen planlösning och fönster från golv till tak. Påkostad inredning med ekdetaljer och designade möbler. Väldigt fint och man kunde nu med glädje ta emot kunder och leverantörer och känna sig stolt. Så långt var allt toppen. Men Irma tyckte att en liten detalj saknades. Hon var sparsam med att påpeka saker, men denna ville hon få ur sig och gärna få ordning på. Hon funderade ett tag tills hon visste hur hon skulle lägga upp det. Så en dag när VD:n kom in genom dörren stannade hon honom och berättade om sin fundering.
- Nu när vi fått så fint kanske vi skulle passa på att byta ut porslinet?
Det var kantstött, slitet och dessutom vara alla kaffemuggarna olika med en massa reklambudskap. Flera gånger hade de skrattat åt att tårtspaden var borta så man fick använda osthyveln. Eftersom hon skulle till IKEA i helgen så erbjöd hon sig att fixa det lätt. Dessutom behövde inte företaget betala för resan då hon ändå skulle dit.
Då svarade VD:n att det inte var hennes uppgift, att han hade tänkt på det själv och skulle lösa det. Sagt och gjort, han tog sin firmabil och åkte iväg några dagar senare. Var borta nästan en hel dag, men kom hem med nytt porslin och en tårtspade som han visade för Irma.
Här finns en del att fundera över.
Det jag vill belysa är att personer som alltid ger lite mer och samtidigt värnar om trivseln sällan får rätt uppskattning. Stressade arbetsplatser är i ett enormt behov av trivsam miljö men många företag ger inte utrymme för det lilla som ofta är avgörande.
Ta en titt på er kundtoalett, finns det blommor på kontoret, levande ljus och hur ser det egentligen ut i fikarummet, är det trivsamt och välkomnande?
Kanske finns det en Irma eller Klas på er arbetsplats som gärna tar ansvar för att få en fin balans och trivsam miljö. Låt dem i så fall köpa en tårtspade om det behövs.
Vad händer på en arbetsplats där denna faktor får mer utrymme?
Visslar personalen både till och från jobbet då har ni kommit väldigt långt och fattat.
