I media benämns dessa ungdomar ofta som ett gäng lata egoister som drar vidare så fort man inte får som man vill.
     
Det är nu dags att sluta se generationsskiftet som ett problem och börja släppa dessa ”egoister” fria!

Läs även fem anledningar att rekrytera de födda på 90-talet

Vi har lagt ner stora resurser på att bygga det skol- och samhällssystem vi har idag, och som därmed rustat en helt ny generation med verktyg som vi etablerade inte kommer i närheten av. Dom har blivit drillade i att utgå från att allt är möjligt, att kritiskt ifrågasätta, att ta egna initiativ och att deras idéer och kunskaper tas till vara på. Då är det väl inte mer än rätt att riggar arbetsplatserna så att även generation Y får förutsättningar att kunna bidra till arbetsplatsens framgångssaga?

Många av dagens och morgondagens arbetskraft vet om att de har potential, har förstått att vårda sitt varumärke och förutsätter att få vara med i helheten, och det ställer helt nya krav på ledarskapet framöver, men också på medarbetarskapet och de organisatoriska strukturerna. Lagom duger inte längre. Generation Y och många med dem vägrar att ta rygg på en chef. Glöm att du som chef är den som ska veta hur jobbet ska göras längre, idag behöver medarbetarna få klart för sig vad och varför något ska uppnås och därefter ges mandat att utföra det på sitt sätt. Idag behöver medarbetarna arenor att själva kläcka kloka idéer för att jobba smart, utan att chefen är med och sätter sin prägel på genomförandet.

Vi som står för hur arbetsplatserna ser ut idag är de som behöver göra vårt ställningstagande. Antingen är vi kvar i att kunna bäst och själv gå först, eller så släpper vi egoisterna fria så de får använda sina hårt förvärvade verktyg till att skapa resultat istället.  Vi som ledare idag och framöver behöver ha dialog med och tillit till våra medarbetare. Det är vi som behöver ta fram och har dialog om kartan vart vi ska och vilka ramar och förutsättningar som gäller, samtidigt som medarbetarna som ska få utrymme för att få göra jobbet. Vilket också är det som de tar emot lön för att göra, och antagligen gör det bättre än vad chefens skulle ha gjort. Idag är det rimligt att medarbetarna har hög grad av personligt åtagande och företagsamhet, att ledarna har är personligt ödmjuka men med hög grad av professionell vilja och att organisationsstrukturerna gynnar delaktighet och personlig tillväxt.

Tillsammans skapar nya tidens ledare och medarbetare sin gemensamma framgångssaga. Så var inte rädd för att styra och ha mål, men nu är det dags att släppa ”egoisterna” fria, så att debatten istället blir fokuserad på att stimulera mångfalden av medarbetare mot innovativa verksamhetsresultat istället!

Vid pennan, Jan Blomström