Sällan har vi väl skådat representanter från samtliga partier stå i tv-studion och uttala sig positivt om skattesänkningar. Men så var faktiskt fallet. Och flera av politikerna (och nationalekonomerna) förklarade hur det ligger till: om man sänker skatten (på t ex el) så blir priset lägre och därmed påverkas inflationen i rätt riktning. Skatten kan sällan eller aldrig sänkas annars, men när det gäller att påverka inflationen så verkar alla rörande överens om att skatten är långt ifrån helig. Den är ett instrument som alla andra.
Flera nationalekonomiska experter fick också uttala sig och de verkade säga samma sak, men påpekade också att det är viktigt att inte bara få ner priserna (dvs motverka prisökningen/inflationen) utan också att göra det på sådant sätt att efterfrågan inte ökar. Så priserna ska ner, men folk ska inte handla mer. För om de handlar mer så går priserna antagligen upp igen.
Lars Calmfors, en av Sveriges idag största kändisnationalekonomer, fick spela rollen som ärkeexpert, men han var lika tam som de andra. Visserligen är det svårt att sia om framtiden, men hur kan man som expert stå i rutan och säga att inflationen nog går ner men att “vi vet inte”, som han uttryckte det, “om inflationen biter sig fast”. Vad är det för dravel? Hur kan inflationen “bita sig fast”? Är det inte något som gör att priserna går upp - och som får dem att fortsätta gå upp?
Enklast är att förstå inflation, inte som att priser går upp, utan att pengars köpkraft går ner.
Jo, det är det förstås. Och det var den fråga som inte över huvud taget berördes i Agendas sorgliga 75 minuter: vad inflation är och var den kommer ifrån.
Enklast är att förstå inflation, inte som att priser går upp, utan att pengars köpkraft går ner. Priserna går upp för att pengarna blir mindre värda (inte tvärtom!).
Vad gör pengarna mindre värda?
Framför allt är det en orsak till detta: att det skapats massor av nya pengar som nu är i omlopp. Nya pengar får inte effekt omedelbart och alla priser påverkas inte i samma utsträckning eller på samma gång. Därför är det svårt att se vad anledningen är.
Det är ju faktiskt syftet med Riksbankens tvåprocentsmål: att pengar ska mista sin köpkraft.
Det är inte uppmätt prisuppgång som ger inflation, utan det är endast symptomet. Problemet är att pengar sjunker i värde. Om man tänker på detta sätt om inflation så blir det uppenbart varför det är dumt att sitta på högar av kontanter eller ha sparkonton - de sjunker i värde. Det är mycket bättre att sitta på grejor och tillgångar, som bibehåller sitt värde när pengarna blir mindre värda. Därför blir priset - mätt i pengar - högre.
Men det är ett problem som man inte vill låtsas om. För det låter väldigt otrevligt (och är otrevligt!) att pengar inte går att lita på för deras köpkraft faller. Men det är ju faktiskt syftet med Riksbankens tvåprocentsmål: att pengar ska mista sin köpkraft.
Så gissa var inflationen kommer ifrån…
Se även: Riksbankens inflationsmål gör oss fattigare, handel gör oss rikare
Både politiker och nationalekonomer talar hellre om hur de kan framstå som viktiga. Och det gör de när de kan fokusera på trixande istället för att lösa problem. För samtliga förslag, både från politiker och experter, handlade om att trixa med statistik - att med olika medel försöka få uppmätta priser (och i slutänden konsumentprisindex) att bli lägre. Därav att samtliga kan tänka sig att minska skatten, vilket sänker slutpriset, vilket i sin tur påverkar prisbilden och därmed inflationsstatistiken.
Betyder det att pengar återfår sin köpkraft?
Nej. Men det verkar lindra symptomen, i alla fall på kort sikt.
Verklig public service hade varit att faktiskt informera tittarna om vad inflation är och var den kommer ifrån. Men det är varken SVT, politiker eller nationalekonomiska experter intresserade av. I den mån de förstår detta, vilket inte heller är speciellt självklart. Det var pinsamma 75 minuter.
Text av Per Bylund, först publicerad på Cospaia.
