Föreställ dig att du är en affärsman från Sydkorea som landar i Berlin för ett viktigt möte en fredag eftermiddag. Du försöker boka in ett samtal med din tyska kontaktperson, men får till svar: "Jag har redan checkat ut för veckan! Vi kan pratas vid på måndag." Förvånad ser du dig om och inser att stadens kontor redan börjar tömmas, medan barerna fylls.

Välkommen till västvärldens arbetstidsparadox!

Mindre jobb, mer fritid – en trend i väst

Under de senaste decennierna har antalet arbetade timmar per anställd minskat i många västerländska länder. I synnerhet inom OECD-länderna har arbetstiden per sysselsatt sjunkit stadigt sedan 1970-talet. Idag är det danskar och tyskar som jobbar minst, medan länder som Chile och Sydkorea fortfarande kör på i högt tempo.

I Sverige var den faktiska arbetstiden per sysselsatt 1 440 timmar under 2022, vilket är betydligt kortare än den teoretiska arbetstiden på 2 080 timmar per år för heltidsanställda. Minskningen kan delvis förklaras av en ökning av deltidsarbete och andra faktorer som påverkar arbetstiden.

Men hur ser det ut i andra delar av världen? Jo, medan tyskarna landade på i snitt 1 340 timmar per år 2022, arbetade mexikanarna hela 2 255 timmar under samma period.

Konkurrensperspektivet: För lata för att hänga med?

Den minskade arbetstiden i väst kan ses både som en välsignelse och en förbannelse. På pluskontot finns bättre livskvalitet, högre produktivitet per timme och en mer balanserad tillvaro. Men samtidigt riskerar länder med kortare arbetsveckor att förlora marknadsandelar till konkurrenter där folk arbetar mer – och billigare.

Tänk dig en global arbetsmarknad där en fransman checkar ut efter 35 timmar, medan en vietnamesisk motsvarighet utan problem går upp mot 50. Om produktiviteten är lika hög hos båda, vem kommer att vara mest konkurrenskraftig? Företag i väst måste ofta kompensera med högre löner, högre skatter och mer komplexa arbetslagar, vilket kan göra dem mindre attraktiva på den globala marknaden.

Men är lösningen att vi alla börjar jobba som i Mexiko?

Nej, för det finns en viktig faktor att ta hänsyn till: längre arbetstid betyder inte automatiskt högre produktivitet. Tyskland och Sverige är bevis på att kortare arbetstid kan kombineras med hög effektivitet. Det handlar om smartare arbetsmetoder, bättre teknik och ett system där man får mer gjort på kortare tid.

Balansgången mellan fritid och framtid

Västvärlden står inför ett dilemma: Hur behåller vi en bekväm livsstil och kortare arbetsveckor utan att förlora konkurrenskraft? Nyckeln ligger sannolikt i att fortsätta optimera arbetsprocesser, investera i AI och automation samt utveckla flexibla arbetsmodeller där produktiviteten maximeras.

Kanske kommer framtidens arbetsmarknad inte handla om "vem som jobbar mest", utan "vem som jobbar smartast". Och då kanske den tyska affärsmannen på sin fredagseftermiddag faktiskt får njuta av sin öl – utan att tappa affärer till sin sydkoreanska konkurrent.

Frågan är bara: Hur långt hinner resten av världen ikapp innan vi märker det?

Arbetstid globalt

• Sverige (2023): 1 440 timmar/anställd: Arbetstiden i Sverige har varit stabil de senaste åren, och siffran för 2023 är densamma som för 2022. Detta inkluderar både heltids- och deltidsanställda.
• Tyskland (2023): 1 340 timmar/anställd: Tyskland behåller en av världens lägsta genomsnittliga arbetstider, vilket är oförändrat från 2022 till 2023. Detta beror delvis på starka fackföreningar och lagstiftning som stödjer balans mellan arbete och fritid.
• Mexiko (2023): 2 128 timmar/anställd: Mexiko har fortfarande en av de högsta arbetstiderna globalt, men siffran har minskat något från 2 255 timmar 2022 till 2 128 timmar 2023. Detta kan spegla små förändringar i dynamiken på arbetsmarknaden.
• Sydkorea (2023): 1 901 timmar/anställd: Sydkoreas arbetstid är oförändrad från 2022 till 2023. Trots reformer för att minska arbetstiden ligger landet fortfarande högt jämfört med många andra nationer.