Sent 1970-tal. Sveriges ekonomi som varit en av världen starkaste i början av decenniet befinner sig i stagnation. Budgetunderskott möts med snabba skattehöjningar. År 1965 var den genomsnittliga marginalskatten för en tjänsteman 47.8 procent, arbetsgivaravgiften 7.3 procent och momsen 6.4 procent. Tolv år senare betalar samma tjänsteman 75 procent i marginalskatt, samtidigt som arbetsgivaravgift och moms höjts till 27 procent, respektive 20.6 procent. Toppnivån för den högsta marginalskatten på 87 procent nås 1977.
Skattepolitiken saknar acceptans bland stora grupper, framförallt de med högre inkomster. Incitamenten för skatteflykt, med lagliga eller olagliga medel är enorma. Många företagare hamnar i en situation där det är mera lönsamt för dem att ägna sin energi åt skatteplanering än att utveckla sina företag. Entreprenörskap och ekonomisk brottslighet tycks gå hand i hand.
År 1978 presenterar Brottförebyggande rådet (BRÅ) en promemoria angående hur den växande kriminaliteten bland företagare bör bekämpas. Ett av förslagen är införandet av allmän revisionsplikt för aktiebolag. Så sent som 1975 hade liknande planer avfärdats eftersom de skulle innebära stora kostnadsökningar för företagen. Nu får idén emellertid politiskt stöd som leder fram till ny lagstiftning. 1982 blir allmän revisionsplikt för aktiebolag en av nyheterna i näringspolitiken vid sidan av inrättandet av löntagarfonder och fortsatta devalveringar av den svenska kronas värde gentemot utländska valutor.
Från den 1 januari 1983 åläggs alla nystartade aktiebolag att utse en revisor. 1988 utsträcks regeln till att också gälla äldre bolag. Syftet med revisionsplikten är tydligt – att stärka statens kontroll över företagen. Revisorernas uppgift är att granska att företagen redovisar korrekt till myndigheter och rapportera misstänkta skattebrott. I realiteten får de dock även rollen som rådgivande konsulter i frågor som rör redovisning och skatt.
Vid Sveriges EU-inträde 1995 tydliggörs skillnaden mellan reglerna för revision i Sverige jämfört med andra europeiska länder. Några EU-länder har aldrig haft någon revisionsplikt för aktiebolag med färre än 50 anställda och exempelvis Storbritannien avskaffade dessa regler runt millennieskiftet. Bland våra nordiska grannar var Danmark och Finland först med att anamma de europeiska synsättet på revision. När de båda länderna avskaffade kravet på revision för mindre aktiebolag 2007 var det inom EU endast Sverige och Malta som hade kvar allmän revisionsplikt.
Det svenska regelverket har skapat merkostnader för småföretagare på flera miljarder kronor årligen. Tillväxtverket, under dåvarande namnet Nutek, presenterade 2008 en omfattande studie av företagens administrativa kostnader för regelefterlevnad. Revision utgjorde inte mindre än 74 procent av de totala kostnaderna. Aktiebolag med färre anställda betalade enligt studien i genomsnitt 12 700 kronor per år för revision. Utslaget på de 270 000 befintliga aktiebolag som från och med 2011 har möjlighet att avstå från revision blir den sammanlagda kostnaden 3.4 miljarder kronor.
