I det synnerligen estetiskt lagda Japan är det gammal tradition att det yttre bör harmoniera med det inre. Det betyder i sin tur att omslaget till en gåva ska ge en föraning om innehållet och därmed bidra till att höja förväntningar flera grader på det fortsatta öppnandet.
På flera av Tokyos varuhus finns en avdelning som har till uppgift att ta hand om kundernas just inhandlade gåvor för efterbehandling. Personalen frågar kunden om vem som ska ha gåvan och varför just denna gåva. Därefter arbetar man fram en lämplig design av gåvans yttre som syftar till att bygga under förväntningarna vid överräckningstillfället.
Avsikten är att göra ceremonin minnesvärd, höja värdet av gåvan men också av respekt för mottagaren.
Låt oss ta ett ovanligt och vackert sjömätningsinstrument, som just blivit köpt för en nära vän som man varit med till sjöss. På avdelningen för inslagning av paket sveper man en tunn segelduk runt en låda av gammalt sjödränkt trä med instrumentet i, slår repstumpar som uppenbarligen kommit i kontakt med sjöväder om paketet och garnerar slutligen paketet med snäckor och lite torkad och doftande sjögräs. En sådan gåva kan bara inte undgå att väcka nyfikenhet och den blir garanterat hågkommen långt senare.
Micael Bindefeld är för de flesta känd som partyfixare med kändisstuk från 1980-talet. Genom sitt bolag Micael Bindefeld AB producerar han också inbjudningskort för ”events”, som filmpremiärer, kundträffar, kick offs och liknande. Affärsidén är att ”inbjudan ska ses som en del av helhetsupplevelsen vid ett event och ge en föraning om vad som väntar gästen”.
Micael Bindefeld och hans medarbetare ringar in kundens avsikt med evenemanget och försöker sedan finna något som kan förmedla känslan av det som väntar gästen. Utseendet på Bindefelds inbjudningskort är ofta annorlunda och kreativ men ändå underordnade hårda fakta som också finns med.
Den sociala koden till gästerna förmedlas så att de får en föraning om vad som väntar, förbereda sig och bygga upp förväntningar på detta. Bland en rad andra invitationer måste en inbjudan med nödvändighet sticka ut i brevhögen genom att vara någonting alldeles extra.
Av den anledningen har Micael Bindefeld AB gjort sig känt för sina extravaganta inbjudningskort. Man använder sig av material som kan associeras till kundens verksamhet och gärna lagda i lager på lager. Till filmpremiären på musikalen ”Evita” skickades krämfärgade inbjudningskort inlindade i silkespapper med tryck av sångtexter.
En annan inbjudan, på uppdrag av elektronikföretaget LG Electronics, trycktes på en platta av stål som fästs vid en botten av svart skumgummi.
I e-postens tid skulle inbjudningskort kunna ses som aningen uråldriga, men de uppfattas istället ha ett högre värde än tidigare. Inbjudningar som sänds med e-post visserligen utstrålar effektivitet men signalerar samtidigt en brist på fantasi och ansträngning. Kring postlådan vilar fortfarande ännu lite av magi och förväntan – vad ska måhända sticka ut idag?
Det går inte att förbise intrycket av att ett inbjudningskort producerat av Micael Bindefeld AB kan ses som ett konstverk med varaktigt värde.
Kanske man kan paketera budskap på samma sätt.