Det är ingen hemlighet att det finns ekonomiska risker förknippat med att vara företagare. Detta betyder inte automatiskt att alla affärsrisker är ekonomiska. Ändå inkluderar utbildningar om ekonomi, företagande etc, som regel inte sociala och känslomässiga risker – utan bagatelliserar dessa.

Det eviga praktiska testandets paradis

Där det finns ovisshet och handling, finns experiment

Entreprenörskap är både ett ekonomiskt experiment och ett socialt sådant.  

Det ”experimentella” i det hela bottnar i att livet som företagande inkluderar både yttre ovisshet och inre osäkerhet. 

Om man vet med absolut säkerhet hur saker kommer att gå så är det nämligen varken en risk, investering eller ett experiment. 

Detta förhållande är symmetriskt. Det vill säga det omvända gäller också: Om vetskapen och möjligheten finns att ett initiativ inte blir som man tänkt sig, och man ändå går vidare och gör det, så innehåller den handlingen något mått av risk, investering och experiment. Handlingen rymmer också ett socialt inslag och (förutsatt att man inte är en AI eller annan slags dator)  – ett emotionellt element. 

Det är därför kanske väldigt talande att "Initiativkapitalister", "Handlingsinvesterare" och dylikt inte är något som existerar i det internationella samhället. Är det entreprenörerna som passar in på beskrivningen "handlingskapitalist" kanske?

Är entreprenörer (som ju är rika på initiativ) 'Handlingskapitalister'?

Den bransch som kallar sig "riskkapitalister" talar i alla fall tyst om att man verkar ha lånat sina termer från psykiatrin när det gäller att beskriva förhållningssättet till investeringar. "Aggressiv" heter nämligen eufemismen som används i dessa kretsar för när man vågar investera i "högrisksatsningar". Med andra ord: omskrivningen för när man inte har garantier för hur framtiden kommer att bli och "ändå" vågar satsa på en möjlighet.

Motsatsen till "aggressiv", påpekade den tysk-amerikanske psykoanalytikern Erich Fromm (1900–1980) är "ängslighet" (fobi). 

Varför skulle det vara aggressivt att våga något? Skulle folk utanför investeringskretsar säga det om personer som har inställningen att: ”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert.” (Nej det var inte Pippi Långstrump/Astrid Lindgren som sade eller skrev det).

Avslöjande språkbruk

Kanske är det således inte så konstigt, att i det latenta valet mellan att prata om emotionell (”inre”) osäkerhet eller att prata om saker i omvärlden som kanske inte blir som man tänkt, så är det regelmässigt den yttre ovissheten som diskuteras – och då med särskilt fixering på det finansiella. ...

Eller är pengar ett annat ord för känslor? 

Även gällande nyföretagande så kretsar artiklar, böcker, debatter, utbildningar, diskussioner, etc, (kanske till övervägande del) kring hur mycket pengar man riskerar att förlora om man startar eget, hur mycket det kostar i skatter och annat att driva företag och eventuellt om det är värt att lämna den fasta inkomstens kattguldsgyllene bur.  

Men livet är inte så simpelt att det kan reduceras till en fråga om valet mellan löneslaveri eller egenanställning; eller inkomster visavi förluster. 

Även fast den emosociala ovissheten inte kalkyleras in i analyserna (förmodligen för att man underförstått och undermedvetet skäms för att komma in i det spåret) så är det en dimension som kanske borde utforskas djupare om man vill stimulera företagandet i landet.

Emotionella Molotov-cocktails

”Tänk om jag gör bort mig?” är ju en väldigt stark kraft – till och med kanske i de flesta vardagsbeslut. 

Det händer dagligen att människor i olika sociala situationer till och med gör sig själva eller andra illa (fysiskt eller på andra sätt) för att inte tappa ansiktet och för att därmed ”bevisa” att de står över sociala pinsamheter.

Även materiellt välbeställda människor  som inte behöver oroa sig för att behöva hamna på ”fattighuset” ifall egenföretagandet skulle bli ett fiasko, har spärrar som gör att de vill undvika just det sistnämnda – dvs publika ”misslyckanden”. 

”Tänk om jag gör bort mig?” är en väldigt stark kraft. 

Enligt Läkartidningen är social fobi en överdriven rädsla för att bli negativt bedömd i sociala situationer. Det är ett mycket vanligt ångestproblem som drabbar runt 10 procent av befolkningen (1 miljon människor i Sverige 2020).

socialt ångestsyndrom inkluderar en stark ängslan för att hamna i fokus för uppmärksamheten. Det startar vanligen i tonåren och kan leda till ett liv genomsyrat av socialt undvikande.  

Social fobi kan vara mycket handikappande. En person med socialt ångestsyndrom skyr sociala situationer som innebär kritisk granskning eller värdering, trots att individen inser att den rädsla som sådana situationer ger upphov till är överdriven eller orimlig. 

Rädslan för att visa nervositet, bli förödmjukad eller bete sig pinsamt tar över det sunda förnuftet och leder till ett  undvikande beteendemönster. 

Beskrivningarna utgår bland annat från kriterier i DSM ( "Diagnostic and statistical manual of mental disorders") som är ett internationellt använt amerikanskt system för diagnos och klassifikation av psykiska störningar.

DSM-Kriterierna råkar också beskriva vad som kan vara en bromskloss för entreprenörskap. Dels med anledning av de sociala fobierna i sig, dels för att det fortfarande finns ett normativt stigma runt psykiska störningar. 

Man behöver hur som helst varken vara egenföretagare eller legitimerad psykolog för att förstå att obehag gällande att "visa nervositet, bli förödmjukad eller bete sig pinsamt"  är en del av entreprenörers liv. Vilket kan vara en sannolik koppling bakom att många människor med affärsidéer och entreprenöriella drömmar drar sig för att starta eget. 

Sammanfattning:

Entreprenörskap är ett ”minfält” av tuffa emotionella beslut kopplade till vår relation till människor och oss själva, inte – som det ständigt är fokus på, till anställningstrygghet och pengar.

Den sociala dimensionen i företagande för med sig, eller "triggar" ett flertal fobier, vilket kan vara ett av de många underliggande skälen till att många tvekar att våga språnget när det gäller att bli egna företagare.

Livet som företagare, särskilt om man måste ”sälja in sig” för att få med sig investerare, kunder, pressen etc, innehåller en emotionell Molotov-cocktail av allt som en person drabbad av socialt ångestsyndrom är (medvetet eller undermedvetet) skräckslagen för: Vanliga ångestskapande situationer är nämligen att "tala inför andra, möta nya människor eller t ex äta eller skriva sitt namn i andras människors åsyn.”

Med anledning av kombinationen av inre osäkerhet och yttre ovisshet är företagande i hög grad ett socialt experiment.