Startsida
av Jan Groth
Jan Groth
Stockholm
0 foruminlägg
2 artiklar
Den 14 november 2020 sänder regeringskansliet ut ett pressmeddelande vari man tillkännager att Gårdsförsäljning av alkohol ska utredas. Beslutet tas gemensamt av regeringen tillsammans med Liberalerna och Centerpartiet. Allt i enlighet med den så kallade januariöverenskommelsen. Till utredare utses Elisabeth Nilsson, landshövding med mångårig erfarenhet och allmänt ansedd som landsbygdsvänlig.

 

Fler än 870 företagare, och mer än 5500 anställda spridda över hela landet välkomnar initiativet. Äntligen ska frågetecknen rätas ut. Framtiden förefaller mer hoppfull. Eller?

Tyvärr måste man redan i direktiven tvivla på hur seriöst uppdraget är menat. Bland annat beskrivs att: ”I Sverige är det enbart Systembolaget som får bedriva detaljhandel med alkoholdrycker med en alkoholhalt som överstiger 2,25 volymprocent.” dir 2020:118. 

Skrämmande ignorant om regeringen missat att det redan idag saluförs öl och cider, med en alkoholhalt på upp till 3,5 volymprocent, från gårds- och hantverksbryggerier. En bra bit från monopolets portar.

Vilken annan utredningen, beställd av regering, skulle redan i direktiven skötas med en så uppenbar nonchalans?

Vad är det då Elisabeth Nilsson med bistånd av expertgruppen förmodas utreda? Möjligheten att luckra upp en föråldrat och överspelat monopolförförande? Tillgodose en växande efterfrågan (fler än 100 tusen turister varje år)? Försöka uppfylla en fullt realistisk vision? Eller; nämligen prova på att förändra innebörden av själva ordet monopol?

 

”Monopol föreligger då det bara finns en säljare av en viss vara eller tjänst. Det står i rak motsats till konkurrens”. - Ekonomifakta

I direktivet står det uttryckligen att utredningen ska undersöka om monopol är förenligt med dess motsats. Hitta ett revolutionerande metod att äta kakan och samtidigt behålla den intakt. Byta monopol, mot, ja, monopol 1.0. Hänger ni med? 

George Orwell hade inte kunnat formulera det bättre.

En i meningen omöjlig uppgift.

 

Expertgruppen som ska vägleda Elisabeth Nilsson utgörs av: Producenter av vin och öl, Visita (besöksnäringens centralorganisation), samt Lantbrukarna som tillsammans får representera de så kallade intresseorganisationerna.

– Varför Whisky, Akvavit och Gin inte anses salongsfähiga 2021, är minst sagt oklart, säger Thomas Larsson styrelseledamot i Sveriges Producenter av Alkohol SPA, och lägger till:

 – Inte mindre än 80 av de drygt 850 alkoholproducerande företagen ägnar sig åt destillation, och flertalet av dem befinner sig långt från storstäderna, i många fall norr om Dalälven, besökarantalen är höga och intresset mycket stort, avslutar han.

I tillägg bör man veta att destillerierna utgör nära nog 90% av statens skatteunderlag från Sveriges alkoholproducenter. Men tillåts alltså inte medverka när väsentliga delar av deras framtid ska utredas.

När Regeringskansliet får frågan om hur det kommer sig att destillerierna inte finns representerade i expertgruppen, svarar Sofia Brändström, pressekreterare hos Lena Hallengren, god dag yxskaft. I ett kort mejl beskriver hon att utredarna visst har tillåtelse att vända sig till destillerierna. Jo, det förstår nog alla, men svaret förklarar inte orsakerna till varför regeringen inte anser att destillerierna tillhör intresseorganisationerna och därmed berättigad representation i expertgruppen.

Eventuellt hör det ihop med att det under ett förberedande möte i socialdepartementet, beskrivs att det i Stockholm skulle finnas inte mindre än 30 destillerier! Och att detta faktum utgör en grund för att det inte alls handlar om landsbygd eller gårdsförsäljning. 30 spritproducenter i centrala Stockholm minsann! En minst sagt anmärkningsvärd siffra. Ingen på departementet ifrågasatte siffran när den kastades fram, varpå det fortfarande finns en utbredd övertygelse avseende antalet spritproducenter i huvudstaden.

Destillerier ute i landet har inte sällan sitt säte i Stockholm. Därav ansamlingen av destilleriföretag i Stockholm. Men det är, som departementet naturligtvis vet, någonting helt annat. Återigen en iögonfallande ignorans.

I den av departementet utsedda expertgruppen, ingår även representanter från IOGT NTO, Konkurrensverket, Systembolaget, CAN, och Folkhälsomyndigheten. I procent är dock jurister med inriktning på EU-rätt i majoritet.

Om Thomas Larsson uttryckte sin förvåning över att Lena Hallengren uteslutit 10 % av de berörda företagen, kan man med samma förundran se på Systembolagets medverkan. Vilken expertkunskap sitter de på? Förutom att effektiv köpa in billigt och sälja dyrt. En inte alldeles oviktig kompentens, även om den underlättas en hel del av monopolställningen, men fullständigt ovidkommande för utredningen. Chefsjuristen, anställd på Systembolaget borde väl i rimlighetens namn, utgöra en remissinstans, när den tiden väl kommer.

Vill då svenska folket, om det blir lagligt, köpa med sig en flaska i samband med ett besök på en vingård, ett destilleri eller bryggeri? Enligt en undersökning, genomförd av Axiom Insight, beställd av bland annat LRF Lokal Mat & Dryck är det endast 11 % av de tillfrågade som helt är emot att Sverige ska tillåta gårdsförsäljning. När frågan inkluderar eventualiteten att detaljhandelsmonopolet skulle vara hotat, är det fler som är negativa till gårdsförsäljningen. Men flertalet anser alltså att det vore rimligt om de får möjlighet att köpa med sig en kluckande souvenir från något de redan uppenbarligen visat intresse för.

Men hur går det med folkhälsan, ekar det mellan stolsraderna.

Vännerna ute i Europa kan överhuvudtaget inte förstå att Sverige (av många ansett som ett föregångsland vad gäller välfärd) utan oro för människors välmående tillåtit den fria marknaden att ta över vården, skolväsendet och apoteken, i deras ögon helt livsavgörande funktioner och grundpelare för trygghet och hälsa. Medan möjligheten att stanna till hos en vinbonde eller en ölbryggare för att köpa en souvenir däremot omedelbart skulle utgöra en fara för folkhälsan, förvånar dem högligen.

De häpnar, européerna, kan jag meddela.

Gårdsförsäljningen av alkohol är egentligen ingen stridsfråga. Svenska folket välkomnar initiativet, näringsidkarna ser fram emot en uppluckring av det stelbenta försäljningsmonopolet samtidigt som man är beredda att dela ansvaret, och en majoritet i Sveriges riksdag önskar få det genomfört.

Varför sker det då inget?

Beror det på Sveriges rädsla för att EU ska underkänna oss som plikttrogen medlemsnation, att vi ska kallas in till Ursula von der Leyens kontor för en uppläxning? Men allvarligt talat, med tanke på vad parlamentet och kommissionen har att jobba med, vore det väl minsta sagt en sensation om EU:s jurister inte godkände, åtminstone under en överskådlig tid, ett förslag som de olika intressegrupperna i Sverige ställer sig bakom.

Men var är det då som hindrar oss för att lägga ett begripligt och rättvist förslag till riksdagen i slutet av detta år?

Låt mig gissa. Hindret består i en närmst religiös syn på Systembolaget.

Yttermera är det bekymmersamt, för att inte säga skrämmande att läsa vissa debattörer som uttalat sig i frågan om gårdsförsäljning. På DN debatt den 10:e december 2020, framställs företagarna i Sverige som en grupp skrupelfria lycksökare och halvkriminella element. Summan av artikelförfattarnas resonemang består i att huvuddelen av de företag som producerar alkohol ovillkorligen kommer ägna sig att sälja billig fulsprit, så fort chansen ges.

Varför målas det upp en så fördomsfull bild av småföretagare? Och var har de fått den bilden ifrån?

Finns det då inte en risk att några skuggfigurer framträder och uppför sig illa om gårdsförsäljningen genomförs? Jo, det förefaller troligt.

Men återigen; hur kommer det sig att vi fordrar en 100% garanti av företagare som producerar alkohol, medan vi tillåter en viss mängd oseriösa härja fritt i andra sektorer. Missförhållanden och beroenden inom spel är vida kända, men trots detta är de få som ropar på att återinföra spelmonopolet. Men om misstanken finns att någon, någon gång, i framtiden skulle missförstå ansvaret för hur försäljning av mellanöl ska skötas, ja, då är det ingen idé att ge någon chansen.

Beröringsskräck var ordet.

Vid två tidigare tillfällen har av regeringskansliet beställda utredningar genomförts i ämnet. I ett delbetänkande 2010 formuleras följande: ”Utredningens slutsats är att det går att införa gårdsförsäljning under de angivna förutsättningarna.” SOU 2010:98 

Trots denna uppmuntrande skrivning, konkluderades att:

”Alkohollagsutredningen landade i slutsatsen att gårdsförsäljning EU-rättsligt inte är förenligt med detaljhandelsmonopolet och därför inte bör tillåtas.” citat ur dir 2020:118

Om man sedan söker i Socialdepartementets register över slutbetänkande från 2010 rörande utredningen om Gårdsförsäljning, upptäcker man endast ett kort konstaterande att det inte föreligger några hinder att servera alkohol till de gamla på särskilda boenden(!). S 2010:03

Så utsikten att vi om några år, under ett besök på ett bryggeri eller destilleri i Sverige, från ansvarsfulla företagare får köpa med oss ett smakfullt minne är nog tyvärr noll. 

Förslagsvis besöker vi istället våra nordiska grannar för att där ta del av en levande landsbygd.

Se även: Dags att stänga Systembolaget. Omedelbart.


Visa kommentarer 0
Du måste registrera dig som medlem för att skriva en kommentar.. för att registrera dig som medlem.