Hela idén med civilisationen är att framtiden är möjlig att påverka i en riktning som är så bra som möjligt för de allra flesta. Människans intellektuella förmåga skiljer sig från de flesta andra arter genom att kunna utveckla en bild av en framtid som upplevs som verklig trots att den ännu inte har inträffat och som ett antal filosofer, fysiker och tänkare noterat – kanske aldrig kommer att inträffa eller i alla fall inte som vi tänkt oss.
För företag och finansiella institutioner innebär framtiden såväl risker som möjligheter för hur de lyckas att klara den uppgift som de är fokuserade på – att producera och ackumulera pengar – och helst så mycket och fort det bara går.
Det är inte ovanligt att en beskrivning av företag och finansiella marknader som fokuserade på produktion och ackumulation av kapital till avfärdas med att vara en marxistisk och därmed omstörtande och närmast kommunistisk analys men i själva verket är det en hela en fråga om en kapitalistisk konsekvens av att det möjliga. I det ligger varken något konspiratoriskt eller särskilt omstörtande.
Att producera och ackumulera pengar är exakt vad företag och finansiella marknader är skapade för, styrda mot, och dessutom mäts i relation till. Och analogt med det är det vad sparare, ägare, ledningar, politiker, pensionärer och andra som är beroende av välstånd, välfärd och tillväxt förväntar sig att de ska göra. Det betyder inte att företag och finansiella marknader inte kan skapa andra värden eller leda till andra mer eller mindre avsiktliga konsekvenser. Det innebär bara att pengar och finansiella värden kommer vara den prioriterade verksamheten.
För att CSR ska kvalificera sig som strategiskt relevant område är det ett rimligt krav att det ska vara möjligt att härleda någon form av orsakssamband där det är möjligt att visa att såväl produktion som ackumulation av pengar påverkas på ett tillräckligt omfattande sätt att det går att förutsäga.
Det lilla kruxet är att just det orsakssambandet har haft väldigt svårt att visa upp någon form av systematisk generisk art. Exempel som är avvikande finns och är oftast välkända. Men i ett strategi perspektiv kan det lika gärna vara frågan om en differentieringsstrategi vilket då är en fråga om att exploatera förmågan att vara annorlunda snarare än att vara socialt ansvarig. Än sen då kan man tycka, vad är problemet med det – det är ju som sagt en fungerande strategi som leder till pengar och var inte det målet?
Problemet är att om målet med CSR och socialt ansvar är att civilisationen eller idéer om en hållbar utveckling ska fungera bättre måste större delen av alla företag och finansiella institutioner engagera sina resurser och då är det omöjligt att vara differentierad och avvikande.
Det ska inte tolkas som att det är något problem att det finns företag som använder CSR som ett sätt att differentiera sin verksamhet för det är det inte. Men det har ingenting att göra med hur världen kommer att utvecklas vad avser hållbarhet att göra.
CSR – som clicktivism – låg risk aktivism som känns bra men inte leder dit det var tänkt.
Men det behöver inte heller betyda att det inte existerar ett samband eftersom forskning är beroende av publik information och i den mån något företag har identifierat ett orsakssamband som visar att det faktiskt uppstår en bättre avkastning på ett sätt som är mer än tillfälligheter kommer de antagligen inte att publicera den insikten. Vad som har avgörande betydelse för att producera pengar brukar kvalificera sig som affärshemligheter eftersom det i så fall kommer att leda till att företaget kommer att värderas högre än sina konkurrenter.
När företags förmåga att omsätta CSR värderas av finansiella aktörer är det vanligt att man byter bokstavskombination till ESG - Environmental Social & Governance.
Förenklat kan bokstavskombinationen beskrivas som hur väl företaget kan hantera sin externa påverkan omräknat i pengar.
Att hävda att ESG är lönsamt är att hävda att det är mer lönsamt att ta på sig högre kostnader än man måste och dessutom bygga system och kapacitet att göra det än att låta bli å andra sidan är det vad som sker vid varje investering.
I den undersökning av hur området SRI – Social Responsible Investments utvecklas i Europa som presenteras årligen framgår att integration av sociala och miljömässig hänsyn i finansiell analys ökar svagt i Europa som helhet men i Sverige, och de övriga nordiska länderna och Belgien minskar integrationen av sociala och miljö relaterade frågor i de finansiella analyserna drastiskt.
Samtidigt som de nordiska länderna och Sverige skiljer ut sig genom att integrationen av sociala och miljörelaterade frågor från de finansiella aktörerna minskar är Sverige det land där flest företag redovisar enligt den globala standarden för hållbarhets redovisning GRI, Global Reporting Initiative.
Så i takt med att intresset för att producera information om hur företagens ESG arbete ökar via GRI redovisningar minskar samtidigt intresset för samma informations praktiska omsättning i verkligheten.
Det är lätt att få ett intryck av att det som pågår har mer av PR strategiskt imperativ än något annat över sig eller att det strategiska förhållandet till CSR relaterade frågor är på tillbaka gång och kommer att minska i verklig betydelse.
Nyligen presenterades den första globala undersökningen av SRI som någonsin gjorts och den visar att förmågan att integrera CSR relaterade frågor i finansanalysen är det näst största området för hur finansiella marknader börjar anpassa sig till en ny verklighet.
Där framgår att i såväl Europeiska som globala perspektiven är integration som sagt på andra plats och kommer med stor sannolikhet att växa om det exkluderande perspektivet i en allt accelererande omfattning.
Den utvecklingen innebär ackumulerat kapital runt om i världen har, av olika anledningar och strategiska val identifierat sociala och miljömässiga frågor som finansiellt strategiska frågor till skillnad från de flesta svenska finansiella aktörerna.
Exakt varför de finansiella aktörerna agerar som de gör kommer de med stor sannolikhet inte att berätta eftersom det vore att lämna ifrån sig affärshemligheter. Men det vi vet är att de numera integrerar allt mer av sociala och miljömässiga frågor i sina analyser.
Exakt vad det betyder för enskilda företag är även det väldigt olika och i de fall de är framgångsrika kommer du käre läsare inte att få höra det på konferenser och i andra forum.
När någonting oavsett vad går från att vara generiskt till verklig konkurrens upphör också ambitionen att vitt och brett berätta om allt som sker.
I Sverige har vi fortfarande konferenser, frukostmöten och ett stort fokus på att reda ut hur olika redovisningsstandarder ska användas. Men snart kommer det att vara tystare och tystare. Snart kommer även Sveriges företag att inse att i den mån de verkligen har integrerat CSR i sin verksamhet kommer det inte att vara något de vill berätta så mycket mer om än att så har skett och det kommer att märkas på att deras verksamheter fungerar effektivt.
I den mån vissa företag eller finansiella institutioner inte integrerat CSR kommer tystnaden också att lägra sig men av andra orsaker.
