Jag har sedan länge fascinerats av grupper och deras processer och kanske framförallt av hur en grupp faktiskt utvecklas till ett team. Så vad är skillnaden? Jo, en grupp är en samling människor som av någon anledning befinner sig tillsammans, kanske en grupp kollegor. Men för att de ska kunna bli ett team, som arbetar effektivt tillsammans och som kommunicerar, producerar och levererar, behöver de gemensamma mål och verktyg för att komma dit.

För några år sedan valde jag att fördjupa mig i ämnet och kom då i kontakt med Susan A Wheelans teori The Integrated Model of Group Development (IMGD). Wheelan bygger sin modell på ett antal studier av fler olika grupputvecklingsteorier (Firo, Tuckman m.fl.) och konstaterar att en grupps utveckling är beroende av flera olika faktorer som normer, kommunikationsmönster, relationer och ledarskap. Metoden är forskningsbaserad och validerad med såväl amerikanska som svenska data.

Utifrån teorin finns sedan ett verktyg, GDQ (Group Development Questionnaire) som mäter saker som:

• Upplever individerna att de tillhör gruppen och känner de en trygghet i det?
• Upplever gruppen att den behöver en tydlig ledning?
• Finns det tillräckligt med struktur för att gruppen ska kunna samverka?
• Pågår det maktkamper inom gruppen?
• Är mål och arbetsstrukturer tydliga?
• Används ledaren som en resurs i teamet?
• Finns det effektiva besluts- och utvecklingsstrukturer?

Med svaren på dessa frågor kan man, som certifierad GDQ-användare, sedan göra en analys av i vilken av Wheelans fyra grupputvecklingsfaser gruppen befinner sig och vilka åtgärder som krävs för att komma vidare.

Fas 1- tillhörighet & trygghet, gruppen är ledarberoende
Fas 2 - opposition & konflikt, gruppen är ledarmotberoende
Fas 3 - tillit & struktur, gruppen är ledaroberoende
Fas 4 - arbete & produktivitet, alla kan leda och ta och ge ansvar.

För att bli en riktigt effektiv och produktiv grupp, alltså ett team, krävs att man uppnår fas fyra, vilket forskningen visar att bara 20 % av alla grupper gör. En grupp med många konflikter och stort missnöje tenderar att fastna i fas 2.

I alla faserna så är individerna oftast tvungna att leverera och vara produktiva och gör också detta, men ett team på riktigt blir det först i den fjärde fasen.

Grovt förenklat kan man tycka, och så är det ju ofta med teorier, men när man tillämpar dem på specifika grupper med specifika problem och svårigheter, så är det här ett bra verktyg tycker jag.

Det jag gillar med Wheelans modell är att den har ett gruppfokus som gör det lättare att se att det som händer i gruppen vanligtvis inte handlar om enskilda individers brister utan att människors beteende är ett resultat av den fas där gruppen befinner sig i, alltså att de är beroende av varandra. Gruppen som helhet kan då ta ansvar för sin utveckling. Ingen behöver pekas ut som si eller så, men alla blir medvetna om att det finns ett gemensamt ansvar för att utvecklas. Detta är en av nycklarna när det gäller grupputveckling. Wheelan har bl.a. skrivit boken Att skapa effektiva team som jag varmt rekommenderar som handbok i ämnet.

Skulle du vilja läsa mer så hittar du info, på engelska, här.