Här är åtta tankar som ofta snurrar i huvudet på din personal – men som sällan sägs högt.

1. ”Vi vill inte ha fler fruktkorgar – vi vill ha riktiga förbättringar.”

Det är gulligt med pingisbord, flexibla fredagar och den bästa mörkrosten från Bolivia. Men vi vill hellre ha tydliga mål, bra verktyg, bättre kommunikation och vettig arbetsbelastning. Företagskulturen sitter inte i snacks och förmåner, den sitter i vardagen.

2. ”Du avbryter oss när vi faktiskt gör jobbet.”

Du kommer in med nya idéer, små påminnelser och spontana frågor – mitt i vår fokuserade arbete. Vi nickar, men samtidigt tappar vi lite av vårt flow varje gång. Allt är inte bråttom bara för att det just nu dök upp i ditt huvud.

3. ”Vi har inte tid att hinna med all din entusiasm.”

Vi gillar att du är visionär. Men varje ny grej du slänger in innebär mer jobb för oss – på toppen av allt vi redan har. Din inspiration = vår arbetsbelastning. Det vore trevligt om du ibland frågade: ”Vad behöver ni för att orka det här?”

4. ”Det vore kul att få höra något positivt.”

Du är snabb med att påpeka när något inte blev som du tänkt. Men när det flyter på, är du tyst. Vet du hur långt en enkel ”Bra jobbat” kan ta oss? Lojalitet byggs inte av kritik, den byggs av bekräftelse.

5. ”Vi låtsas förstå, men vi fattar inte.”

Du pratar i termer som ”pipeline”, ”pivot”, ”synergieffekt” och ”agil process”. Vi nickar, men tänker samtidigt: Va? Vi frågar sällan vad du menar för ingen vill ju verka korkad. Men vi behöver tydlighet – inte management-bingo.

6. ”Jag ser vilken som är din favorit.”

Du kanske tror att du är neutral. Men vi ser vem du ger mest uppmärksamhet, tålamod och förtroende. Vi andra får nöja oss med korta svar. Det skapar tyst ilska och slitningar i teamet.

7. ”Vi pratar om dig – mer än du tror.”

Inte elakt, men vi analyserar dig. Hur du sa det där på mötet. Om du var stressad. Om du verkar nöjd. Du sätter tonen – vare sig du vill det eller inte. En halvtaskig kommentar från dig kan färga hela dagen. Du är viktigare än du tror.

8. ”Jag har ingen aning om vad du vill att jag ska prioritera.”

Du säger ”allt är viktigt”. Vi hör: ”Gör allt samtidigt.” Och det går ju inte. När kastar bollar i huvudet på oss i varje möte, utan att säga vilken som är viktigast, blir det magkänslan som tar över. Ibland blir det vad det blir.

Att vara chef är svårt, men det kan det även vara som medarbetare.

Så vad är då lösningen?

Floskeln om att skapa en kultur där människor känner sig sedda och öppet kan prata med alla, inklusive chefen, är trots allt inte bara en floskel.

Att börja lyssna, verkligen lyssna, för att förstå - det är en bra början som räcker långt.