Bäst på att rekrytera personer var Singapore där 48 % av arbetsgivarna svarade ja på frågan om de arbetade aktivt för detta. Hong Kong kom tvåa med 24 %. Österrike 21 %. Kina 18 %.
Sämst på att rekrytera och behålla äldre personer i sin organisation var Grekland med 5 %, Sverige med 4 % och sist Polen med 3 %!
Men vem är då ”äldre arbetskraft” i den här undersökningen, där Sverige var näst sämst av 28 länder? Jo, alla som har fyllt 50 år. Alltså människor som har enligt nuvarande regler bör arbeta tills de fyller 65 år. Upp till 15 år till! Och till detta förslaget om att alla bör arbeta till 67 års ålder!
Varför är arbetsgivarna så motvilliga att anställa äldre? Är det pensionsreglerna, LAS eller en allmän attityd om att äldre arbetar sämre? Eller är det en allmän åldersdiskriminering som vi har implementerat i Sverige? Krafttag behövs för att förändra attityderna mot 50+!
Eller är lösningen då attitydsförändringar inte sker på kort tid kanske att förbättra och förenkla reglerna för att starta företag? Om det blir enklare att starta företag kan nya jobb skapas! Kanske de som är 50+ och startar företag lättare ser potentialen att anställa andra äldre! Och kan därigenom på sikt skapa en attitydsförändring i samhället om att 50+ fortfarande duger!
Jag blir inte riktigt klok på arbetsmarknadslagarna.
Idag anställs (framförallt ungdomar) utan lön eller med konstiga lönevillkor (tele försäljning). Man erbjuder någon form av s.k. utbildning och sedan utnyttjar man ungdomarna som rena anställda att jobba utan lön (ICA skolan). Då gäller plötsligt inga lagar? Men när det gäller seriösa jobb då blir det genast ett problem med t.ex. LAS. Hur hänger det ihop egentligen?Kanske det är nutidens klassfråga? Se mer...
Eftersom vi ändå betalar in rätt ordentligt med skatter finns knappast utrymme över i ett småföretag att "chansa". Får man in fel person blir det verkligen inte roligt.
Alla skötsamma och hårt arbetande människor förlorar i dag på LAS om dom blir av med jobbet. Det har ju tagit bort möjligheten för folk Att få "visa vad man går för". När jag var ung erbjöd jag till och med mig att komma och jobba gratis ett par veckor för att visa vad jag kan, jag fick jobbet och lön också.
Attityden i dag tycks vara att folk hela tiden pratar om vilka rättigheter dom har, aldrig sina skyldigheter. Det pratas också mycket om vad politikerna ska göra eller vad arbetsgivarna ska göra åt diverse problem. Det är ju faktiskt den som inte får jobb som äger problemet, ingen annan. Man får göra sig anställningsbar tycker I alla fall jag. Äldre, yngre eller invandrare eller vem som som helst behöver bara ETT JOBB och att själv sälla sig till en grupp som har svårt att få jobb är kanske en enkel ursäkt.
Attitydförändringen som måste till sitter på ett personligt plan. Man kan inte springa omkring att tro att alla andra ska ändra på sig så jag ska se bättre ut. När vi i Sverige kollektivt inser att Pappa / Mamma staten inte kan lösa allt åt mig så har vi löst mycket som är snett i Sverige.
Duger JAG som är 50+ i arbetslivet får jag väl gå ut och visa det 🙂 Se mer...
Laars Se mer...
Det kanske är så att 55+ bara kan komma tillbaka via bemanningsföretag vilket bara blir dyrare och är en sämre deal för både arbetsgivare och arbetstagare. Kanske man också borde se över och tydliggöra vilka anställningsavtal som vore lämpliga för "äldre" arbetskraft. Kan det ligga problem där? Se mer...