Vårt välfärdssystem utformades när en tillsvidareanställning på heltid var normen och arbetsföra personer snabbt kunde hitta passande jobb. Idag möter vi en globaliserad och digitaliserad verklighet där AI fortsätter att förändra arbetsmarknaden. Att i det läget klamra sig fast vid gårdagens lösningar är att sticka huvudet i sanden.

Dagens system är en återvändsgränd fylld av ineffektiva fällor:

• Arbetslöshetsfällan: När ekonomiskt bistånd prövas mot varje intjänad krona skapas en marginaleffekt på 100 procent. Den som tar ett osäkert gig-uppdrag riskerar sin grundtrygghet. Det är ett systemfel som motverkar arbete.
• Arbetsfällan: Människor slits idag ut psykiskt snarare än fysiskt. Många stannar i arbeten de mår dåligt av för att de inte vågar lämna för att förverkliga en affärsidé eller ta en visstidsanställning någon annanstans.
• Ensamhetsfällan: Bidragssystem som straffar den som flyttar ihop med någon leder till sämre resursutnyttjande av bostäder och en absurd kontrollapparat där socialtjänsten i värsta fall räknar tandborstar vid hembesök.

Det är dags att ersätta det resurskrävande och behovsprövade skyddsnätet med ett ovillkorligt golv i form av  en svensk modell för basinkomst.

Kritiker av basinkomst säger att det är omoraliskt att ge pengar till de som inte arbetar. De glömmer att detta sker även i vårt nuvarande system. De bortser också från att samhällets välstånd skapas av mer än lönearbete. Basinkomst till alla synliggör värdet av det obetalda arbete som utförs i hemmet, föreningslivet och omsorgen om närstående. Ett arbete som i dag varken syns i BNP eller berättigar till pension.

Som ekonomen Thomas Straubhaar framhåller är det en fråga om god ekonomi: en transparent utbetalning till alla är ett effektivt sätt att använda skattebetalarnas pengar. 

Jag skulle vilja se ett experiment där en kommun, gärna i samarbete med akademin, ger alla kommuninvånare – utom de som får barnbidrag eller pension – en basinkomst på 4000 kronor i månaden. För att göra experimentet kostnadsneutralt får deltagarna en motsvarande reducering av jobbskatteavdrag, bidrag eller skattereduktioner kopplade till kapitalinkomster och ränteutgifter.

För den med stabil lön blir effekten endast administrativ. För den arbetssökande bryts däremot marginaleffekterna; varje arbetad timme eller sålt uppdrag lönar sig och byråkratin minskar.

Om experimentet går bra kan basinkomsten höjas till summor som gör större skillnad.

Oron för att en basinkomst skulle leda till minskat lönearbete får inget stöd i internationell forskning. Tvärtom visar pilotstudier att människor fortsätter arbeta, men att tryggheten ger dem möjlighet att studera vidare eller ta ett större ansvar för barn och äldre anhöriga. När den akuta överlevnadsstressen minskar, minskar också kriminaliteten medan entreprenörskapet ökar. Dessutom visar studierna att hälsan förbättras. Att investera i människors trygghet är en av de mest lönsamma affärer ett samhälle kan göra.

Sverige har redan de finansieringsverktyg som internationella ekonomer föreslår, såsom progressiv skatt och moms. Genom att använda dessa verktyg mer strategiskt kan vi bygga ett folkhem som är ekonomiskt sunt och som samtidigt ger varje medborgare förtroendet och tryggheten att forma sitt eget liv.

Annika Rosendahl författare och ledarskapsutvecklare.