Men det är svårsmält information. De som tilldelas auktoritet att kommunicera tankar, åsikter och värderingar kring hårt arbete är de som har kunnat vinnlägga sig både det och talang, ett resultat som impliceras på ett märkvärdigt sätt bland medlemmar i våra nätverksrörelser.

I kritiska inslag mot kapitalism talas det ofta om en form av oligarki, en minoritet av privilegierade individer som bestämmer måttet för hur andras målsättningar bör riktas för bästa möjliga resultat. Problemen som ger kritikerna rätt är tvenne:

För det första kan inte de privilegierade tala om sina egenskaper som "privilegier", det skulle omöjliggöra deviser som "alla kan" eller "kan jag så kan du". Det skulle sänka trovärdigheten i hela kulturen kring den personliga utvecklingen. Allt som pekar på medfödda och sedan barnsben inpräglade egenskaper måste systematiskt hyssjas ner för att minimera klyftan mellan talang och hårt arbete. 

För det andra, som jag inledningsvis påpekade, är hårt arbete lika betingat av miljö och arv som talang. Skillnaden är i praktiken obetydlig. Klyftan mellan talang och hårt arbete utgör kärnan i personlig utveckling som kulturellt (och säljbart) fenomen. Det är olyckligt.