Ensamheten ingen pratar om

Att vara företagare är att bära en ensamhet som sällan syns utåt. Det är de sena kvällarna med bokföringen, momsredovisningen och kassaflödet, där gränsen mellan företagets pengar och ens egna privata suddas ut tills man knappt vet vilken oro som tillhör vilken. Utåt förväntas man alltid vara stark, alltid vara den som har koll, den som lyckas — i varje nätverk, på varje mingel, i varje sammanhang där andra företagare ler och nickar tillbaka. Man vågar knappt säga högt att man tvivlar, att man är orolig, att man inte vet om det går ihop nästa månad. Men ansvaret försvinner aldrig. Det vilar kvar, natt efter natt, på ens egna axlar.

Att bära ett så stort ansvar utan att få en rimlig belöning är inte hjältemodigt. Det är ohållbart. Ändå är det precis den logiken som alltför ofta ligger till grund för hur politiken utformar villkoren för företagande. För mig är det en självklarhet att när politiken sätter reglerna för företagandet måste en tydlig belöningsstruktur vara utgångspunkten — inte en eftertanke. Att driva eget kräver en enorm insats, ekonomiskt, socialt och mentalt. Om det inte lönar sig att kämpa och ta risker kommer till slut ingen orka satsa. Det är så enkelt, och så illavarslande.

Jag hör allt oftare hur det blir svårare och svårare att driva eget idag. Fler regler, mer administration, mindre marginal — och väldigt lite förståelse för vad som faktiskt krävs för att hålla ett företag vid liv. Vi måste börja se människan bakom företaget, inte bara siffrorna i årsredovisningen. Bakom varje litet företag finns någon som gått in med sina besparingar, sin tid och ofta sin trygghet, för att bygga något som i förlängningen bygger vårt samhälle.

Samtidigt hör jag ofta hur det pratas negativt om vinst och utdelning, som om det vore något fult eller skumt — pengar som borde skämmas för sig snarare än firas. Det avslöjar en stor brist på insikt i vad det faktiskt innebär att driva eget. Vinst är inte bara pengar på ett konto. Det är ersättningen för att man har vågat när andra tvekat, för de sena kvällarna, för den ensamhet och oro som är inbyggd i rollen, för risken man tagit med sitt eget namn och sin egen ekonomi som insats.

Vi behöver en politik som ser verkligheten bakom siffrorna och som stöttar dem som faktiskt driver landet framåt.

Ghassan Ghaziri, ordförande Småföretagarnas Riksförbund