Min berättelse handlar om en energisk och driven företagare. Hans bolag har 8-10 anställda och har funnits i nästan 20 år. Lönsamheten har genom åren pendlat mellan röda och svarta siffror, men entreprenörshjärtat har hela tiden slagit fast. De gånger man har fått en stund med honom så har en sak varit på tapeten, det finns ingen EGENTID. Oavsett vad våra samtal handlat om inledningsvis så rundas alla av med orden, det finns inget utrymme för min tid.

Vi stannar där och gör en reflektion. Om man vet om något som man behöver och inte gör något åt det, vad och vems är då felet?

Vi ställer oss också frågorna:

• Skulle det ge företagaren något positivt att få EGENTID?
• Skulle det ge effekt på företaget och de anställda?
• Skulle det innebära att även familjen skulle känna av detta?
• Om man inte skapar egentiden själv, finns det någon som kan hjälpa till med at hitta den?

Det här är vad historien handlar om. Vi kan kalla företagaren för Klas och han hade 60 timmars veckor. På lördagarna gick han upp tidigt för att jobba innan han köpte färska frallor och åkte hem för att väckta sin familj. Det hade pågått under många år och hade blivit en vardag. Dom gånger man försökte få honom att bryta mönstret eller ta en halvdag ledigt fanns det tusen argument. Vi behöver inte fördjupa oss i dem men standard svaren var ”det går inte”, ”jag hinner inte”, ”jag måste…”.

En dag när Klas var ute på jobb åkte vännen upp på företaget och samlade personalen. Han sa att på måndag kommer inte Klas till jobbet förrän efter lunch. Nu har ni chansen att ta mer ansvar och kliva fram. Jag vet att ni kan och vill och nu ska vi bara få Klas att våga släppa taget och låta er växa.

På måndag morgon ringer det på Klas dörr. Klockan är 05.00 då han öppnar yrvaket. Vännen står utanför och säger åt honom att ta på sig varma kläder och ett par stövlar. Inget snack, sätt fart, säger vännen. 10 minuter senare sitter de i vännens bil. Det är tyst, men efter ett tag flyter motståndet och frågorna upp hos Klas. Vännen berättar tålmodigt att allt är omhändertaget. Framme vid en sjö puttar de ut båten. Sedan får Klas ett spö, en kopp kaffe och en färsk fralla med leverpastej och smörgåsgurka.

Det är nästan tyst i en timme men sen kommer de sista frågorna om hur det går på företaget nu på morgonen. Vännen ler och svarar att din personal är fantastisk. Lita på dem, de fixar det. Vännen ser hur Klas tänker på hur det kommer att gå utan honom men sedan börjar andas han lugnare och ler för sig själv. Klart de fixar det, ser man att han tänker, samtidigt som det hugger på hans krok. När han landat i händelsen börjar han berätta hur roligt han tycker det är att fiska. Han pratar om fisketurer från sin barndom och andra stunder som han tyckt om men idag inte hinner med. Vännen släpper av honom vid företaget vid 13 tiden och säger, detta får vi göra om!

Än idag när de möts tar Klas upp fisketuren. Bara av själva minnet fylls han av energi och mer behövs inte för att hitta luckan att andas. Ibland kan man bara behöva hjälp med första steget.
Jag kan berätta att företaget fanns kvar när han kom tillbaka och att alla anställda tog ett steg framåt. Sist vännen träffade Klas berättade han att han fångat en abborre på 2,5 kg.