När man ser på förebilder inom ledarskap, så är inte Don Corleone det själklara valet. Ändå är det många chefer som medvetet eller omedvetet följer hans filosofi att man ska hålla sina vänner nära men sina fiender ännu närmare.

Psykologerna Nicole Mead och Jon Maner gjorde en serie experiment för att förstå dessa kontraproduktiva tendenser. De påstod att när en ledare hotas av en rival som kan ta över ser de till att hålla sig nära denna för att kunna övervaka och kontrollera personen istället för att ge motståndaren en chans.

De hade helt rätt i sitt påstående. När en ledare fick veta att de var tvungna att agera och prestera för att inte någon annan skulle ta över reagerade de snabbt. Ledarna flyttade sin stol närmare sina rivaler. De som värderade sin ledarposition högst eller som kände sig mest hotade var de som flyttade sig närmast rivalerna för att vara så nära som möjligt.

En anmärkningsvärd sak var att detta även gällde när det visade sig skadligt för arbetet. När hotade ledare fick höra att de skulle arbeta i separata rum för att förbättra deras prestationer så ville de ändå inte lyssna. Det räckte till och med att gruppmedlemmen hade en värdefull färdighet för att ledaren skulle uppleva ett hot, trots att personen aldrig ens visat någon önskan att leda.

Vilka praktiska råd kan vi ta med oss från denna forskning?

För det första kan status-drivna ledare vara ovilliga att coacha, lära och vara mentorer för andra då det kan finnas rädsla för att de ska ta över deras jobb om de blir för bra. På sikt kommer förmodligen inte ledare med potential då att stanna kvar i företaget.

För det andra. Jag pratade nyligen med en ledare inom ett Fortune-500 företag som har sitt huvudkontor i USA. Ledaren i fråga beklagade sig över mängden resor han fick göra då han spenderade mer av sin tid i Asien än i USA. Jag frågade varför han inte flyttade till Storbritannien (med en bättre tidszonsskillnad) eller Asien under några år. Hans svar var att styrelsen ville att han skulle vara nära dem. Även om detta var skadligt för hans prestationsförmåga så var det alltså viktigare att ha honom i närheten.

Till sist kan man se på hur ledare hanterar sina konkurrenter, som de sannolikt kommer att stöta på under konferenser, utställningar men även i kundernas lokaler. Samtidigt som det är bra att hålla ett öga på vad konkurrenten gör så är det många som spenderar för mycket av sin tid till detta. Det är viktigt att hitta balansen mellan att hitta en strategisk fördel och att vara nyfiken även om linjen däremellan kan vara hårfin.

Mead och Maner hittade dock ett sätt som fick ledare att slappna av: de introducerade en gemensam rival; ett hot utifrån. När det fanns konkurrens utifrån så prioriterade dessa ledare framgång framför personlig makt och såg sin partner som en allierad snarare än ett hot.

När det gäller att slå konkurrens, innovation och bygga ett företag, bör alltså ledare påminna sig om att en skicklig underordnad är en medhjälpare och inte en motståndare.

Här har vi nu kommit fram till ännu ett maffia uttryck: Mina fienders fiende är min vän.

Källa: Forbes.com