Den 22 december 1978 satte sig den brittiske professorn Malcolm Caldwell ner för ett privat samtal med Pol Pot i Kambodja. Caldwell var euforisk. I tjugo år hade han studerat Sydostasien, blivit övertygad marxist och försvarat den kambodjanska regimen mot anklagelser om folkmord – trots att Pol Pot i det läget hade dödat över en femtedel av landets befolkning.

Caldwell delade entusiastiskt med sig av sina idéer för Kambodjas framtid. Några timmar senare blev han skjuten i sitt gästrum.

Han är vad man skulle kunna kalla en intellektuell idiot – en människa med encyklopedisk kunskap men noll förmåga att använda den. Och vår tid är full av dem.

När modellen blir viktigare än verkligheten

Intellektuella jobbar med modeller. De bygger ramverk för att förstå världen, gör förutsägelser och ger råd. Problemet uppstår när modellen krockar med verkligheten – för då väljer de oftast modellen.

Ta Robert McNamara, vd på Ford som blev USA:s försvarsminister 1961. Han skulle vinna Vietnamkriget med kalkylark: trupper, ammunition, dödade fiender, kontrollerad mark. Siffrorna visade år efter år att USA vann. I praktiken förlorade de hela tiden, vilket de flesta förstod, men inte McNamara. Det som faktiskt avgjorde kriget – moral, korruption, politisk vilja – gick inte att stoppa in i ett kalkylark.

Eller Paul Ehrlich, biolog vid Stanford som 1968 förutspådde att hundratals miljoner skulle svälta ihjäl på 70-talet, att allt marint liv skulle vara dött 1980 och att England inte skulle existera år 2000. Inget av det hände. Ändå intervjuades han nyligen i 60 Minutes.

I en studie ombads 30 beteendeforskare förutsäga vilka åtgärder som skulle få människor att gå till gymmet oftare. Deras gissningar var inte bara fel – de var sämre än slumpmässiga gissningar från personer på gatan. Tjugo års forskning slogs av magkänsla och sunt förnuft.

En tjugoårig studie visade konsekvent att över 90 procent av professionella vinprovare inte är bättre än slumpen på att identifiera dyrare vin i blindtest. Det är alltså inte mycket som skiljer en sommelier från någon som drar pilkast på en vinlista.

Missa inte: För- och nackdelar med högt IQ

Varför vi köper det

Intellektuella idioter har en sak gemensamt: de uppdaterar aldrig sin världsbild när verkligheten säger emot. De gräver i stället ner sig djupare. Modellen har blivit deras identitet, deras meningsskapande, deras tillhörighet.

Och många köper det – för världen är skrämmande och oförutsägbar, och en självsäker expert med en snygg teori känns betryggande.

Faran nu är att internet belönar de modeller som är mest känsloladdade, inte de som är mest sanna. Och ju mer tid vi tillbringar framför skärmen, desto mindre märker vi när modellerna inte stämmer.

Vad gör man då?

Alla modeller är förenklingar av verkligheten – vissa är användbara, andra inte. Använd dem när de fungerar. Släng dem när de inte gör det. Och tillbringa mer tid i den faktiska, fysiska verkligheten – den där det fortfarande finns konsekvenser för att ha fel. Det är den enda platsen där idioter förr eller senare avslöjas.

Inspirerad av Mark Mansons video "Why Intellectuals are F*cking Idiots".