"EU-medborgarnas förtroende för de offentliga finanserna minskar om det inte finns full insyn i hur medlen används", säger ECA-ledamoten Ivana Maletic, som lett revisionen skriver Epoch Times.

Kärnproblemet är att medlemsländerna bara behöver redovisa de hundra största mottagarna. En kommun eller ett statligt bolag kan i sin tur ha slussat vidare medel till tusentals mindre aktörer – utan att det syns. I fyra av tio granskade länder lämnades uppgifter bara ut på begäran, och i ett fall fick revisorerna inte fram dem alls.

Kritiken mot coronafonden är inte ny. Redan tidigare har debattörer pekat på att satsningen lett till fusk, att vissa länder slussat undan delar av tillskottet i sin ordinarie budget och att bidragsberoende ekonomier i södra och östra Europa fått ännu mer bidrag – något som snarare skjuter upp nödvändiga reformer än löser de underliggande problemen. Samhällsdebattören Henrik Alexandersson har beskrivit fonden som "inflationschockens ground zero" och varnat för att den bara är början: han ser den som en västanfläkt jämfört med de gemensamma lån på uppåt 1 000 miljarder euro per år som kan vara på väg.

Fonden RRF hade ett tak på drygt 720 miljarder euro, varav 577 miljarder anslagits i slutet av januari 2026. Det är första gången EU i stor skala använt finansiering som inte är kopplad till de faktiska kostnaderna.

Trots kritiken vill kommissionen göra samma modell till mall för EU:s ordinarie långtidsbudget. ECA varnar uttryckligen för att bristerna då riskerar att spridas vidare.