Stadslivet där människor bor tätt tillsammans med arbete, affärer och samhällsservice nära till hands har många fördelar. Men under 1900-talet handlade den moderniserade stadsplaneringen och framför allt om att ge utökat utrymme åt biltrafiken. Nu ser vi hur förändringarna av infrastrukturen i städer och samhällen bidrar till klimatkrisen och ökande problem med närmiljö, hälsa och  välmående.

ABC-staden föregångare till 15-minutersstaden
Idag studerar forskare hur vi måste förändra vårt tänkande kring stadsplanering och transporter för att minska utsläppen av fossilt bränsle. Tanken om 15-minutersstaden är början till ett nygammalt synsätt som skapar fler möjligheter att gå, cykla eller använda kollektivtrafik i stadsmiljön. Genom att planera städer och stadsdelar ner på kvartersnivå ges boende tillgång till allt de behöver på nära avstånd.

I Sverige lanserades Stockholmsförorten Vällingby som ABC-staden i början av 1950-talet med arbete, bostad och centrum samlat inom gångavstånd. Den följdes av Farsta som invigdes 1960. Men på andra platser i Sverige genomfördes inte samma koncept. I stället revs många äldre stadskärnor och bilen gavs företräde vilket ledde till att det i Sverige idag finns mer parkeringsyta än bostadsyta.

Allt ska kunna erbjudas inom promenadavstånd
Med miljöproblemen och klimatkrisen har tanken på att planera städer på en småskaligare nivå återvänt för att prioritera markanvändning utifrån människor och miljö. Med arbetsplats, matställen, grönområden, butiker och platser för nöjen och rekreation nära bostaden skapas blandade och levande områden som ökar livskvaliteten.

Konceptet ”La ville du quart d’heure” presenterades 2015 av Professor Carlos Moreno vid Sorbonne och nu arbetar Paris borgmästare Anne Hidalgo med att den franska världsmetropolen ska bli världens första genomförda 15-minutersstad.

I Barcelona skapas Superilles med ett mål på över 500 superkvarter utan trafik. Dessa områden på 400 x 400 meter av gröna gator och torg minskar buller och utsläpp samtidigt som det främjar biologisk mångfald och uppmuntrar till social gemenskap.

Sådan hållbar markanvändning även främjar fysisk aktivitet. Genom att decentralisera staden och fokusera på att utveckla den lokala ekonomin i stadsdelarna kan vi skapa ett grönt stadsliv, även när städerna växer. Några andra städer som arbetar med liknande planer är Melbourne, Ottawa, Detroit, Portland samt London och Rotterdam men även mindre städer och samhällen ser fördelarna.

Stockholm har förutsättningarna att bli en förebild
Stockholm är en fantastisk promenadstad vars läge och topografi skänker en naturlig närhet till vatten och grönska, inte minst tack vare Nationalstadsparken. De olika stadsdelarna har också alla sin distinkta särprägel som inbjuder till att skapa en stark kvarterskänsla med ett unikt utbud på olika platser i stan. Men då måste vi värna om de mindre affärsrörelserna och vägra låta kontorisering och affärskedjor ta över!

Här finns mycket att göra som kräver innovativt tänkande och nätverkande. I samarbete med att skapa morgondagens hållbara städer har företag och entreprenörer allt att vinna på att kroka arm med civilsamhället på hyperlokal nivå.